I samband med att den svenska honorärkonsuln i Sevilla gick i pension efter 15 år på posten i mars 2010 fick jag på nytt tillfälle att fråga mig själv samma frågor som jag och många andra Sevilla-svenskar alltid ställt oss: Vilka krav ställs på en honorärkonsul? Vad vill Sverige som land få ut av att ha ett honorärkonsulat? Den avgående konsuln i Sevilla pratade inte mer än ett par ord svenska (inte heller särskilt bra engelska) och mig veterligen så hade han ingen relation till Sverige när han blev utsedd till konsul. Jag vet inte heller om han har främjat de svensk-spanska relationerna under sin tid som konsul, han varken hördes eller syntes särskilt mycket. Observera att detta inte är någon personlig kritik mot honom som person utan mot hela idén med honorärkonsulaten (för alla länder) och urvalsprocessen. För i det här fallet bör man väl även kritisera den eller de personer som utsåg den här personen till konsul. Vad baserade de sitt val på? Och om de hävdar att det var för ”lång och trogen tjänst”, vilken tjänst i sådana fall?!
Först av allt bör vi klargöra vilka officiella krav som gäller. Följande är hämtat från UD:s sida på den svenska regeringens webbplats: Att vara honorärkonsul är ett oavlönat hedersuppdrag. En honorärkonsul kan vara svensk eller utländsk medborgare1. Jag har även varit i kontakt med den svenska ambassaden i Madrid och UD får att få mer information om vilka krav som ställs på en honorärkonsul och vilka kriterier som används när denna ska utnämnas. Från UD har jag tyvärr inte fått något svar men från ambassaden fick jag svaret att de enda kraven för att bli honorärkonsul i Spanien är att vara väletablerad på orten, ha ”goda kontakter” och att han/hon pratar bra spanska. Det anses vara en fördel om konsuln är medborgare i verksamhetslandet. En honorärkonsul utses av UD på förslag av ambassaden i det aktuella landet.
Som ni märker ovan så ställs det inte särskilt stora krav på en honorärkonsul och det kanske är naturligt eftersom det är ett oavlönat hedersuppdrag. Men jag undrar ändå: Borde man som svensk inte kunna kräva lite mer av en svensk konsul även om han eller hon är honorärkonsul? Kan man verkligen utse en person som inte pratar ett ord svenska och som inte har någon relation alls till Sverige (eller en väldigt blygsam relation). Det är ett oavlönat hedersuppdrag men kan man verkligen inte försöka engagera sig lite mer? Men det är klart, om man inte har någon som helst relation till landet så kanske de är svårt att engagera sig.
Och vad vill Sverige som land få ut av att ha en honorärkonsul? Kan det verkligen vara någon nytta med en person som varken hörs eller syns och som inte gör ett dyft för att främja de spansk-svenska relationerna? Denna person kostar visserligen inte den svenska staten någonting men någon funktion måste väl han eller hon ändå fylla? En svensk konsul bör väl rimligen representera och ”sälja” Sverige i Spanien.
Problemet gäller inte bara Sverige utan även andra länder. En person som tidigare var anställd på den andalusiska regionregeringen anmälde sitt intresse för att bli honorärkonsul för ett baltiskt land och fick uppdraget, trots att han inte kunde ett ord på språket och kanske aldrig ens varit i landet. Samma sak gäller för honorärkonsuln för ett eurasiskt land här i Sevilla.
Jag förstår att det tidigare kunde vara svårt att hitta lämpliga personer till uppdraget som honorärkonsul för många av de mindre länderna men i dagens globaliserade värld så måste väl vara möjligt att hitta någon som åtminstone pratar landets språk och känner till dess kultur? Eller kan man bli konsul för ett land bara för att man vill det?!
Och om det finns en svensktalande person, eller som har någon typ av ”svensk bakgrund”, i Sevilla som är villig att ta på sig detta oavlönade hedersuppdrag, borde inte han eller hon då ha företräde framför en person som inte har någon eller liten relation till Sverige att göra och som inte pratar svenska?
Personligen föredrar jag att inte ha någon konsul alls än att ha en dålig sådan. Jag har myntat uttrycket ”pseudokonsulat” för det är just vad det är. Konsulat där man inte ens kan få hjälp på sitt eget modersmål, där personalen inte känner till ett dyft om landet och som inte engagerar sig för fem öre. Att Sverige ska ha sådana här pseudokonsulat är endast pinsamt och ger oerhört dålig reklam för Sverige som land. Ändra reglerna eller lägg ner dessa pseudokonsulat!
Christer Aronsson (frilansöversättare), bosatt sedan 1999 i Sevilla. Information från svenska UD här
