Detta fenomen är mycket intressant, volymen som spanska hushåll sätter undan i buffertsparande växer snabbare än ökningen i hushållens konsumtionsvolym (som i sig är imponerande). KRÖNIKÖR Ruben Larsen
ruben@hagakapital.se
+34 616 854 498

Lägger man till volymen i amorteringar av skulder som de flesta upplever som ett sparande, är volymökningen mycket anmärkningsvärd. Effekten av sistnämnda är ständigt lägre månadskostnader för skulder vilket i ökande grad frigör resurser till konsumtion och mer sparande.

Men varför går sparkvoten ned?
Hur kan det ha sig att spanjorer sparar som aldrig förr men enligt nationalräkenskapen har sparkvoten nästan halverats. För att hitta svaret på denna mycket relevanta fråga måste vi titta på begreppet sparkvot samt hur man beräknar nyckeltalet. Förenklat kan man definiera sparandet enlig denna formel. (skillnaden mellan hushållens inkomster + förändringen i värdet av pensionstillgångar minus hushållens konsumtion) Summan i procent av BNP blir således sparkvoten.

Hur kan det vara att denna kvot minskar samtidigt som det faktiska sparandet ökar?
Svaret finns i hur man definierar kostnadsposter i begreppet hushållens konsumtion. En relativ stor del av en hushållsbudget är boendekostnaden. Dock kan denna kostnadspost skilja sig kraftigt mellan hushållen. Ett hushåll kan ha höga skulder och dyra lån medan ett annat är skuldfritt och självförsörjande.

Då det saknas data för att göra en kostnadskalkyl som avspeglar verkligheten gör nationalräkenskapen några antaganden. Låt oss säga att vi har två hushåll som båda är skuldfria och har låga driftskostnader. Nu hyr dessa hushåll av varandra och det görs ett antagande om en marknadshyra, denna hyra där index uppräknas årligen blir nu kostnadsposten för boendekostnader i nationella räkenskaper.

Med andra ord påverkas inte denna kostnad av kraftig amortering. I det fall hyrorna ökar snabbare än inkomsterna kan det på ytan se ut som att hushållens sparande minskar, trots att det motsatta sker i verkligheten.

Väger vi förra årets amortering och ökningen i likvidsparande var volymökningen ca 9 %, upp från ca 7 % år 2017. Trots detta gick sparkvoten ned.

Syftet med att kartlägga ett sparande är att analysera hur ekonomiskt stark en aktör är. Sättet att mäta detta blev konstruerad i en tid där skulder samt förändringar i skuldvolym var sällan förekommande hos hushåll. Således har begreppet sparkvot blivit mindre relevant och ofta missvisande då det inte fångar verkligheten.

Tittar vi på svenska hushåll kan man få intrycket av ett högt sparande. Om svenska börsen går starkt vilket den har senaste 10 åren, påverkas volymen i pensionssparande kraftigt. Då förändringen i marknadsvärde av pensionstillgångar definieras som en inkomst kan man få intrycket om ett högt sparande då verkligheten kan vara något helt annat. Pensionssparande har i de flesta fall en begränsad likviditet och är därför irrelevant i sammanhanget.

Varför är detta intressant?
Att kartlägga en aktörs resurser som kan användas i framtida transaktioner är av stor vikt för att kunna säga något om sannolik volym av morgondagens transaktioner. De senaste 5 åren har den likvida kapaciteten ökat dramatiskt med volymer aldrig tidigare uppmätts. Samtidigt har konsumentens kostnader minskat dramatiskt vilket har frigjort stora resurser för framtida transaktioner.

Är detta uteslutande ett spanskt fenomen?
Fenomenen är i allra högsta grad globalt och i sammanhanget kompletterar vi med en graf som visar volymökningen i likvidsparande i USA senaste åren.

Samma fenomen finns hos företagen. År av eftersatt underhåll har genererat stora investerings och konsumtionsbehov. Ser man behovet i ljus av tillgängliga resurser, har vi sannolikt en lång period med ökad ekonomisk aktivitet framför oss.