Det är känslor, glädje, sorg och bekymmer men också passion, kärlek och glöd. Och Manzanilla.
Flamenco är en livsstil med personlighet, karaktär, respekt, hjärta och själ. Vi har besökt Peña Flamenca ”El Piyayo”.
De flesta av oss har gjort det i ungdomen. Köpt en affisch under charterresan till Spanien som föreställde någon ung señorita som dansade flamenco, ett par som dansade pasodoble eller ett motiv från en corrida de toros, tjurfäktning.
När Sylvia Vrethammar sjöng Eviva España som låg på Svensktoppen i elva veckor 1973 hade hon ”varit på semester i Marbella” och sjöng vidare ”från väggen tar jag mina kastanjetter. För här ska dansas flamenco, ska du se. Det ska smattra i parketten när jag sätter i gång en rivig sväng olé. Man struntar väl i gammal töntig pop. För spanska stilen den är bättre upp…”.
På mitt pojkrum hängde en ung, mörk, snygg señorita med kastanjetter i händerna. Min snart 90-åriga mamma har låtit affischen hänga kvar så jag påminns om den vid mina besök.
“El Piyayo” är en av de främsta flamencosångarna och gitarristerna i Málagaprovinsen. Han avled 1940.
Under charterns ungdomstid från 1960- till 1980-talet var det snarare regel än undantag att besöka både tjurfäktning och flamenco. Så är det inte längre. Intresset för tjurfäktning och flamenco befinner sig i en nedåtgående spiral. Eller så har flamencon förändrats till Nuevo flamenco, flamenco chill och flamenco house.
Men hos de riktiga entusiasterna lever ”flamenco puro”. Ett besök på en flamencopeña som fritt översatt är en klubb eller förening för flamencofolket är det motiv hämtade från flamenco och tjurfäktning som pryder väggarna. Ränderna går inte ur.
”El Piyayo”
Rafael Flores Nieto (1864 – 1940), mer känd under smeknamnet “El Piyayo” är en av de främsta flamencosångarna och gitarristerna i Málagaprovinsen. Han föddes i stadsdelen El Perchel i Málaga, hade en säregen stil, och hade anknytning till Rincón de la Victoria även om han var gift och bodde i Málaga.
Han levde nämligen ett dubbelliv, och hade ytterligare en kvinna som var bosatt i Rincón de la Victoria.
”El Piyayo” var gitano och förutom att spela jobbade han som gatuförsäljare. Ibland blev det även tango, sånger kända under namnet Cantes del Piyayo. Hans gamla gitarr finns vid Peña Juan Breva de Málaga som är den äldsta flamencopeñan på Solkusten.
”El Piyayo” har gett namn åt flamencopeñan i Rincón de la Victoria som ligger i urbanización Las Pedrizas, lokal 2. På väggarna hänger flera konstporträtt av Solkustens store flamencoartist.
Manzanilla La Gitana
Varje flamencopeña med aktning har en La Gitana-kran på bardisken.
Stående vid baren på en äkta flamencopeña i Andalusien. Hit går flamenco-folket för att träffas, lyssna på musiken, sjunga och spela. Det är en uppsluppen glad stämning.
Ur en kran på bardisken hälls det upp Manzanilla La Gitana. Flamenco-folket dricker sherry.
– Det ska vara en torr Manzanilla, det är vår dryck. Varje flamencopeña med aktning har en La Gitana-kran på bardisken, säger Pedro Carmona som undervisar i flamenco.
Medan vi pratar börjar lokalen att fyllas. Det är onsdag och klockan 20 öppnar peñan. Även på fredagar är det öppet hus och vem som helst kan komma hit och dricka Manzanilla, öl eller vin och äta tapas.
Vid ett bord sitter två par. Även Manuel Torres, känd under namnet ”El Pinto”. Han är sångare. Här sitter också José Reina som spelar gitarr.
Spontant
Det är nu det börjar. Helt spontan är det gitarr och sång vid borden. Det är en härligt skön stämning. Besökarna älskar den. Dessutom har några residenta turister från Frankrike har hittat hit.
Du föds in i flamencon, säger Pedro Carmona
De flesta av oss har troligtvis kommit i kontakt med flamenco på hotell eller restaurang. Eller på en bar i Sevilla eller Madrid. Det kallas för ”turistflamenco”.
