Det är inte så enkelt att bli profet i sin egen stad. Det skulle gälla konstnären Pablo Picasso som föddes i Málaga 1881. Det gick 117 år innan Málaga satte Picasso på stadskartan. 1998 öppnades Picassos födelsehem vid Plaza de la Merced för allmänheten. Fem år senare stod museet klart. Det tog tid innan Málaga kommun använde Picasso som dragplåster i marknadsföringen. Av Ola Josefsson
Foto Museo Picasso Málaga (MPM)
Nu i oktober är det sex år sedan Museo Picasso Málaga (MPM) slog upp sina portar och i september passerades två miljoner-strecket i antalet besökare sedan starten. I ett officiellt uttalande från galleriet tas det nu ”ytterligare steg” kring verksamheten med fler initiativ, bland annat konferenser, konserter och filmvisningar. Från den 15 oktober är José Lebrero ny direktör på Museo Picasso Málaga.
Skapandet av Museo Picasso Málaga (MPM) i vackra Palacio de Buenavista kunde göras tack vare den generositet som Christine och Bernard Ruiz-Picasso visat genom att donera och låna ut konstverk av Picasso. Tillsammans med regionalregeringen Junta de Andalucía och sponsorer som Unicaja, Fundación AENA och Diputación de Málaga kunde museet stå färdigt 2003. Málaga hade genomgått en ansiktslyftning och snyggats upp och med det öppnades nya möjligheter att få ett museum med konstverk av stadens store son.
– Det är fina med museet i Málaga är att det går igenom hela hans liv, och visar alla perioderna. Picasso var mycket kreativ och brukade säga: ”Ge mig ett museum och jag ska fylla det”. Han förfogade över många ateljéer och lämnade dem när de fyllts av hans arbeten. Sina motiv närmade han sig ofta på ett lekfullt experimenterande sätt, och han gjorde ofta många variationer över samma tema. Picassos ”verklighet” är mångtydig, ibland svårbegriplig men sällan likgiltig, säger Siv Ling, auktoriserad svensk guide vid museet.
Picasso var mycket mångsidig, han var både målare, skulptör, grafiker och keramiker, huvudsakligen verksam i Frankrike. Picassos tidigaste franska verk visar påverkan av impressionism. Under den blå perioden i början på 1900-talet gestaltade han i alla blå nyanser scener ur de fattigas liv, under den rosa perioden som följde är det cirkusscener, harlekiner och skådespelare. Han kom också under inflytande av afrikansk skulptur och den första kubistiska målningen, flickorna på Avignon blir upptakten till kubismen.
Tillsammans med Georges Braque ställde han sig i spetsen för den nya stilen, där de utan modellering och ljusdunkel vill skapa illusion av volymen. Ytorna slogs sönder och föremålen återgavs ur olika, sinsemellan samtidiga aspekter. 1912 ändrade denna kubism karaktär. Man frångick naturstudiet och skapade en av tingen mer oberoende verklighet. Efter 1915 återgick han till motiven från förr, akrobater, harlekiner och dansörer. Han gjorde dekorationer och kostymutkast till den Ryska baletten där han också träffande sin första hustru Olga Khoklova.
Omkring 1926 sökte han sig till surrealismen. Vår tids stora apokalyptiska vision skapade han 1937 med målningen om det spanska inbördeskriget, Guernica. (Museo Reina Sofia i Madrid). Under andra världskriget visar han en protest mot krigets grymhet genom målningar ägnade koncentrationslägrens offer. Han hade också en riklig grafisk produktion med motiv från antik mytologi, djurbilder, bland annat Minotauromaquia.
Sedan Picasso 1948 bosatt sig på Rivieran återgick han till antikens formvärld och framställde i målningar och litografier kentaurer, nymfer och flöjtspelande fauner.
– Är du intresserad av Picasso bör du starta i Málaga. Sedan kan du fortsätta till Paris och Barcelona, föreslår Siv Ling.
Museo Picasso ligger där tidigare museet Bella Artes låg, i Palacio de Buenavista. Det är vackra stora ljusa byggnader i de judiska kvarteren vid den gamla romerska teatern. Här finns tolv salar med cirka 155 Picasso-verk och det gäller att läsa i rätt ordning. Från sal 1 och framåt så följer du Picassos liv och hans olika stilar genom årens gång.
Tidigare Bella Artes hade en del verk av Picasso, men endast skisser gjorda av honom som liten. Konstverken som nu finns i Málagas Picassomuseum hängde tidigare på väggarna hemma hos Picassos barn, barnbarn och andra släktingar. Några har skänkt sina konstskatter medan andra har lånat dem periodvis till Museo Picasso och på så viss kan vi få en inblick i Málagasonens hela konstliv som hänger i tolv salar. I Málaga hänger bland annat ”Mujer con mantilla” från 1894 som är en mycket vacker porträttmålning.
