España! Sol, Sangria, party och Panodil. Ja då! Eller? De allra flesta människor tror att Spanien och speciellt Costa del Sol i söder där staden Marbella ligger, inte är mycket mer än en stad där mjölvita européer njuter av solen och tar hand om sin baksmälla på färgglada handdukar efter att ha druckit varje kväll. Men de har fel – fruktansvärt fel. Marbella har många gömda skatter och hemligheter, sex av dem upptäckte jag en helg i juli… Av Anne Lis Toft
Staden Marbella grundades så tidigt som de tredje århundradet f.Kr. Då den fungerade som handelsstad för trafik genom Gibraltar sund. Genom århundraden har staden varit under inflytande av olika religioner och kulturer från det Ottomanska imperiet och Islam, till romarriket och katolicism. Idag är stadens viktigaste inkomstkälla turism.
Och ja, man kan inte bortse från att det finns många stora dyra bilar, vackra kvinnor i små bikinis och dyra restauranger med medioker mat överallt, men som alla andra städer och regioner finns det mer på denna plats än vad först ögat ser.
Vandringslederna
Som vandings- och Geocachnörd beslutade jag mig för att uppleva staden på olika sätt och för mig ett mer naturligt sätt. Vid 06:00-tiden en lugn lördag morgon då temperaturen redan nått 17 grader, parkerade en kollega och jag min bil på köpcentret ”La Cañada” och gick 500 meter till den närliggande kyrkogården där lederna börjar.
Jag hade med min skolspanska sökt ”Rutas” (rutter) runt Marbella och funnit ett gammalt hotell beläget i bergen på baksidan av Marbella. På denna utmärkta webbsida var det möjligt att ladda ner kanske världens största pdf-fil med kartor över de olika rutterna som finns i de orörda områdena i bergen.
Smala stigar
Det finns många sätt att starta rutterna som alla börjar (eller slutar) vid Hotel Refugio de Juanar mitt på berget. Varje rutt mynnar ut i en stad men jag valde att från Marbella gå uppför berget och avsluta vandringen vid hotellet, en tur som jag hade tänkt skulle ta ca. 2 1/2 timma som det var skrivet i pdfen. Men kartan har ingen fast skala och det visade sig att turen gick ganska brant upp, ofta på små stigar som verkade användas endast för vilda bergsgetter.
Jag hade på mig vandring skor med Vibramhälen och mina vandringsbyxor men jag hade tagit av byxbenen och lagt dem i bilen vilket visade sig vara ett stort misstag! Det var varmt med en temperatur på 32 grader, men eftersom vägen var så lite använd växte tistlar och annan torr taggig vegetation över den smala stigen.

Efter några kilometer var mina strumpor fyllda med stenar och taggar. Mina vader och smalben var röda, ömma och fulla av rivmärken trots att jag idokt lyft benen högt över buskarna i ett försök att trampa ner dem, men utan framgång.
Vegetationen var lyckligtvis låg och sällan över knähöjd som resten av min kropp klarade sig bra.
Jag hade tagit med fem ​​vattenflaskor på 50 cl, två colaburkar, ett par müsleybar, två äpplen, en handduk för att undvika sol och mina armar var insmorda med vattenfast solskyddsfaktor 30. Lyckligtvis hade jag också tagit en hatt, annars tror jag min hjärna hade varit kokt när jag nått toppen trots mitt blonda hår!
På avgrunden
Mina älskade stavar hade jag tyvärr kvar i Danmark, vilket jag upprepade gånger beklagade. Det hade varit underbara att ha för att hålla balansen på de riktigt smala stigarna, ofta med en fallhöjd på flera meter ner i de taggiga buskarna. På vissa ställen hade vägarna bara lös sandjord med massor av stora stenar som rullade när jag klev på dem. Mina fötter gled i sanden och jag var flera gånger nere och vilade handen på de heta stenarna för att hålla balansen medan jag gick mödosamt uppåt. När klockan var 09.00 var det redan 28 grader och ingenstans att söka skugga.
Vi hade räknat med att vara på hotellet på toppen av berget senast klockan 09.00. Pdfkartan angav att turen skulle ta 2 1/2 timma därtill hade vi lagt till en 1/2 timma eftersom vi inte kände till terrängen men klockan 09.00 var vi fortfarande mer än 2 km från toppen …
Lyckligtvis, älskar jag att trava runt med min kamera och jag lyckades se en örn, flera skygga bergsgetter och många småfåglar medan vi gick upp längs berget.

Geocachen
Ungefär där ”Ruta 3” möter ”Ruta 6” hade jag sett på min iphone via Geocach appen att det fanns en cach, alltså en liten ”skatt” som en person gömt och sedan laddat upp koordinaterna till webben. Syftet med detta spel eller lek om du vill, är att se vacker natur, få erfarenheter och utforska. Ofta är en ”skatt” dold, under stenar, i träd, i hål i marken, etc. I varje ”skattkista”, som ofta består av en vattentät plastbehållare finns de officiella reglerna, en penna, ett block och en massa små saker som folk har lämnat efter sig. Det finns 3 cachar fördelat på olika sträckor. Vi hittade bara en.

