Med uteliv och tapasbarer i varje kvarter i en spännande historisk miljö så är gången krattad för en skön weekend. En gång i tiden var Granada ett eget kungarike.

Här finns miljöer och historia i varje kvarter.

Katedralen

Granada ligger 120 km från Málaga. Från A-92:an som byggdes till 1992 kan vi på avstånd se hur det majestätiska Sierra Nevada reser sig 3.479 meter över Medelhavet. Nedanför ligger sagoslottet Alhambra och Granada.

Honorärkonsul

Christina Lindemark var Sveriges honorärkonsul i Granada under 24 år (1992-2016).

Annons

– Under de senare åren var jag även Sveriges honorärkonsul för Almeríaprovinsen. Även om det inte var officiellt hade jag också ansvar för Córdoba och Jaén, berättar Christina när jag besöker henne i bostaden i Huétor Vega som ligger tio minuter med bil från Granadas centrum.

Christina Lindemark var Sveriges honorärkonsul i Granada under 24 år.

– Jag har många härliga minnen från tiden som Sveriges honorärkonsul. Det var både glädje och passion. Jag minns speciellt juni 1997 när jag tillsammans med ett tjugotal honorärkonsuler i Spanien blev bjudna till Sverige och fick träffa kungaparet. 2016 blev den sista resan, minns Christina.

1997 var speciellt med audiens från kungaparet Carl XVI Gustaf och drottning Silvia och Christina iförd Rackeby folkdräkt.

Förresten, du kan väl skriva att jag i källaren har en gammal skrivmaskin av märket Facit som jag fick från Sveriges ambassad i Argentina. Den har både ñ, å, ä och ö. Vill någon ha en sådan kan de väl höra av sig, säger Christina.

Njuter av livet

Christina här tillsammans med Sveriges kungapar

Nu är hon pensionär och njuter av livet tillsammans med sin man Luis. En imponerande trädgård med blommor och konstverk av Luis avslöjar intresset. Men det är ju inte konstigt med en sådan vacker miljö inpå knutarna, och all kultur.

Från terrassen ser Christina ett majestätiskt Sierra Nevada.

Som Sveriges honorärkonsul hade Christina kontakt med många svenskar under årens lopp. Inte bara svenskkolonin på Costa Tropical som i Almuñécar, Salobreña och Motril. Till universitetet i Granada kom Erasmus-studenter. Christina arrangerade möten och träffar och svenskarna bytte böcker med varandra.

– Det var en rolig tid som jag kan sakna ibland.

Christina har fortsatt kontakt med några svenskar som är bosatta i Granada och jobbar. Eller tidigare studenter som valt att stanna.

– Eftersom Granada är en universitetsstad är det liv och rörelse. Här finns kongresspalatset som nyligen hade EU-toppmöte med Spanien som ordförandeland.

Miljöer

Hotel Macià Monasterio de Los Basilios ligger vid floden río Genil

En gång i tiden var Granada ett eget kungarike. Här finns miljöer och historia i varje kvarter.

Parador de San Francisco är ett hotell som tidigare var kloster. Det öppnade för allmänheten 1945. Och så finns det femstjärniga hotellet Palacio de Santa Paula som också är ett tidigare kloster som ligger vid calle Gran Vía de Colón. Här går du över nunnornas gravstenar, med namn och en kort livshistoria inristad.

Själv väljer jag ett annat tidigare kloster, Hotel Macià Monasterio de Los Basilios, med anor från 1600-talet. Det ligger på andra sidan floden río Genil sett från centrum. Du har bara några hundra meter så är du inne i centrum.

Tapas

Utelivet i Granada är omfattande. Staden har cirka 232.000 invånare och alla tycks vara ute på kvällen för att äta och dricka. Nöjeslivet är mer märkbart här än i exempelvis grannstaden Málaga som trots allt är större med sina 580.000 invånare plus turister. Det är folk överallt.

Tapasbarerna ligger tätt och på La Cueva ingår traditionellt kallskuret till vinet.

Till ett glas vin eller öl följer alltid tapas. Det är prisvärt vilket gör att invånare, besökare och turister tar sig ett eller två glas. Eller kanske fler, för att samtidigt bli mätt.

La Cueva är en kedja av tapasbarer som finns på flera strategiska platser i centrala Granada som Plaza del Carmen och Plaza Nueva. Personligen slinker jag gärna in på en La Cueva och beställer ett Granadavin från exempelvis Bodegas Muñana.

Med vinet följer en tapas som något kallskuret och bröd, serverat på ett tunt papper som i gamla dagar. Traditionen med tapas till drycken hålls vid liv och besökarna älskar det.