Pablo Picasso föddes 25 oktober 1881 och växte upp under sina första tio år i en hyrd lägenhet vid plaza de la Merced. De levde under knappa ekonomiska förhållanden och pappa José Ruiz y Blasco betalade stundtals hyran med konstverk.
Picassos pappa var rödhårig så han var mer lik sin mamma, María Picasso y López. Han hade två systrar varav den ena, Lola, också började måla. Hon hade en utställning i födelsehemmet för ett antal år sedan. Den andra systern, Concha, avled tidigt.
Picassos födsel var dramatisk och barnmorskan trodde först att lilla Pablo var dödfödd tills hans farbror rökande på en stor Havannacigarr blåste rök (och liv…) i Pablo som hostade till och började skrika. Att sedan en och annan cigarr kom med i Picassos konstverk är kanske inte så konstigt.
Han döptes ett stenkast från plaza de la Merced i Santiagokyrkan som byggds om från att tidigare har varit moské. Som ung satt han och tecknade från fönstret och tittade ned mot plaza de la Merced. Det som fångade honom i början var alla duvor. Duvor blev ett vanligt inslag i hans första konst. Han lämnade Málaga vid tioårsåldern för att endast återkomma vid ett tillfälle, omkring förra sekelskiftet. Därefter satte han aldrig sin fot i Málaga.
Picasso var emot Francisco Franco och dennes regim. Efter att tillbringat perioder i La Coruña, Madrid och Barcelona lämnade Picasso sina föräldrar i Barcelona för att tillbringa återstoden av sitt liv i Frankrike. Här hjälpte han republikaner som levde i exil efter spanska inbördeskriget.
Picasso var övertygad kommunist och förblev kommunistpartiet troget fram till 1956 då Sovjetunionen tågade in i Ungern. Då gick han ur partiet. Tvår år senare, 1958, kom det ett erbjudande från Francisco Franco till Picasso. Franco ville att Picasso skulle flytta hem till Málaga och öppna ett museum. Picasso tackade nej och sa att han inte tänkte återvända till Spanien så länge Franco levde. Så blev det också eftersom Picasso avled två år före Franco, 92 år gammal.
Få konstnärer har varit så produktiva som Picasso och till skillnad mot många andra konstnärer blev han rik under sitt liv. Från fattiga knapra första år började pengarna att strömma in på 1920-talet. Picasso blev tidigt känd och fick dessutom många judiska vänner som var konsthandlare. För att vara konstnär befann sig Picasso i miljöer som annars var ovanliga bland konstnärer.
”Jag målar, ni ser, men jag säger inget”, och, ”ge mig en studie så fyller jag den”, sa Picasso och målade tills han dog, 92 år gammal, den 8 april 1973 i sitt hem i Mougins, Provence, Frankrike. Han avled medan han tog en tupplur på siestan. Från den siestan som skulle bli hans sista har han vilat efter ett enormt produktivt liv.
Han var en egocentriker där hans målningar kom först och främst. Samtidigt var han beroende av familjen, vänner och omgivningen. Han gillade att iaktta och se sig omkring. Han var barnsligt förtjust i att sitta vid strandkanten och plaska i vattnet. Han gillade stranden, att solbada och se på kvinnor. Den som tvekar bör genast uppsöka närmaste Picasso-museeum för att där upptäcka otaliga verk med kvinnor som motiv.
En väsentlig händelse i Picassos liv utspelar sig i La Coruña där lille Picasso ger en bocadillo (smörgås) till en tiggare för att kunna måla av denne. Det sägs att vid detta ögonblick som följde lämnade fadern José Ruiz y Blasco, över sina penslar och staffli till sonen och därefter skulle han aldrig mer måla.
Kanske här Picassos pappa José Ruiz y Blasco tänkte på en episod hämtad från tjurfäktningen där nybörjaren måste göra ett slutprov. Den äldre matadoren överlämnar svärdet för att tjuren ska dödas. Kanske var det just det som Picassos pappa hade i tankarna när han lämnade över sin målarutrustning till sonen för att sedan aldrig mer måla.
Picassos målade vardagslivet och han såg allt med sina egna ögon. Han vinner en konsttävling med förstapriset en utbildning i Madrid. Men Picasso gillade aldrig skolan och han slutade utbildningen vid San Fernandos Kungliga Akademi i Madrid mindre än ett år efter att han hade börjat, och tog ingen examen.
