Formel 1-säsongen 2025 kommer att gå till historien – oavsett hur den slutar.
För mitt i ett år som började med att alla pratade om Red Bull, svingade vi över till att bara prata om McLaren.
Av Petter Carson
Det där brittiska teamet som länge var racingvärldens geni – alltid nära, men aldrig riktigt där – har förvandlats till årets stora huvudperson.
Och inte bara för att de har byggt en bil som ser ut att vara ritad med linjal och koffein, utan för att de gjort det på det mest McLaren-aktiga sättet som finns: genom att låta två unga förare slåss fritt, utan favorisering, utan skyddsnät, och ibland – verkar det – utan hjärtfrekvenskontroll på pit wall. Lando Norris och Oscar Piastri har under 2025 stått för en intern kamp som fått flashbacks att studsa hela vägen tillbaka till Senna och Prost. Två förare med lika snabba bilar, lika stort stöd i teamet – och lika mycket hunger efter något större än poäng: att bli den som vinner McLaren-duellen.
Det började redan i våras. Norris inledde starkt, med segrar i Australien och Imola, men Piastri svarade med kliniska prestationer i Kanada och Silverstone. Medan Red Bull kämpade med tillförlitlighetsproblem och Ferrari mest kämpade med sig själva, var McLaren skoningsamt stabila. Varje gång någon trodde att en av deras förare fått övertaget, svarade den andra med precision som en spegelbild.Det märkliga – och det typiskt McLaren-aktiga – är hur konsekvent teamet hållit sig neutralt. Ingen intern politik, inga kodord i radion, inga “Lando, Oscar is faster than you”-moment. Bara en stenhård princip: bästa förare vinner. Och på något sätt fungerar det, hyffsat bra. Trots gnistorna, de små blickarna i pressrummet och paddockrykten om “team-split”, har båda levererat på en nivå som fått konkurrenterna blekna.
Så står vi här, fyra lopp kvar: Brasilien, Vegas, Qatar och Abu Dhabi. Och mästerskapet lever. McLaren har redan vunnit konstruktörsmästerskapet med marginal, men förarstriden är ett trepartskrig. Norris och Piastri ligger inom 1 poäng, och Max Verstappen – efter en oväntad vändning i Mexiko – har lyckats klamra sig kvar, bara några få resultat bort från att kasta hela papayadrömmen i kaos. I Brasilien väntar den oförutsägbara regndansen i Interlagos, en bana där Norris brukar glänsa men där Piastri ofta hittar tempo ur ingenstans. Las Vegas blir en ny chans för McLaren att visa att de även behärskar nattglitter och låg friktion. Qatar – ett fysiskt test i ökenvärmen – kan mycket väl bli det lopp där psyket börjar spela större roll än tekniken. Och sen: finalen i Abu Dhabi, där världen kan få se två McLaren-förare köra om världsmästartiteln i varsin identisk bil.
Oavsett vem som till slut lyfter pokalen, har McLaren redan gjort något nästan mytiskt. De har byggt en bil som utmanar Red Bull på ren fart – och samtidigt lyckats hålla två tävlingsdjur i schack utan att förstöra lagandan. Det är en sportslig bedrift utan dess like. Så när vi går in i årets sista månad av Formel 1, är allt fortfarande möjligt. Norris jagar sitt första mästerskap. Pastri sitt genombrott som Australiens nästa ikon. Och McLaren? De jagar sin första dubbla titel sedan 2007 – med samma vapen som alltid fungerat bäst för dem: två förare, samma förutsättningar, och full gas hela vägen till mållinjen. Om historien lär oss något, är det detta: när McLaren låter sina förare kriga fritt – då skrivs racinghistoria.
