Mitt första möte med carajillo inträffade på en vägkrog mellan Málaga och Granada. Det var på vårkanten någon gång på 1980-talet och jag var på väg upp till Alhambra i Granada. Av Ola Josefsson
När jag satt vid bardisken och drack min café con leche kom två MC-poliser in. De satte sig vid bardisken och beställde varsin kaffe. Det som gjorde att jag senare tittade storögt var att bartendern hällde i en skvätt brandy i kaffet.
Jag fick senare veta att kaffegöken, som jag då kallade det, var en carajillo på spanska. Att det var två MC-poliser som fick mig att få upp ögonen för den ädla drycken kan man så här i efterhand le åt.

För den oinvigde kan carajillo beskrivas som en kombination av kaffe blandat med en alkohol som konjak, brandy eller rom. I Sverige finns ju kaffegök, kaffekask eller ”uddevallare” med många recept. Låt mig bjuda på ett; lägg en svensk enkrona i kaffekoppen. Slå på kaffe tills myntet inte syns. Slå därefter i brännvin eller konjak tills myntet visar sig igen. Hur tydligt och klart du vill se Hans Majestät Konungen Carl XVI Gustaf beror helt upp till var och en…

Under vintern har carajillo dryftats på de spanska dagstidningarnas ledarsidor, om hur drycken uppfanns av spanska militärer stationerade på Kuba. Vissa uppslagsverk förklarar att drycken carajillo uppfanns då Kuba var en spansk provins och för att ta mod till sig (corajillo) blandade soldater kaffe med rom. En dryck för de modiga, en stark dryck avsedd för att övertyga. En dryck som sätter kroppens organ i beredskap. Den ger mod i strid. Nu hjälpte inte det för vi vet att Spanien förlorade Kuba…

Läste nyligen en text i La Vanguardia om att drycken kan ha sitt ursprung i Barcelona. Att uttrycket skulle komma från formeln “Un cafè, que ara guillo!” (¡Un café, que me voy!) som blev ”qu’ara guillo” (caraguillo). Men det finns ingen förklaring till hur “gui” blev “ji” och för övrigt kommer det mycket propaganda från Katalonien i detta tidevarv.
Andelen alkohol och kaffe är också olika beroende på geografiskt område. I Katalonien består carajillo av lite kaffe och en hög andel alkohol medan Castilla y León har en större mängd kaffe.

I våra dagar är carajillo en sofistikerad dryck även om den är bortglömd hos den yngre generationen. Det ramlade in ett nyhetstelegram från EFE nyligen som berättade om satsningen ”Ruta del Carajillo 2012” som ska få ungdomarna att ta upp den gamla traditionen åtminstone vintertid. Den yngre rotlösa och historielösa generationen förknippar carajillo med bilden av farfar iklädd basker i en bar. Rutten saluförs som ”vintage” och sponsras av ett känt brandymärke som kan avnjutas på 77 barer i Barcelona, 76 i Madrid, 43 i Valencia och 25 i Zaragoza. Det är bara till att prova sig fram.

Marknadschefen vid Osborne, Ricardo Hierro, säger att det gamla kommer igen, bara det är autentiskt. Flera från det spanska kulturlivet har druckit carajillo, det gäller både Luis Buñuel, Joaquín Sabina och Los Rodríguez.

En del säger att carajillo är en dryck för intellektuella. Problemet är bara att dagens intellektuella kan blanda ihop vad som helst som att tillsätta fikon -eller apelsinsirap i kaffet. Och vad kommer härnäst? En jordnöt, enbär, lakrits, koriander, bär, blommor eller mango i tärningar?

Risken finns att det blir med carajillo som med GT, gin och tonic. En kreativ kypare kommer till dig med en GT som även är fylld med frukt, kryddor och gräs där tonic och gin har blivit mindre viktigt. På dagstidningarnas kultursidor hyllas en sådan kypare av kultureliten som kreativ och nyskapande. För mig är en sådan person förödande.

En del gör som de spanska soldaterna på Kuba, de dricker carajillo för att få mod (mot kyla, fattigdom, ensamhet, sorg eller hårt arbete). Under den kalla spanska vintern (nåja, det kan ju vara kallare) är carajillo inte bara en dryck utan även en metafor. En metafor för vårt behov av något enkelt och prisvärt som ger tröst, glädje och som värmer hjärta, huvud och kropp.

Var dricker du den bästa carajillon? I Madrid skulle jag nog svara. Den serveras på lite olika sätt beroende på var du är i Spanien. För det första anser jag att carajillo ska drickas i små glas, inte koppar. I Madrid innehåller även carajillo i regel ett litet urvridet citron -eller apelsinskal plus en eller ett par kaffebönor som flyter på ytan. Det ytterst lilla urvridna apelsinskalet bidrar till en liten fruktighet och syrlighet, bönorna förhöjer synintrycket.

En av de bästa carajillo jag har druckit var vid ett litet café på Plaza del Caudillo i den lilla byn El Pardo utanför Madrid. Den hade allt. Två tredjedelar espressokaffe och en tredjedel brandy, Carlos III. Ett litet urvridet apelsinskal och två kaffebönor. En del menar att carajillo även kan göras på whiskey eller anis. Det tar jag avstånd ifrån.

På vissa barer handlar det bara om några enstaka droppar brandy. Och det är okey beroende på tid och tillfälle. På klassiska El Gran Café de Gijón i Madrid har jag blivit serverad utsökt carajillo och vid ett tillfälle fick jag en förträfflig carajillo serverad i Valdepeñas söder om Madrid. Tyvärr minns jag inte barens namn.

Till slut lite värdelöst vetande: Den italienska motsvarigheten till carajillo är ”Caffè corretto”. En espresso som ”korrigeras” med ett stänk av en alkoholhaltig dryck som grappa, brandy eller sambuca. Den serveras oftast vid frukost under vinterhalvåret.