Här bakom den traditionella fasaden i Barrio Santana, den gamla delen av Mijas Pueblo bor det engelska paret Ian och Jane Harbit. Jag blir alltid lika förundrad över vad som gömmer sig bakom alla dessa fasader. I detta fall, ett hus ritat av den berömda arkitektikten Aubrey David. Aubrey David och hans hustru Muriel, kom till Spanien från Sydafrika i mitten på 50-talet. Av Annika Jonsson
Han var en ung, idealistisk, ambitiös arkitekt. Dom bodde först i Mijas Pueblo där Aubrey var ledande i att skaffa vatten till denna då väldigt primitiva och fattiga by. I många år bugade sig kvinnorna inför honom när dom mötte honom på gatan. Antagligen av tacksamhet för att få tillgång till vatten.
På 60-talet flyttade de till Estepona där Audrey byggde sin första ”urbanisation” precis vid havet. Denna grupp av sammanbyggda hus var den första utformningen av en urbanisation, som vi ser så många av idag, i hela världen. Det är fortfarande än idag en väldigt omtyckt och eftertraktad urbanisation. När ett hus är till salu så står det alltid att det är ritat av den ”berömde, prisvinnande arkitekten Audrey David”. Det höjer priset på huset. Efter detta så ritade han flera andra urbanisationer runt omkring på Costa del Sol.
En heter Bahia Dorada, som ligger några kilometer väster om Estepona. Bahia Dorada har blivit förklarat ”Zona Protegida” alltså K-märkt. Men nu till huset här i Mijas Pueblo.
Huset byggdes redan 1965. Det var Ians faster, Elisabeth Handy, som köpte tomten och bestämde sig för att anlita Aubrey David som arkitekt. Hon bodde här i 30 år och efter hennes död gick det i arv till Ian. Och det fantastiska med huset, eller kulturarvet skulle man kunna säga, är att ingenting har ändrats. Ian och Jane har varit väldigt noga med att varsamt ta hand om huset. Det är ett hus, med maximal volym, högt i tak, många olika nivåer och många fönster så att mycket ljus släpps in. Just den stil som kännetecknar Aubrey David.
Det märks att Ian och Jane är väldigt stolta över sitt hus som de har haft i 19 år nu.
Ni bor här året om?
Ian: Nej, vi är här cirka 2 månader om året.
Varför är ni inte här mer, ni verkar ju älska både ert hus och Mijas Pueblo?
Ian: Ja, du har rätt vi älskar verkligen både huset och byn. Men jag måste säga att det är bara den här delen av byn som jag är förtjust i, Barrio Santana.
Då gillar ni Bar Niño också?
(Bar Niño är en väldigt spansk, charmig liten bar som ligger ett stenkast från där dom bor.)
Jane: OH YES!!! ABSOLUTELY!!
Jane: Vi bor i Skottland i ”The Highlands” förstår du. Och vi trivs så otroligt bra där också.
Nu tar Ian fram sin dator och visar mig, med stor entusiasm, bilder på deras hus och deras otroligt, vackra utsikt. Dom har en utsikt över ett antal små sjöar med de snötäckta bergen i bakgrunden. Det är en underbar utsikt det måste jag erkänna.
Ian berättar med stolthet att här bor också J.K. Rowling, alltså hon som skrev Harry Potter, så det så.
Har ni ändrat någonting i huset sedan ni tog över det?
Ian: Nej, absolut ingenting. Vi tänkte, för några år sedan, att lägga om plattorna i köket. Jag gick och skaffade bygglov, för vi hade hört att det var nödvändigt. När vi väl hade fått det så bestämde vi oss för att inte göra det trots allt. Vet du vad som hände sen?
Efter någon månad så knackar det på dörren. Det var en inspektör från kommunen. Han sa att han ville titta på vårt nya köksgolv. När jag då berättade att vi hade ångrat oss och inte gjort något så blev han förargad och gick därifrån. Två dagar senare så ligger det en lapp under vår dörr som säger ”URGENTE”. Vi åkte dit,och väl där så sa dom att vi var tvungna att betala € 20 i böter för att vi INTE hade meddelat kommunen att vi hade ångrat oss!
Absolut sant. Det är ju inte klokt eller hur?
Jag kan inte annat än hålla med.
Ian: När det här huset byggdes så fanns det inga hus framför här. Det var bara gröna kullar hela vägen ner till Fuengirola. Dessutom hade vi en vinranka som växte precis utanför vår mur och som ringlade sig hela vägen runt vår pergola här. Det var underbart vackert. Men sedan kom kommunen och skulle fixa till gatan här och dom sågade helt hänsynslöst ner den!
Hur kunde dom göra så?
Ian: Ja du, det kan man ju undra. Men du vet kommunen!
Vad gör ni, när ni är här?
Ian: Så lite som möjligt. Fast det är klart vi har ofta fest här på terrassen. Häromdagen så var vi fyrtio stycken här. Här och nere vid poolen, det var en bra fest det.
Ni är helt insynsskyddade här. Bra läge att ha fest på. Helt perfekt faktiskt. Och jag fortsätter: Ni som har varit här i så många år kan ni berätta om hur det såg ut här på den tiden?
Jane: Det var väldigt annorlunda på den tiden. Vi har åkt hit i över 36 år nu. Då fanns t.ex. inte vägen som går ovanför byn och detta betydde att all trafik gick genom byn. Det blev med andra ord väldigt mycket genomfartstrafik. Den enda vägen man kunde köra på var ju Calle Coin och den är ju inte så bred precis, eller hur?
Hur gick det om man mötte en annan bil?
Jane: Bilar var väl en sak, men bussarna! Om dom möttes så var en av dom tvungen att backa! Det var ju inte det enklaste, dels är gatan smal och slingrig dels så var det alltid kö bakom. Du kan ju tänka själv hur det blev. Totalt kaos!! Och detta ofta! Men å andra sidan, det gick ju det med. Spanjorerna är trots allt sitt tutande ett väldigt tålmodigt folk. Jag tycker så mycket om spanjorerna som bor runt omkring här. Dom är vänliga och omtänksamma. Vi känner oss hemma helt enkelt och det har vi alltid gjort med eller utan mötande bussar.
Med detta avslutar jag min intervju och försöker att hitta ut från deras hus. Det är nämligen inte så lätt eftersom det ligger på så många olika plan. Men Ian och Jane guidar mig ut och väl ute på gatan så säger Ian:
– Titta här Annika. Ser du hur kommunen har målat gula linjer här på gatan. Dom har målat hela vägen utan precis utanför vårt garage!
Nu står det ju som du ser två bilar parkerade här vilket innebär att jag har svårt att köra ut från garaget. Hur kan dom vara så dumma? Vi får nog ha en svalkande drink på Bar Niño och ta en funderare på det.
