En svensk medborgare som flyttar från Sverige till Spanien kan enligt gällande skatteavtal inte på förhand beräkna sin skatterättsliga hemvist enligt en tydlig regelstyrd regim. Påföljden kan således bli dubbel hemvist och dubbelt skatteanspråk. Om väsentlig anknytning föreligger, anses en svensk medborgare som flyttar till Spanien, vara skattemässigt bosatt i Sverige i tre år efter utflyttningsdagen enligt avtalet. Av Ruben Larsen
e-post: ruben@hagakapital.se
+34 616 854 498
I dessa fall ska hemvist fastställas enligt skatteavtalets artikel IV punkt 3 genom överenskommelse mellan Sverige och Spanien. Enligt riksskatteverkets kommentar i propositionen till skatteavtalet, medför detta en stor rättsosäkerhet för personerna i fråga. Om båda staterna anser att personen har hemvist i båda länderna enligt ovan beskrivning, finns enligt avtalet ingen möjlighet att avräkna skatter enligt avtalets sedvanliga avräkningsmetod (Credit Of Tax).
Internationell beskattning (när mer än en stat har skatteanspråk på samma inkomst) bygger enligt litteraturen huvudsakligen på två principer, hemvistprincipen och källstatsprincipen.
Var en person har sin skatterättsliga hemvist definieras av staternas nationella lagstiftning. Således kan samma person bedömas ha skatterättslig hemvist i flera stater samtidigt. I det fall uppehållet i Spanien inte överstiger 182 dagar under ett beskattningsår, begränsas Spaniens beskattningsrätt till inkomster som härleds från källor i Spanien, enlig källstatsprincipen.
Dubbla skatteanspråk kan föreligga då båda stater tillämpar hemvistprincipen. Vidare kan dubbla skatteanspråk föreligga då en stat tillämpar källstatsprincipen och den andra staten tillämpar hemvistprincipen. Påföljande dubbelbeskattning undanröjs oftast av ett skatteavtal. Icke residenta personer som äger fast egendom i Spanien måste enligt spansk skattelagstiftning årligen lämna en inkomstdeklaration för icke residenta. I vissa fall måste personen även deklarera kvartalsvis för inkomster som fastigheten genererar. Vidare har även Sverige rätt att beskatta vinster från försäljning av fastighet i Spanien samt inkomster som fastigheten genererar, dock med avdrag för skatter som är betalda i Spanien (enligt skatteavtalets huvudmetod ”Credit of Tax”)
I Spaniens fall blir man obegränsat skattskyldig enligt hemvistprincipen om man vistas i territoriet mer än 182 dagar sammanlagt under beskattningsåret. Samtidigt kan samma person av Sverige anses ha svensk hemvist genom anknytning och vara obegränsat skattskyldig även i Sverige. När detta är fallet blir den skattskyldiga obegränsat skattskyldig i både Sverige och Spanien. Båda staterna har således skatteanspråk på alla skattepliktiga inkomster oavsett källa enligt hemvistprincipen.
Även om en person har skatterättslig hemvist båda i Sverige och i Spanien enligt nationell lagstiftning, kan man enligt avtalet endast ha skatterättslig hemvist i en stat. Ett av avtalets huvudsyften är enligt villkoren i artikel IV 2 till 4, att fastställa var personen har sin skatterättsliga hemvist när konkurrerande skatteanspråk föreligger. Avtalets syfte är således att undvika dubbelbeskattning på samma inkomster när konkurrerande beskattningsanspråk föreligger.
Dubbel hemvist fysisk person
Om skatterättslig hemvist enbart skulle fastställs genom kriterierna i punkt 2 i avtalet vore livet enkelt. Trots tydliga kriterier enligt artikel IV punkt 2, ställer kriterierna i punkt 3 till verkligheten för många.
Treårs-regeln
”3. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1, en fysisk person har hemvist i Sverige enligt den s.k. treårs-regeln i svensk lagstiftning och även i Spanien, skall, utan hinder av bestämmelserna i punkt 2, hans hemvist avgöras genom överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.”
Enligt anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall en utflyttad person som inte kan bevisa att väsentlig anknytning ej föreligger, anses vara bosatt i Sverige under 5 år efter utflyttningsdagen. I dessa fall bortser Skatteavtalet från kriterierna under punkt 2 när hemvist bestäms. Istället ska hemvisten avgöras genom överenskommelse mellan kompetenta myndigheter i Sverige och Spanien.