Tanken är att du skriver i blocket och möjligen i nätverket på webben. Att du har hittat cachen, vem du är och var du är från och så lägger du dit en liten sak samtidigt som du tager en annan som du sedan lägger i en annan cach någon annanstans i världen. Jag lägger alltid två små danska kronor oavsett var jag är, eftersom jag en gång läste att den danska enkronan är på topp tio listan över de mest speciella mynt som fortfarande är i omlopp i världen, då både ett hjärta och en krona är präglad på myntet, plus ett det finns ett hål i mitten och mycket krussiduller”. Därför tycker jag det är roligare än att hitta till exempel ett Euro mynt, en marmorkula, en begagnad lottokupong, en nyckelring eller ett spelkort. Det finns inga regler för vad man kan eller skall lägga i ”kistan” så det är alltid roligt att se vad den innehåller.
Efter lite letande hittade jag cachen, täckt av stora och tunga stenar och jag lämnar några mynt och en hälsning …

Slutligen på toppen!
Sista två kilometrarna gick jag på en timma och att i hettan se hotellet i skuggan av träden var helt fantastiskt!
Hotellet ser inte speciellt ut, men det är vackert och svalt inne. Terrassen är enorm och ligger i skuggan av ett par gigantiska kastanjeträd. Fåglarna kvittrade fantastiskt medan jag drack en halv liter kallt källvatten och väntade på mina två små förrätter – som visade sig vara en hel måltid!

Efter en läcker lunch, massor av vatten och några kalla öl i skuggan av något som påminde mig om en gammal dansk kvarn, travade vi ner för berget igen.
Det var som om denna del av resan var mycket lättare, och vi hade ju gått där innan och ”kände till” terrängen, men det berodde nog lika mycket på att vi var väl utfodrade och på gott humör på väg till bilen .

De andra vägarna

Från hotellet går det flera vägar i olika riktningar och dagen efter var vi åter igen uppe med tuppen. Det fanns fortfarande gott om rutter som vi inte hade gått. Vi körde upp bilen till Hotel Refugio de Juanar. Parkerade där och gick via Ruta 6 och Ruta 5 till den lilla staden Istan. Där vi åt en välförtjänt lunch.
På vägen tillbaka möts Ruta 5 och Ruta 4 och efter nästan två timmar befann vi oss på berget La Concha. Där åt vi vår medtagna lunch i skuggan av några taggiga buskar medan vi tittade på den vackra naturen.
Denna gång var det ännu trevligare att se hotellet ligga i skuggan under träden. Klockan var 18 och vi hade varit borta i nästan 10 timmar. Det var underbart att stiga in i bilen och få sätta sig ned samtidigt som vi körde hem till civilisationen.

5 Oumbärliga saker till vandringen

En karta! Skriv antingen ut pdf-filen i hemmet eller köp en karta på hotellet. Kartan på hotellet liknar PDFen bara större och med information om blommor, svampar, djur och träd på baksidan.
Massor av vatten – oavsett om du brukar dricka mycket vatten eller inte, behöver du vätska när du vandrar en hel dag utan skugga.
En solhatt – oavsett årstid kommer ditt huvud, öron, näsa och kinder bli grillade när du vandrar!
Vandringsstavar! Jag skulle aldrig ha låtit dem ligga hemma – i själva verket är det näst intill nödvändigt. Jag såg två män traska iväg med en golfklubba som en käpp …
Ett matpaket i form av till exempel frukt, snacks som salta chips, energi bar, bröd, spansk lufttorkade korv, knäckebröd – alla kan behöva extra energi i hetten.

Boende:

Det är möjligt för 2 personer att bo 4 nätter i dubbelrum på hotellet för € 192. Det är helt klart att rekommendera och det finns gott om underbara vägar att vandra i, utsikten är på många platser förtrollande, luften ren och skön, vädret varmt och himlen garanterat blå
– Maten är hemlagad i minsta detalj och ölen är kyld!

Rutterna

Du kan hitta rutterna genom att besöka hotellets hemsida, juanar.com när du har valt engelska som språk – om du inte är en hejare på spanska – Välj fliken ”surroundings”, längst ner på sidan ligger en mega mega stor PDF-fil som du kan ladda ner och skriva ut.
Alla rutter är märkta med olika färger och till höger står, hur många kolometer de är, svårighetsgraden och hur lång tid de tar att gå. Jag tyckte att tiden var för kort på 3 av 4 rutter men resten av informationen stämde.
Om du väljer att köra upp till hotellet och vandra därifrån, kan du med fördel köpa kartan som passar i storlek till fickan på ett par vandring byxor. Kortet kostar 3 €.

Det finns också en vandring bok på spanska. Boken heter ”Sierra de las Nieves – Guia de Senderos”, finns i två utgåvor. Den andra innehåller detaljerade kartor och beskrivningar av mer än 40 rutter, naturen och bergen i och runt Marbella och i provinsen Andalusien. Boken finns på hotellet för 18 € eller via Amazone.co.uk till ca. 20 pounds. Boken har också en översikt över de rutter jag just beskrivit, men med många fler i detaljer, och enligt min egen tidtagning är uppgifterna korrekta i boken.

Har du en dag till övers Marbella / Málaga, skulle jag föreslå att du kör upp till sjöarna i närheten av Malaga (där staden får sitt dricksvatten). Området kallas ”Ardales” och det är vackra sjöar med klart friskt vatten som är underbara att bada i små hemliga laguner, rastplatser och under sommaren möjlighet att hyra några vilda djur men också ganska kul pedalbåtar. Området är mycket lite besökt. Här finns flera tydligt markerade vandringsleder på allt från 3 till 35 km.

När du ska gå?

Du kan vandra hela året – dock kan vintermånaderna vara kalla på morgonen och det blir ljust senare och mörkt tidigare, i motsats till sommarmånaderna som kan vara extremt varma, vilket för mig är värre än lite morgon frost som biter kinderna. Jag gick en annan vandringsväg i december 2011. Temperaturen den dagen var 18 grader i bergen, så riktigt danmarkkallt är det aldrig.

Information:

Om du söker på ”Rutas del Juanar” via Google och Yoube kan du se att det finns flera som har laddat foton, videoklipp eller bloggbeskrivningar. Allt jag fann för turen är på spanska och flera år gammalt, men Google översättning hjälper och ingenting har förändrats särskilt mycket.