I ETT HISTORISKT PERSPEKTIV har tillväxtekonomier rört sig i samma riktning i såväl uppgångar som nedgångar. Dok har lägre oljepris, expansiv penningpolitik och inte minst politisk regimskifte med omfattande strukturella reformer ritat om kartan. Av Ruben Larsen, Haga Kapital
e-post: ruben@hagakapital.se, +34 616 854 498
I spåren av finanskrisen var inflöden av kapital i tillväxtekonomier oproportionerlig stor. Inflöden var till stor del driven av Feds stödköp på 85 milliarder USD per månad som resulterade i en enorm likviditetsökning i marknaden. Låga marknadsräntor i USA samt oro kring eurozonens förmåga att hantera valutasammaarbetet resulterade i färre alternativ för investerare att hitta avkastning.
Våren 2013 meddelade FED minskade stödköp vilket ledde till mindre likviditet samt förväntningar om högre marknadsräntor i USD. Många investerare valde då att ta hem sina investeringar från tillväxtekonomier. Resultatet blev stora kapitalutflöden där man sålde av sina placeringar och fick betald i lokal valuta. Nästa övning var då att sälja den lokala valutan och köpa dollar för att så ta hem sina tillgångar. Dok mötte Investerare på problem då valutareserverna i dollar i länder som Indien, Turkiet, samt ett flertal sydamerikanska länder var rätt så begränsade. Många av dessa länder hade stora handelsunderskott.
Dessa underskott var finansierad via kapitalinflöden från utländska investerare som nu villa ta hem sina tillgångar. Fler säljare en köpare resulterade i fallande tillgångspriser samt en slakt i växelkurser från lokal valuta till USD. Vad har hänt sen dess? Kommer historien att upprepas när FED annonserar räntehöjningar. Är förutsättningarna de samma nu som i 2013?
Svaret är att det beror på vilka land man tittar på. Kartan ser helt klart annorlunda ut i dag då ett flertal länder har genomfört stora strukturella reformer oftast i samarbete med OECD och IMF. Oljepriset har halverats sen 2013 och minskat handelsunderskotten för några länder. Andra länder som har stor
export av olja har stött på utmaningar då handelsunderskottet har ökat som ett resultat av lägre inkomster.
Ett lägra Oljepris har gett länder som Indien goda förutsättningar för reformer. I Samband med nytt politisk regim samt en centralbanks ledning som av marknaden ofta omtalas som värdens mest kompetenta har reformviljan ökat markant.
Förtroendet för centralbanken har återvänt, utländska investerare har kommit tillbaks och förmågan att absorbera eventuella kapitalutflöden har förbättrats. Dok är det inte så sannolikt att investerare skulle vilja lämna ekonomier som Indien och The Pacific Alliance (Chila, Colombia, México och Peru).
Den ekonomiska utvecklingen i dessa länder är mycket stärk och har lätt till kraftigt ökad BNP tillväxt. Som avslutning lämnar jag ordet till Christine Lagarde 17 mars 2015; I see hope in the eyes of the small sellers by the street side. I see dreams in the eyes of young people! But above all I see change, change for the better. The world is looking to India to lead the path to higher, sustainable, and inclusive growth.
