Niklas engagerar sig i proteströrelsen ”Movimiento M-15”: ”Allt bottnar i ett systemfel”

Jag har svårt för orättvisor och anser att debatten är ganska tyst i Spanien, det förs inga diskussioner om sociala orättvisor. Med proteströrelsen ”Movimiento M-15” började jag undersöka detta på Internet, berättar Niklas Montelius, 39 Av Ola Josefsson
Foto Niklas Montelius

”Det börjar bli hett om öronen”, säger Niklas. Han är född i Helsingborg men bor sedan 1999 i Jerez de la Frontera i västra Andalusien. Det är junimorgon när vi talas vid och temperaturen står redan på 28 grader.

Tills helt nyligen har han arbetat vid fotoavdelningen på shoppingvaruhuset Carrefour i Jerez. Nu har han sagt upp sig för att i stället satsa på en karriär som fotograf. Lyckade utställningar och försäljning har gjort att Niklas väljer ny inriktning.
-Senaste utställningen på lokalen La Torre de Agua i Jerez gav en helsida i lokaltidningen Diario de Jerez. Jag är medlem i en fotoklubb och jobbar ihop med en kollega och gör porträtt i meterformat. Det är svartvita bilder, vi skannar negativen och kör dem genom photoshop, berättar Niklas.
-Utan att jag gör reklam ramlar det in lite slantar, så det finns ett intresse. När jag väl kommer igång med en ordentlig hemsida ska det nog rulla på ordentligt.

Det som har engagerat Niklas Montelius de senaste två månaderna är proteströrelsen ”Movimiento M-15” som svept över landet.
-Ett av de främsta argumenten till att jag gick med 15M-rörelsen är att jag alltid har tyckt att spanska polisen använder alldeles för brutala metoder mot demonstranter. Det kan inte vara förenligt med demokratiska värderingar att använda batonger, tårgas och framförallt gummikulor mot en civil fredlig befolkning. Spanien dyker titt som tätt upp i listor på stater som inte följer FN:s mänskliga rättigeter och det gäller framför allt polisväsendet.

Niklas Montelius är också kritisk mot pressens bevakning. Han menar att proteströrelsen inte får tillräckligt stort utrymme och när det skrivs är det väldigt vinklat.
-Det är viktigt att undersöker alternativa källor. Då kommer det fram att företag och banker står bakom ägarstrukturen på pressen.
-Dessutom förekommer inga öppna val. Vid analyser av vallistorna visar det sig att det är politikerna som gör listorna eller rättare sagt partitoppen. Där hittar man kandidater som är misstänkta för oegentligheter och inblandade i rättsskandaler av olika slag.

Niklas Montelius har varit med på flera protestmöten och demonstrationer. Han bloggar, skriver inlägg på Facebook och skicka insändare till tidningar.
-Men jag blir censurerad. När vi blev attackerade i Barcelona där polisen avhyste demonstranter skrev jag inlägg på Facebook där jag uppmanade mina vänner i Sverige att skriva till spanska ambassaden i Stockholm. Inlägget togs bort på Facebook och det upprepades flera gånger. Och spanska ambassadens hemsida låg tillfälligt nere.

Det har riktats kritik mot flera demonstranter som helt olagligt har ockuperat torg och öppna platser i spanska städer?
-Jag var med vid demonstrationen i Sevilla den 19 juni. Vi var 40.000 på plats, men jag har aldrig varit med och kampat. Men det som pressen skriver stämmer inte. Det är vanligt folk och inte bara hippies. Det är inte bara vänsterfolk, bland oss finns autonoma, företagare, det är en bra blandning på folk.

Tror du att proteströrelsen kommer att ebba ut?
-Den energi som släppts ut kommer att fortsätta och hålla i sig. Politikerna har fått sig en knäpp på näsan, det finns gränser för vad befolkningen klarar och nu har det spanska folket fått nog.

Enligt Niklas Montelius tjänar bankerna pengar på krisen. I en stat finns det två kollektiv. Det är befolkningen som betalar skatt och som förväntar sig en viss service och så finns kapitalet som ser till att pengarna finns till hands.
-Kapitalet vill betala lite skatt och tjäna mycket pengar, däremellan står staten. Som det är nu har vi en demokrati som är styrd av ett överstatligt banksystem som ingen har röstat på plus korrupta politiker som inte gör sitt jobb.

Vilken press har varit mest opartisk?
-Den katalanska pressen går på den nationalistiska katalanska linjen, El Pais som är vänsterorienterad har inte heller varit objektiv. El Mundo är nog den tidning som varit mest opartisk.
-Jag har följt flera oberoende webbaserade tidningar. Lokalpressen skriver inte så mycket. De rapporterar vad som händer men inte mer. Rent generellt rapporterar pressen mer än vad de analyserar.
-Det är lätt att se vilka tidningar som sympatiserar med vad. Spanien har väldigt politiserade dagstidningar som kör sitt race efter det parti de stöder. Det saknas analyser och sakliga diskussioner.

På flera håll är bilden av proteströrelsen ganska negativ?
-Här i Jerez och i Madrid har arrangörerna haft nolltolerans mot droger och alkohol. Det ska inte drickas eller rökas på. Det finns alltid någon som inte följer direktiven. I regel har majoriteten varit väldigt civiliserade. På flera håll har affärsinnehavare donerat mat och här i Jerez de hjälpt till med Internetuppkopplingar.

Niklas Montelius menar att det förs en förtalskampanj mot hela rörelsen framför allt i högermedierna.
-Hela rörelsen pekas ut som en hippierörelse. Deltagarna kallas för ”perroflauta” (hundflöjt, red. anm.).
Uttrycket kommer från hippies som sitter på gatorna under sommaren och spelar flöjt och i regel har en hund. Rörelsen har därför döpts till ”perroflauta”.
-Hemmafruar, studenter och företagare som demonstrerar kommenterar det hela med en blinkning och säger att de också är en ”perroflauta”…

Vilka protester står på tur?
-Nu körs ett antal kampanjer samtidigt. Campningarna är försvunna från torgen och i stället förs budskapet ut på andra sätt. Från juni försöker vi även stoppa avhysningarna av folk som inte kan betala sina hypotekslån. Vi åker ut till bostadsområden så att inte myndigheterna kan komma intill och avhysa de boende.

Den 17 juli planeras nästa stora protest i Spanien hjärta Madrid. I skrivande stund planeras det för marscher från Spaniens fyra hörn som synkroniseras för att slutligen mötas i Madrid 17 juli.
-Vi går till fots, från by till by och stad till stad. Vi fångar upp de lokala byarnas förslag. Sedan sammanstrålar vi i Madrid med ett manifest som ska läggas fram inför parlamentet.
-Samtidigt samlar vi på underskrifter. Enligt grundlagen krävs det 500.000 underskrifter i en fråga så är parlamentet tvingade att ta upp det på dagordningen till diskussion. Vi jobbar på många plan samtidigt.

Det har varit åtta års socialdemokratiskt styre, hur stor skuld har PSOE?
-Jag tror inte de har haft koll på läget. De var alltför sent ute med reformer. Men jag tror inte att Partido Popular skulle ha gjort det så mycket bättre. Kanske en högerregering hade gått in tidigare och dragit ner på utgifterna men då hade folk lidit ännu mer. Allt bottnar i ett systemfel.