Jag har fått en rejäl reprimand. Eller rättare sagt kritik. Svidande sådan. Av Hans G

Mina kvinnliga fans, som jag inte visste fanns, har påpekat att jag ser för jävlig ut på den bild jag använder till mina krönikor. Det är egentligen bara Sambon som inte sagt något, antagligen av finkänslighet. För övrigt är det tummen ner. ”Ad bestias”, kasta honom åt vilddjuren som romarna skrek när en gladiator gjort taskigt ifrån sig.

”Du ser ju för tusan ut som om du vore ordförande i Hells Angels”, som en av dem sa till mig.

Och det går ju inte an. Som den uppmärksamme läsaren givetvis redan noterat har jag dymedelst bytt bild.
Här handlar det ju om något som är det viktigaste som finns här i livet, nämligen om ”image”, eller ”branding”, som är det senaste mantrat inom PR-branschen. Idag räcker det sannerligen inte med att ha en bra produkt, det handlar lika mycket om att skapa ett outgrundligt skimmer omkring sig, något som alla vill ha eller vara. Att fortsätta att se ut som en Hells Angels-potentat skulle ju därför totalt förstöra mitt ”brand”.

Annons

Jag har under lång tid arbetat på att bygga upp min image som en intellektuell, vänstervriden sanningssägare. Att då bli förknippad med Hells Angels är givetvis förödande.

Det vore som om Mariano ”ahoj med r framför” helt plötsligt hade börjat prata. Det skulle på ögonblicket förstöra den image som galicierna under årtionden försökt bygga upp. Deras ”brand” är ju att de är ett tystlåtet, idogt arbetande folk som lever under tuffa omständigheter och knappast låter sig imponeras av något. I varje fall definitivt inte av politiker i Madrid. Så det är ju inte konstigt att ”ahoj med r framför” håller käften.

Det är med honom som med jultomten. Det gäller att odla den image man har. Tänk om tomtens image hade varit att det bara är en gammal sur finnpajsare som sitter uppe i Rovaniemi och krökar. Där sitter han hela året med undantag för några dagar då han försöker nyktra till och få fart på renarna. Hur skulle det se ut? Men som tur är har tomten en bra Pr-firma så hans image är på topp. Och nu är vi ju med stormsteg på väg in i den stora illusionens tid. Nu, och så där ett par veckor framåt är det bara image och branding som gäller. Grabbarna och tjejerna som håller på med sådant har verkligen julafton.

Allt går att sälja med mördande reklam som Bertil Perrolf sjöng en gång i tiden. Då gällde det konserverad gröt, nu handlar det om att man kan få ett helt nytt fejs om man kostar på sig ett par tusen spänn och köper en speciell salva som definitivt tar död allt vad rynkor heter. En sådan salva hade jag behövt men jag är inte stadd vid kassa så jag får dras med att se ut som en gammal skråpuk. Ny bild eller inte. I bästa fall får det bli en ny slips. Men visst är det fascinerande med alla prylar som finns som gör att man blir en helt ny människa. Så det är bara att shoppa så dyker man upp på nyårsafton med rosenröda kinder och solsken i blick. Jag längtar redan efter julafton och tomten.

Ps. Efter mycket letande har jag nu hittat ordet som betecknar ”svenskhetsivrare”. Ni vet dom där som efter en halv minut eller så drar till med ”I Sverige gör vi…”.

Det korrekta uttrycket för dessa individer är Svekoman. Så är det. Ett uttrycksfullt ord, eller hur. Så nästa gång någon kommer dragandes med ”I Sverige…” så är det bara att säga, ”Jaha, så du är en sådan där Svekoman. Dom trodde jag var utdöda”. DS.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR PÅ ER!