Att upprätthålla en tradition är att värdera och uppskatta det förgångna. Semana Santa, påskveckan, den heliga veckan, är ett religiöst firande med lång och stark tradition i Spanien och särskilt i Andalusien.
Bland årets alla veckor är denna den viktigaste för de kristna och under den tänker man på Kristus lidande, död och uppståndelse.
Av Elvira Herrador Quero elvira.herrador@skolan.es (Översättning: Mona Lidman Valdemarsson).
Oregelbundenheten i hur påskveckan infaller under kalenderåret kan vi skylla på kyrkomötet i Nicea år 323. Där bestämdes att Jesus uppståndelse skulle firas ”söndagen efter den första fullmånen, som följde efter vårdagjämningen den 21 mars”. Molnfria påsknätter förhöjs stämningen således av fullmåne.
Inleds Palmsöndagen
Till en början kallades veckan La Gran Semana, nu har det blivit Semana Santa eller Semana Mayor och alla dess dagar är heliga. Veckan börjar med Palmsöndagen, Domingo de Ramos, och slutar med Påskdagen, Domingo de Pascua.
Läs mer: Semana Santa: Testa dina kunskaper
Cofradía eller hermandad är ett viktigt begrepp för att förstå det kristna församlingslivet. Det är lokala föreningar, brödraskap, yrkesföreningar (numera får kvinnor vara med), som uppstod under medeltiden, då de ordnade religiösa ceremonier, hjälpte fattiga och stod för sin egen ekonomi. Ett sätt att befrämja människors gudfruktighet var att bekosta och vårda avbildningar av särskilt Jesus och Jungfru Maria. Denna tradition lever vidare in i våra dagar och är en förutsättning för nedanstående.
Att få vara med och bära är ett hedersuppdrag.
Ya huele a Semana Santa – det luktar redan påsk, är ett välgrundat spanskt talesätt. Redan före palmsöndagen känner man på gatorna dofter från förberedelserna, när statyer av Jesus och Maria fräschas upp och de stora tunga plattformarna, tronos, som de ska bäras på, målas och dekoreras med mängder av blommor. Under hela veckan brinner väldoftande rökelser som en symbol för att visa ära och respekt för Gud, Jesus och Maria, men också för att höja feststämningen. Och det luktar smältande vaxljus, som bränns i stora mängder särskilt under processionerna.
Se oye a Semana Santa – det hörs redan som påsk, bör man också kunna säga, när man flera veckor innan nås av ljudet från någon orkester, som övar in den dystra och tunga marschmusiken på trumpeter och trummor. Har man tur kan man också höra någon röst sjunga en saeta, en slags flamencosång, som är klagosånger över Jesus och Marias lidande. Det sägs att ordet härstammar från latinets ”sagita”, som betyder pil. Den gripande och genomträngande sången skjuter i väg som pilar i natten.
Processionerna är kanske det viktigaste och mest ”publikfriande”
inslaget under veckan.
Las procesiones – processionerna är kanske det viktigaste och mest ”publikfriande” inslaget under veckan. I städerna kan man nästan varje dag och framför allt kväll, se en procession, när den sakta, mycket sakta, med pauser, värdigt vaggar fram anförd av en ledare och en orkester. Statyer av Jesus och Jungfru Maria, la Virgen, är de vanligaste bilderna. I dag som för 2000 år sedan följer Maria efter sin son på smärtans väg. Det är medlemmar från respektive cofradía som är bärare, costaleros.
Att få vara med och bära är ett hedersuppdrag. För några år sedan uppstod en våldsam diskussion i Málaga, när en ung kvinna ville vara med som bärare.
Spanska talesätt
Ett sätt att befrämja människors gudfruktighet var att bekosta och vårda avbildningar av särskilt Jesus och Jungfru Maria.
Det brukar finnas en tryckt ”tidtabell” med färdväg och hålltider. Har man varit med om en sådan procession, blir några vanliga spanska talesätt mycket begripliga:
Está más triste que una Semana Santa – det är bedrövligare än påskveckan.
Ir más lento que una procesión de Semana Santa – det går långsammare än en påskprocession.
La procesión va por dentro – när någon håller inne med sina sorger.
Pasar un calvario – genomgå ett långt och intensivt lidande.
Los Nazarenos
Los Nazarenos, som följer med processionen är troende botgörare, klädda i långa kåpor. Man får gå tillbaka till inkvisitionen på 1400-talet för att få förklaring till varför några har en strutformad huvudbonad, som går ner över ansiktet med bara hål för ögonen. Struten på huvudet infördes av inkvisitionens domstol för att märka personer som skulle straffas för att ha begått religiösa synder och några cofradías har tagit upp denna sed.
Vill man uppleva den innerliga och uppriktiga känslan av allvar, eftertanke, skönhet och högtidlighet i en påskprocession, tror vi att det finns mer av den i de små städerna. I de stora städerna blir det för mycket folk, för mycket kommers och för mycket av allt. Fast för en intresserad nordbo är det alltid en märklig och mäktig upplevelse.
Besök Málagas påskmuseum
Vill du veta mer om den spanska påsken och processionerna i Málaga ska du besöka Museo de la Semana Santa på C. Muro de San Julián 2 i Málaga. Museet visar detaljer, kläder och andra saker från processioner ligger i det gamla sjukhuset Hospital de San Julián. Här visas även träsniden, broderier, dräkter och andra pinaler som hör ihop med påskfirandet i Málaga. Materialet kommer från flera olika brödrasällskap, Agrupación de Cofradías. Ingången ligger vid Muro de San Julián.
Vin under påsken
Semana Santa, den heliga veckan eller påsken står inför dörren. Málagas vinproducenters brödraskap bildades den 19 mars 1615. Tack vare ett privilegium utfärdat av påve Pius VI så har Málagas vinproducenter sin procession på torsdagen under påskveckan.
Den som besöker Málaga och passerar Iglesia Conventual de la Aurora María y de la Divina Providencia på Calle Andrés Pérez 15 blir påmind vinproducenters brödraskap.
Läs mer: Fredagsvinet: Vinets innebörd i religiösa sammanhang
På väggen till kyrkan finns den tavla som du ser här intill med ”viñeros”, det vill säga vinmakarnas brödraskap. Vin är en av mänsklighetens äldsta produkter. Det är även ett livsmedel som används i allvarliga sammanhang. Vin förekommer i samband med religiösa sammankomster och har en innebörd.
”Och han (Jesus) tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: »Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse” (Matteus 26:27-28).
Vinet symboliserar Jesus blod
Vin har alltså en plats i mänsklighetens historia även när det kommer till religiösa händelser. Faktum är att den äldsta nedskrivna berättelsen hittar vi i Bibeln där det berättas om Noa som var den första litterära person att plantera en vingård och dricka vin.
Vin har även betraktats ha ett visst medicinskt värde som antiseptiskt eller milt desinficerande medel.
I Bibeln berättas det om Paulus som gav rådet till Timoteus: ”Drick inte längre vatten, utan använd lite vin för din mage och dina ständiga krämpor