Picasso hade flera olika perioder i sitt liv, perioder som kom att påverka hans konst. Som ung gjorde han fantastiska porträttmålningar. Vid 60 års ålder blev hans målningar glada och barnsliga, målningar sett ur ett barns perspektiv. Under den blå perioden var depression inbegripet.
I början hade han det fattigt och arbetade med knappa ekonomiska resurser och han saknade stundtals utrustning. Vid museet i Málaga hänger ”Fernande con mantilla” från 1906 som han ritade på en sänggavel. Han hade ingen utrustning så det fick bli en sänggavel.
Picasso sökte något nytt hela tiden. Han gick tillbaka, plockade, blandade i sin konst och plötsligt var han inne i perioden som går under namnet kubism, en abstrakt konststil där stilens huvudperiod räknas mellan åren 1907 och 1914. Mönstret fick större betydelse än motivet, som oftast är omöjligt att urskilja.
Siv Ling som arbetar som guide vid Picassomuseet brukar fråga sina grupper vad de ser, och hon kan få alla möjliga skiftande svar. Vad var det som rörde sig i hans huvud? Han tyckte inte om när någon frågade honom och han tyckte inte om att förklara.
Picasso hade ett antal kärleksaffärer och samtliga förhållanden kom även att påverka Picassos teknik. Hans första äktenskap var med den ryska balettdansösen Olga Khoklova. Hon finns med i Málaga som ”Olga Khoklova con mantilla” från 1917. Hon ser inte speciellt glad ut på målningen och det är tveksamt om hon överhuvudtaget ville bli avmålad som spanjorska.
Picasso och Olga Khoklova passade inte ihop. Hon var dotter till en rysk general och gillade att klä upp sig och gå på fester något som inte direkt låg Picasso varmt om hjärtat.
Picassos övriga kvinnor var fotografen och den vassa karriärkvinnan Dora Maar som också blev avbildad med vassa naglar. De andra var konstnären Françoise Gilot och keramikern Jacqueline Roque.
– På franska Rivieran bodde Picasso tillsammans med konstnärinnan Françoise Gilot och tillsammans med henne fick han barnen Claude och Paloma. Detta var en lycklig tid i Picassos liv vilket vi kan se i hans konst med glada flöjtspelande fauner. Med henne fick han de två yngsta barnen och Picasso målar henne bland annat som en grönsak, berättar Siv Ling.
Picasso fick Claude och Paloma Picasso med Françoise Gilot. Till skillnad mot hans andra kvinnor så tröttnade Françoise Gilot och lämnade Picasso 1953. Anledningen var att hon blev illa behandlad, misshandlad och att hon var trött på alla hans kärleksaffärer. Hon beskriver sitt liv med Picasso i boken Leva med Picasso. Förhållandet med Jacqueline Roque som inleddes 1961 fortsatte och de var gifta fram till Picassos död 1973.
Picassos favorit var Marie-Therese Walther som han aldrig var gift med. Med henne fick han dottern Maya. ”Drömmen” är Picassos symbol- och känsloladdade konstverk av sin älskarinna.
Ett av många konstverk som man stannar till vid i Málaga är Susanna. Bakom den nakna kvinnan sitter två ”voyeurer” och tittar ned på Susanna, hon anklagas för att ha varit otrogen. När man ser Susanna går tankarna till Prado i Madrid och Maya. Den nakna och Den påklädda Maya av Goya hade Picasso observerat och studerat och av det skälet blev det Susanna. Han påverkades även av andra konstnärer som exempelvis El Greco och Velasquez.
Det var 1957 som Picasso fick besök av den norske konstnären Carl Nesjar. Hans ärende var att på uppdrag av föreningen Aktuell Kunst, närmast motsvarande Konstfrämjandet i Sverige, försöka få Picasso att medverka i en utgivning av originallitografier. Detta var ”multikonstens” tid, det var en konstpolitisk trend att sprida konst i stor skala och till rimliga priser i breda folklager. Upplagan skulle bli 250 ex och varje konstnär skulle få samma modesta arvode, även om han hette Picasso. Idén stämde väl med Picassos politiska grundinställning, han ställde gärna upp och lämnade en teckning färg som förlaga för litografisk tryckning vilken utfördes i Paris under våren samma år.
Museo Picasso
Öppet söndagar och helgdagar samt tisdag till torsdag 10 till 20. Fredagar och lördagar 10 till 21. Stängt måndagar.
Inträde för permanentutställningen: 6 euro, plus tre euro så får du guide i grupp (högst 25 personer).
Pensionärer: 3 euro.
Tipset: Sista söndagen i varje månad gratis inträde från klockan 15.
Med ett tillägg på två euro kan du även se den temporära utställningen.
Handikappvänligt med hiss.
