Orden satt som en smäck rakt in i medvetandet. Den stillsamma fikastunden levlade upp till en helt ny nivå. Mannen som sitter framför mig har tidigare varit operatör inom svenska polisens insatsstyrka. Det är tydligen bra att känna rädsla enligt konstapeln. Man vill inte ha en psykopat som partner när man stormar in i en gisslansituation och där människors liv står på spel säger han. Rädslan är bra och håller oss levande. Precis som att det vore en kontorsnisse som redovisat sin kvartalsbudget lutar han sig tillbaka.

Det förefaller sig helt naturligt att alla sunda människor känner rädsla.

Att vara feg är något helt annat säger han belåtet.

Jag går som vanligt in i mitt funderande. Men jag då? Är jag Rädd? Modig?

Jag har läst nånstans att man föds med två rädslor och som bebis så gillar man inte höga ljud eller när mamma lägger ner en för snabbt på blöjbytarbordet (armarna flippas ut och reflexen att falla kopplas in). Alla andra rädslor utvecklas under livets gång. Exempelvis när man inte hade den där tröjan som alla andra i skolan hade eller när Guardia civil tittar rakt in i själen på en när man närmar sig rondellen i snigelfart.

Den lilla valnötsformade delen av hjärnan som kallas amygdalan reglerar flight, freeze och fight. Den hjälper oss att överleva och förr var det viktigare att tillhöra flocken. Så FOMO (Fear Of Missing Out) är högst verklig. Men till vilket pris då? Gå på alla middagar för att inte missa nåt? Köpa ”rätt” skor fast ungarna bara får välja glass längst ned på glasskyltsmenyn?

Att göra en inventering av sina rädslor är en höjdare! Detta förutsätter såklart att man är så ärlig som man bara kan vara. Av egen erfarenhet så har många människor följande rädslor.

Att inte duga, att inte få vara med, ekonomisk oro, att bli tjock, bli övergiven. Ett bra sätt är att plita ner de rädslor man har. Och därefter jobba med det jag kan påverka. Släppa det jag inte kan påverka och försöka lära sig skillnaden. Det behövs såklart en hel del mod om att se sanningen om sig själv men också tillit.

Exempelvis: Ekonomisk oro – lösning: Ta ansvar och gör budget: Disciplinerat hålla sig till den. (tråkigt)

Att bli övergiven – lösning: Utveckla kärleken till dig själv: Gör goda handlingar och ha tillit. (kör)

Ett annat bra sätt är att hitta en kamrat som innerligt lyssnar på en om de rädslor man känner. Har man ingen nära får man greppa en granne eller en ”local” på byn med principen ”Om man inte får den man älskar, får man älska den man får”.

På väg ifrån min fikastund tar jag mig friheten att högt sjunga sången som Elsa sjunger i den animerade barnfilmen Frost; Slå dig loss, slå dig fri, den tiden är förbi.

Knappast, skulle aldrig våga det.

Suave