Jag frågar Pedro Carmona vad flamenco är.
– Det är personlighet, karaktär, respekt, hjärta och själ. Du föds in i flamencon. Detta är puro flamenco, ren flamenco.
Detta är inte för turister, säger Pedro. Självklart är turister välkomna hit också, men det är inte det som de är vana vid eller har sett tidigare. Autentisk flamenco är något annat.
Capital del Flamenco
Rincón de la Victoria kallar sig sedan 1998 för Capital del Flamenco, flamencons huvudstad på Costa del Sol. Det är här det händer.
Peñan är öppen på onsdagar och fredagar från klockan 20. Det är spontant med gitarr och sång vid borden.
På hösten arrangeras Recitales de Otoño under sju veckoslut med gitarr, sång, dans och handklapp. Under första veckoslutet i augusti är det Festival Flamenco Puerta de la Axarquía. Under våren är det tävlingar för barn och ungdomar, nästa generations flamenco-artister som står och knackar på dörren för att stiga fram i rampljuset.
Utbudet av flamenco är inte vad det har varit. På 1940-och 1950-talen fanns det mängder av tablaos och flamencobarer som fick ett stort uppsving när turistboomen började. Gran Taberna Gitana i Málaga där Juan Breva uppträdde var ett mycket populärt ställe.
Från våra dagars kulturelit hörs ofta att det inte fanns någon kultur under dessa årtionden. Det satte Franco stopp för, brukar det heta. Faktum är att tidsperioden 1950 till 1970 räknas som guldåldern för flamencon i Málaga.
Málaga var fylld av tablaos, det vill säga flamencoställen som La Niña de los Peines, Chacón och Silverio Franconetti där mängder av lokala artister som Juan Breva uppträdde. I Torremolinos låg ansedda El Jaleo på plaza de la Gamba Alegre.
Men kronan på verket var La Gran Taberna Gitana som låg nära nuvarande Teatro Cervantes.
Livsstil
Manuel ”El Pinto” Torres och José Reina.
Även om Peña Flamenca ”El Piyayo” i Rincón de la Victoria är ganska nystartad, den kom till 1985 och räknas som en av de främsta på kusten, så har intresset dalat. Nu har peñan 50 medlemmar mot tidigare 200. De betalar 8 euro i månaden eller 96 euro om året.
– Tidigare levde man med flamencon på ett annat sätt. Det var en livsstil för många, med lärare och undervisning i skolan. Det var naturligt, flamenco var en konstart man växte upp med, säger Pedro Carmona.
– Visserligen bidrog turismen till att flamenco fick sin plats. Men den förändrades och blev kommersiell och mer tillrättalagd för turister.
Möte
Maria Carmen Lastre är president och ordförande i peñan.
När jag besöker peñan håller styrelsen möte. Jag får sitta med och lyssna. Känner att jag snabbt kommer in i ”familjen”, och de frågar mig hur de ska få ut information till allmänheten på bästa sätt.
Som svensk reporter på Solkusten kanske jag inte är rätt person att fråga, säger jag. Men de vill ändå höra vad jag tycker.
Normalt har spanska dagstidningar en bra kultur- och nöjesbevakning, svarar jag. Kontakta tidningarnas kulturredaktioner. Liksom att publicera på sociala nätverk och sätta upp affischer vid lämpliga platser i utomhusmiljö. Kanske kontakta den utländska pressen på kusten.
Maria Carmen Lastre är president eller ordförande i peñan. Hon tackar för mina tips, och tillägger att alla är välkomna. På onsdagar och fredagar klockan 20 är det gratis att komma hit. Vid festivaler och andra evenemang kostar inträdet fem euro.
Nu är det Recitales de Otoño under sju veckoslut som det planeras för, med gitarr, sång, dans och handklapp. Kommande fredag ska en pressträff hållas på kommunhuset i Rincón de la Victoria.
Nu ska det bestämmas vilka som ska vara med där. Men också vilka som ska hjälpa till och städa peñan. Något som även ordförande och hennes man gör. Det brukar ta en och en halv timme.
– Vi har en fin kontakt med kommunen och provinsstyrelsen som hjälper oss med ekonomiskt stöd och subventioner till tävlingar och priser. Utan deras stöd skulle vi inte klara detta.
Saludos muy flamencos!