Det är livets glada dagar

Runt Plaza Isabel La Católica ligger tapasbarerna tätt. Precis som Málagaprovinsens satsning med Sabor a Málaga, där lokala produkter exponeras i diverse sammanhang sker samma satsning här med Sabor a Granada, en smak av Granada. Det är vin, ost, olivolja och mycket annat som är närproducerat.

Efter ett gott glas vin och tapas fortsätter vandringen genom stan längs huvudgatan calle Acera del Darro som går från río Genil och Puente Romano för att senare byta namn till Reyes Católicos.

Capilla Real

Här vilar de katolska monarkerna. Drottning Isabel I av Kastilien och Fernando II av Aragonien.

Det kungliga gravkapellet, Capilla Real, i katedralen är ett av de viktigaste och mest välbesökta monumenten i staden. Långa köer av nyfikna går ner i kryptan med fem blykistor. Många är utlänningar, inte minst franska turister som gärna betalar den blygsamma entrén på 5 euro.

Här vilar de katolska monarkerna. Drottning Isabel I av Kastilien och Fernando II av Aragonien. Här ligger också deras dotter Juana I av Kastilien, eller Johanna den vansinniga (på svenska), och dennes man, kung Felipe el Hermoso.

Här ligger även en femte kropp. Det är Miguel de la Paz, som var barnbarn till Isabel och Fernando och som avled vid endast två års ålder.

Arkitekten Enrique Egas har ritat gravkapellet som byggdes i gotisk stil från 1506 till 1517. Drottning Isabel dog 1504 och kung Fernando 1516. Till dess att det var färdigbyggt låg deras gravplats på klostret San Francisco de la Alhambra. Den 10 november 1521 fördes kropparna till det kungliga gravkapellet.

Berör

Kapellet återspeglar Spaniens historia, den katolska kyrkan och den konstnärliga och kulturella utvecklingen. Det är en dramatisk historia, kanske inte så vacker, med inkvisitionen och utdrivningen av morer och judar. Historia är inte alltid vacker, men den berör.

Ovanför kryptan finns Isabel och Fernando liggande i marmorskulpturer. Isabel i en enkel klänning. Fernando i militärkostym. Isabels huvud ligger djupare i kudden vilket skulle vara ett tecken på att hon hade mer i huvudet eller var den som styrde. Det är vad de lokala guiderna säger.

I sakristian som är ett museum ser du föremålen som var drottning Isabel sista vilja att få med sig i graven. Det är målningar, konstverk, kronan, spiran, hennes spegel och kung Fernandos svärd.

Statyn på Plaza Isabel La Católica med Christofer Columbus framför drottning Isabel.

Några stenkast från gravkapellet och katedralen ligger Plaza Isabel La Católica. Statyn från 1962 föreställer Christofer Columbus som står på knä framför drottning Isabel och ber om ekonomiskt stöd för sina resor.

Kulturskatter

Granada är rikt på kulturskatter. Det moriska nazari-riket Granada var det sista som föll efter katolikernas återerövring som höll på under 780 år fram till 1492.

De katolska monarkerna Isabel och Fernando ligger begravda i stan. Deras uppdrag att åter göra Spanien katolskt hade lyckats. Återerövringen var avslutad och med det, det Spanien som vi känner i våra dagar.

Förutom den spanska historien bjuder Granada på mycket annat. Kulturlivet är påtagligt. Här finns Parque de las Ciencias som blev det första interaktiva vetenskapscentrumet i Andalusien när det öppnade 1995.

På calle Oficios 8 ligger Centro de Arte José Guerrero. Guerrero var en konstnär som målade och var verksam i USA. Numera finns hans konstverk att se i det som tidigare var dagstidningen Ideals gamla redaktion.

Judiska kvarteren

Campo del Príncipe eller fasaden till Hostal La Ninfa.

Cirka 500 meter från centrum ligger den gamla judiska stadsdelen Realejo. I en liten gränd hittar jag ett judiskt museum, Museo Sefardí. Promenaden genom Realejo en lördagsmorgon är lugn. En rätt så sömnig stadsdel som har svårt att vakna. På kvällskvisten tar det full fart. Realejo är en stadsdel med bohemer.

På plaza de la Realejo 6 ligger frisersalongen Martina. Här träffar jag ägaren Martina Johansson från Nyköping. Hon har drivit frisörsalongen i 15 år.

På skylten vid salongen läser jag: Här talar vi engelska, franska, italienska och svenska. Och så finns det en rad till.

– Jag fick höra att någon förbipasserande sa, att här talar ingen spanska. Så då la jag till ”…y claro granaino”, säger Martina, skrattar och tillägger:

– Granaino är den lokala dialekten av spanska. Så nu är det väl ingen som kan klaga…

Efter frisörutbildning i London ville hon förbättra sina språkkunskaper i franska och spanska. Hon fick rådet att söka som Erasmus-student till universitetet i Granada.

