Eftersom det här är första gången vi skriver i Svenska Magasinet tänkte vi börja med en liten presentation.
Nacho är en äkta malagueño – född och uppvuxen i soliga Málaga. Sedan 2013 driver han företaget M&G Consulting tillsammans med sin fru Esperanza. De har två vuxna barn: Nacho Jr (25) och Lola (21). Han har dessutom hunnit bo i Holland, Tyskland och – tro det eller ej – hela familjen bodde faktiskt i Sverige ett år när barnen var små. Språk är inget stort problem för honom: spanska, svenska, engelska och tysk.
Anne däremot kommer från kalla Sverige. Hon har bott i USA i sju år, testat på Italien, England och Tyskland, men har sedan 1993 haft sitt hem i Marbella. Där driver hon språkskolan The Language Centre sedan 1997och undervisar i spanska, engelska och svenska. Hon har två döttrar, Emelie (27) och Nathalie (23), som är riktiga Marbella-barn.
Vi träffades för 20 år sedan när Nacho började plugga svenska hos Anne. Sedan dess har vi brunnit för mötet mellan våra två länder – Sverige och Spanien – och allt vad integration och kulturutbyten innebär.
Och apropå kulturkrockar, låt oss prata om något som är svårt att anpassa sig till; nya rutiner!
I Spanien kan en idealdag se ut så här: kaffe hemma kl. 8, frukost vid 10, lunch vid 14, kanske en liten powernap, sedan jobb igen till 20, och middag runt 22 – ofta något lätt som en omelett. Det låter härligt, eller hur?
Men när Nacho flyttade till Sverige blev det snabbt klart att svenskar kör på ett helt annat system. Redan första dagen kom barnen hem från skolan och vrålade av hunger. Lunch kl. 11.30! För dem kändes det som frukost nummer två – dagen innan hade de ju ätit lunch vid 15 i Málaga! Men snart kom de in i rytmen.
Samma sak hände när Nacho bokade möte med en advokat kl. 11.30 i Sverige. Advokaten beställde lunch – Nacho kunde knappt tänka på mer än en kaffe och en bulle. Men även han lärde sig så småningom att i Sverige är lunchen inte dagens heliga huvudmål.
Kaffekulturen var en annan chock. I Sverige kan du bli erbjuden kaffe när som helst på dygnet – 08.00, 11.30, 13.00, 15.00… alltid kaffe! I Spanien finns mer “oskrivna regler” om när kaffe passar (innan 12 och kanske 16-18). Idag är Nacho proffs på att bjuda sina svenska kunder på kaffe – vilken tid som helst, för säkerhets skull.
Telefonvanorna är också en kul skillnad. I Spanien ringer man aldrig någon mellan 14:30–16.00 (helig lunchtid). Men svenska kunder ringer gärna precis då, medan spanska kunder hellre ringer fram till 21. Resultatet? Väldigt långa dagar. Som tur är finns WhatsApp nuförtiden som gör allt lite mer flexibelt.
Anne upptäckte också tidigt att “svensk lunchtid” var omöjlig att flytta på. När hon jobbade på Svenska skolan i Marbella försökte hon få eleverna att äta senare än 12, men det gick inte igenom. Problemet? När de sedan gick ut med familjen på helgerna för att äta lunch, blev det alltid för tidigt för att kunna delta i den spanska kulturen – restaurangerna var tomma eller fyllda med andra utlänningar, och den spanska långlunchen missades helt.
En annan ”krock” som Anne upptäckte när hon tog med sina vuxna elever på en vandring i bergen, spanjorer och svenskar var att när de väl kom till restaurangen och fick vänta lite i baren på sitt bord började svenskarna beställa öl och tapas som om det var sista måltiden på jorden. När lunchen väl serverades var de redan mätta – medan spanjorerna, som bara tagit en liten aptitretare och en öl, var redo att inta lunchen som för dem är huvudmålet i Spanien.
Ränderna går aldrig riktigt ur, till och med idag känner Anne sig lite “busig” när hon går och handlar kl. 21 på kvällen. En svensk skulle ju aldrig få för sig att uträtta ärenden så sent – men i Spanien är det helt normalt.
Så, vad har vi lärt oss?
Jo, att rutiner är något av det svåraste att anpassa sig till. Men också det roligaste – för det är där kulturmötena blir som mest levande.
Nos vemos!
Nacho & Ann