Flamencoshower
Málaga
Discoteca Theatro förvandlas på dagarna till Teatro Flamenco Club Málaga på calle Lazcano 5. Från måndag till söndag är det flamenco tre gånger om dagen (17.30, 19 och 20.30). Inträde 29 euro. Klockan 23.30 blir det diskotek igen.
Peña flamenca Juan Breva (1958) på calle Ramón Franquelo 4 har flamenco på torsdagar och lördagar klockan 20.30. Öppet även tisdagar klockan 21.30 då med fritt inträde.
På Centro Arte Flamenco Kelipe torsdagar till söndagar klockan 20 som finner på calle Muro de Puerta Nueva 10.
Granada
Teatro Flamenco Club Málaga
Här heter peñan La Plateria och ligger på Pcta. de Toqueros 7 och är faktiskt den äldsta i Spanien. Den startade 1949. Flamenco-ställena i Granada ligger främst i stadsdelarna Albayzín och Sacromonte.
Jerez de la Frontera
Peña Flamenca Los Cernícalos på calle Sancho Vizcaíno 25 i Jerez de la Frontera är också en av de äldsta.
Övriga peña de flamenco
Det finns ”peña de flamenco” på flera ställen i kommuner längs Solkusten som exempelvis Estepona, Manilva, Torremolinos, Nerja, Almuñécar och Mijas Costa. Via webbplatsen federacion-pfmalaga.org hittar du mer information.
”Perrate de Utrera”
Andalusien är flamenco. På platser som Jerez de la Frontera, Sevilla och Granada är det regelbundet flamenco.
En annan kommun som sticker ut är Utrera utanför Sevilla. När jag besökte platsen för några år sedan och hade egen guide på plats tog denne mig till calle Catalina de Perea 14.
Här finns en plakett med namnet José Fernández Granados eller ”Perrate de Utrera” som han kom att kallas. Han föddes här den 9 juni 1915 och avled i Dos Hermanas 12 oktober 1992. Samma dag som världsutställningen Expo i Sevilla stängde.
På en husvägg på calle Catalina de Perea 14 finner jag en plakett med namnet José Fernández Granados eller ”Perrate de Utrera” som han kom att kallas.
Flamencon är starkt närvarande i Utrera med uppträdanden, festivaler och monument.
Han kom att bli en av Spaniens mest kända flemencosångare. “Perrate de Utrera” kom från en fattig familj. Han tillbringade inte mycket tid i skolan.
Från tio års ålder så uppträdde han. Vid en tävling då han var elva år fick han som pris fem “duro”, det är lika mycket som 25 pesetas. Det blev militärtjänst och 32 månader i inbördeskriget.
Därefter började han umgås med flamencofolket. Han lärde sig musiken och uppträdde i Sevilla innan han hamnade på den kända flamencobaren El Duende i stadsdelen Gitanillo de Triana i Madrid. Senare återvände han till Sevilla.
Han är bara en av många kända inom flamenco från Utrera. Några andra namn som dyker upp vid samtal är El Cuchara de Utrera, Enrique Montoya eller ”Candela”, Gaspar de Perrate, Inés de Utrera, Ramón Priego och Pitín de Utrera.
Flamencons vagga
Var flamencons vagga ligger går alltid att diskutera. Och meningarna går i sär. Trianakvarteren i Sevilla och Café Cantantes lyfter gärna fram sig själva som flamencomusikens epicentrum. Så kan det vara ur turistsynpunkt.
Flamencomusiken är turistanpassad vid många platser. Sök dig till Utrera eller Lebrija så upplever du något som de flesta beskriver som mer oupptäckta områden med traditionell flamenco.
Det är kultur, konst och musik. En komplex kulturell livsstil som kräver djup förståelse och tar tid att lära känna.
I flamencon hittar vi alla mänskliga drag. Förhoppningar, sorger och glädje som flamencon kastar upp i luften som genererar ett ”större jordskalv” av känslor där dess epicentrum ligger i Utrera.
Besök gärna Peña Cultural Flamenca Curro på calle Pérez Galdós 11.
Lär dig orden
Guitarra=gitarr
Voz=röst
Cante=sång
Castañuelas=kastanjetter
Cajón flamenco=cajontrumma, en låda man sitter och slår på.
Baile=dans
Palmas=handklapp