”Det bör dock understrykas att bakgrunden till den föreslagna bestämmelsen är att treårs-regeln i kommunalskattelagen i varje fall i princip skall kunna tillämpas i förhållande till Spanien. Det är alltså normalt inte meningen att frågan om dubbelt hemvist skall lösas med ledning av reglerna i art. IV punkt 2, även om detta undantagsvis kan vara motiverat. Den situationen kan alltså uppkomma, att fråga om dubbelt hemvist inte kan lösas utan den skattskyldige kommer att anses ha hemvist i båda staterna. I sådant fall tillämpas avtalet på svensk sida som om den skattskyldige enligt avtalet har haft hemvist i Sverige och inte i Spanien.”(Rättslig vägledning från SKV).
I propositionen till avtalet framgår det att riksskatteverket uttryckte viss bekymring avseende artikel IV punkt 3.
Riksskatteverket anser att bestämmelsen i art. IV punkt 3 medför rättsosäkerhet och att den dessutom är ohanterlig från administrativ synpunkt. Verket framhåller också att det för den enskilde måste framstå som otillfredsställande att inte i förväg kunna beräkna sin skatterättsliga hemvist.
”Den situationen kan alltså uppkomma, att frågan om dubbelt hemvist inte kan lösas utan den skattskyldige kommer att anses ha hemvist i båda staterna”
”I sådant fall tillämpas avtalet på svensk sida som om den skattskyldige enligt avtalet har haft hemvist i Sverige och inte i Spanien. Har den skattskyldige exempelvis inkomst från Spanien vilken har beskattats där, får den spanska skatten avräknas mot svensk skatt enligt bestämmelserna i art. XXIV punkt 1. Avräkning får emellertid ske endast för sådan spansk skatt som skulle ha fått tas ut enligt avtalet om den skattskyldige inte haft hemvist i Spanien, t.ex. skatt på inkomst av fastighet i Spanien, skatt på utdelning från bolag i Spanien, dock högst med belopp motsvarande 15 % av utdelningen. Spansk skatt som har utgått på grund av att den skattskyldige enligt spansk lagstiftning är bosatt i Spanien får inte avräknas” (propositionen).
Om staterna anser att personen har hemvist i båda länderna enligt ovan beskrivning finns enligt avtalet ingen möjlighet att avräkna skatter enligt avtalets sedvanliga avräkningsmetod (Credit Of Tax). Skatt som tas ut i Spanien på pensioner blir enligt propositionen inte återbetald av Sverige då personen är beskattad enligt hemvistprincipen i Spanien.
Resultatet blir enligt propositionen dubbel beskattning i båda staterna enligt hemvistprincipen.
Enligt skatteverkets tillämpning har man rätt att få en överenskommelse i enskilda fall enligt artikel IV punkt 3. Dock kommer SKV inte behandla ärendet förrän spanska myndigheter har utfärdat ett hemvists intyg. Med andra ord måste den enskilda vänta till han är fullt ut skattskyldiga i båda länder för att få svar i ärendet. Under tiden saken handläggs ska det betalas full skatt i både Spanien och Sverige, utan rätt till avdrag då båda skatteanspråken bygger på hemvistprincipen.
Rätt till att pröva ärendet enligt tvistlösningsdirektivet.
Tvistlösningsdirektivet ”direktivet om skattetvistlösningsmekanismer inom EU” ska senast den 30 juni 2019 vara implementerad i medlemsstaternas lagsstiftning. Enligt direktivet stärks skydd mot dubbel beskattning när undanröjandet skall fastställas genom överenskommelse. I det fall parterna i skatteavtalet inte når en överenskommelse, kan personen begära att fallet löses i ett skiljedomsförfarande där resultatet blir bindande.
Trots möjligheten till ett dubbelbeskattningsförfarande kan processen bli utdragen och under tiden har de berörda skattemyndigheterna rätt att skattbelägga personen.
Slutsats
Enligt riksskatteverkets kommentar i propositionen, anser myndigheten att artikel IV punkt 3 kan skapa en ohållbar administrativ börda. Även om rättsosäkerheten för den enskilda nämns, kan man få intrycket att skattemyndigheten största orosmoln är den administrativa börda som den potentiella volymen av begärda överenskommelser kan ge.
Mycket intressant är det att Riksskatteverket i sin kommentar, föreslår en revision av avtalet om den administrativa bördan blir betungande. Det faktum att avtalet inte förmår att undanröja rättsosäkerheten och dubbla skatteanspråk är av mindre intresse för myndigheten. Den rättsosäkerhet och möjligheten för dubbla skatteanspråk nämns således inte som ett motiv för en revision av avtalet. Således kan det verka som att avtalets faktiska syfte enligt riksskatteverkets kommentar, handlar om myndighetens arbetsbörda och ej om undanröjande av dubbelbeskattning.
Syftet med texten är att belysa omständigheter som noggrant bör redas ut innan en svensk medborgare flyttar till Spanien. Vidare rekommenderas att läsa hela texten som finns på denna länk:
KLICKA HÄR
