De två första banden i Stieg Larssons millenniumtrilogi såldes i 1,5 miljoner exemplar. I augusti intog de tre romanerna som ingår i trilogin de tre första platserna över flest sålda böcker i Spanien. På spanska dagstidningars kultursidor har fenomenet och den fiktiva rollkaraktären Salander granskats, stötts och blötts under sommaren Av Ola Josefsson

Spanska medier har givetvis uppmärksammat att Noomi Rapace som spelar karaktären Lisbeth Salander är dotter till en spansk flamencosångare. Och som en tidningsartikel av många konstaterar, är hon inte ”svenskt blond”…
Spanska psykiatriker och psykologer har intresserat sig i karaktären Lisbeth Salander. Faktum är att den kvinnliga rollkaraktären har blivit ett diskussionsämne och kommenterats flitigt i flera artiklar i spanska medier.
Lisbeth Salander är en symbol för ungdomar som är oroade över de sociala orättvisorna. Samtidigt rör hon sig som en fisk i vattnet i en värld av datorer och teknik. På samma gång som hon själv är asocial, psykopatisk och visar drag av autism.

Från spanskt håll riktas det kritik mot den bild som skapas genom fiktionhjälten Lisbeth Salander. Den spanska psykiatrikern och författaren
Ángel García Prieto menar att romanen är full av galna och psykopatiska tecken, innehållet är överdrivet, sjukligt, våldsamt och hemskt.
Författaren Stieg Larsson har i Lisbeth Salander skapat en komplex karaktär som har stora svårigheter i sina relationer. Samtidigt finns det ljusa sidor som att karaktären har en stor fallenhet att hantera datorer och skapa länkar, vilket i slutänden är det väsentliga i boken.

Enligt Ángel García Prieto är det en skapad saga av Larsson som innehåller stark kritik mot ett välfärdssamhälle som har spårat ur längs stigar av galenskap och våld. Larsson är en hantverkare som däremellan har blandat in faktorer som ska behaga läsaren i dag; våld, försvar av de svagas situation och homosexualitet.

Det är en sjuk Lisbeth Salander som har lyckats fånga miljoner människors uppmärksamhet, menar den spanske psykiatrikern Ángel García Prieto. Hon är en psykopat med autistiska drag. Samtidigt beskriver Stieg Larsson en kvinna som har många förtjänster, han beskriver kärleken till friheten och försöker på ett tappert vis att hävda värdet av kvinnor. Men i slutändan handlar det om en psykopat, en kvinna som har blivit missbrukad av män. Lisbeth Salander är en överdriven ”prototyp” för dagens ungdomar.

Vicente Garrido, psykolog inriktad på kriminella och professor vid Universidad de Valencia, säger att ”personen har fått många känslomässiga sår efter missbruk, upplevelser och lidande, men att hon inte har utvecklat en genetisk grund till sjukdomen Asperger. Livet har lärt henne att ta skydd och att utveckla ett djupt hat mot dem som gör onda saker”.

Psykologen Vicente Garrido menar också i en tidningsintervju att Lisbeth Salander uppvisar positiva och naturliga sidor som att hon blir förälskad och upprätthåller kontakten med sin mor på vårdhem och visar omtänksamhet. Naturligtvis finns det vissa psykopatiska inslag men de är ett resultat av en brutal ungdomstid.