– Faktum är att jag inte visste något om Granada. Men vilken trevlig överraskning det var.

Språkstudenter

Jag älskar att villa bort mig, gå lite vilse i gränderna. Rätt som det är dyker en ny liten plaza upp. På våren doftar det från apelsinträden, det är magiskt, säger Martina Johansson om sin stadsdel Realejo.

Nu är hon kvar efter 20 år varav 15 år med frisersalong. De första åren hade Martina och pojkvännen en bar med språkstudenter som kunder. Ibland var det flamenco.

– Jag stortrivs i Realejo. Allt fler utlänningar hittar hit, det är kosmopolitiskt, även med spanjorer från olika delar av landet. Studenter stannar här efter att ha blivit förälskade i Granada, berättar Martina vars kunder består till 50 procent av utlänningar.

Hon beskriver det som ”barrio-känsla”. Där folk hjälper varandra, det är en varm atmosfär.

Martinas salong ligger i en byggnad från 1550-talet. En tapasbar i kvarteret intill ligger över en gammal arabisk kyrkogård.

Martina talar även granaino…

– Jag känner mig priviligierad, dels att få ha salongen i en äldre byggnad i en historisk stadsdel och i en stad som Granada. Gå runt hörnet och du upptäcker alltid något nytt, tipsar Martina och fortsätter:

– Jag älskar att villa bort mig, gå lite vilse i gränderna. Rätt som det är dyker en ny liten plaza upp. På våren doftar det från apelsinträden, det är magiskt. Den ena dagen är inte den andra lik.

Martina trivs med både livet och Granada. Den där platsen som hon inte tidigare kände till för att senare bli förälskad i.

– Det är underbart att bo på en plats där man inte längtar till semester…

Trånga gränder

Sagoslottet Alhambra med Sierra Nevada i bakgrunden.

Från Realejo tar jag en promenad genom de trånga gränderna och vidare mot Albaicín, som blev förklarad som världsarv 1984, och till utsiktsplatsen Mirador de San Nicolás. Jag blir inte besviken.

Efter att suttit en stund och betraktat Alhambra och Sierra Nevada är det dags att ta sig tillbaka till centrum.

Det kurrar i magen. Och tapasställena ligger tätt.

Visste du detta…

Svenska levnadsöden

Vid besök i Granada får du troligtvis höra om tragiska levnadsöden och svenskar som besökte Granada. Två av dem vilar på kyrkogården Cementerio de San José ovanför trädgården Generalife vid sagoslottet Alhambra.

Det är konstnären Gösta Sandels som insjuknade i tyfus och avled i Granada i samband med en bröllopsresa, samt konstnären Ninni Billing.

1927 besökte Sveriges kung Gustav V Alhambra i Granada.

Zaidín – från ökänt till hippt

Söder om Granada centrum ligger stadsdelen Zaidín. En gång i tiden en ökänd stadsdel som folk mest höll sig ifrån. En legend sa: Zaidín en by utan lag eller Gud. På 50- och 60-talet kom det beslut om att lokalbussen som passerade stadsdelen inte skulle plocka upp resenärer. Det ansågs helt enkelt för stökigt. Numera är även Zaidín en blomstrande stadsdel, den folkrikaste. Här ligger fotbollsstadion Nuevo Los Cármenes där Granada spelar i La Liga, och här ligger den stora sporthallen Palacio de Deportes.

Martinas tapastips

Bar Poë, calle Verónica de la Magdalena 40

Exotiska tapas från klockan 20. Ägarna är engelsk-portugiser.

Bar-Quesería Rossini, Calle del Campo del Príncipe 15

Ostar och patéer, viner, och öppen spis vilket kan vara skönt under vinterhalvåret.

Restaurante Papaupa, calle Molinos 16

Spansk-colombianskt par äger stället där lokala kända musiker hänger på kvällarna. Mycket trevligt.

Alhambra

Alhambra, som betyder ”röda”, är ett sagoslott som byggdes från 1250-talet till 1300-talets slut med cirka 2,5 miljoner besökare om året. Det blev ett nationellt kulturminnesmärke i Spanien 1870 och 1984 sattes Alhambra upp på Unescos världsarvslista tillsammans med den närbelägna trädgårdsanläggningen Generalife och stadsdelen Albiacin på höjden bredvid Alhambra.

Begreppet ”Morens sista suck” kommer från tillfället då Boabdil, den siste moriske härskaren, lämnade Alhambra efter Granadas belägring 1492, vände sig om och såg sitt undersköna palats för sista gången. Hans mor förebrådde honom: ”… att gråta som en kvinna över det du inte kunde försvara som en man!”

Inträde: 19,09 euro.