Det är inte svårt att trivas i El Puerto de Santa María. Kombinationen vindar, ljus, dofter och smaker gör det till ett av de bästa utflyktsmålen i södra Spanien.
Det är även en stad som har sin plats i Spaniens spännande historia.
En gång i tiden slutade världen här. Det var den Gamla världen och bortom El Puerto de Santa María och Cádiz fanns inget mer. Sjömännen var rädda för att segla för långt ut på det öppna havet med risken att åka över kanten.
Fram till 1910 låg nollmeridianen här innan den övertogs av Greenwich.
På vissa platser är det lättare att slita skosulor. Som att promenera runt i timmar för att betrakta, dofta och smaka. El Puerto de Santa María i Cádizprovinsen är en sådan plats. Dessutom är det platt och lätt att gå.
Olika folkslag har kommit och gått. Även om grannen Cádiz betraktas som Västeuropas äldsta stad så kommer El Puerto de Santa María inte långt efter. Gamla romerska vägen Via Augusta passerar här och över bron som byggdes tidigt över floden Guadalete.
Palats
Den 17 juni 1953 beskrev journalisten José de las Cuevas i en artikel i ABC El Puerto de Santa María som ”De hundra palatsens stad” (La Ciudad de los Cien Palacios). Ett vackert och charmigt uttryck som har hängt med sedan dess. Tyvärr har inte alla palats hängt med.
Tidens tand gnager och dåligt underhåll har gjort att några av de tidigare magnifika byggnaderna praktiskt taget har förfallit. Som tur är har några av dem sparats till eftervärlden.
Palatsen kom till under 16- och 1700-talet i samband med handeln med Amerika och Indien. Allt rikare köpmän byggde imponerande palats vilket bidrog till storhetstiden.
Hörnsten
Spanjorerna hämtade hem matvaror och kryddor som snabbt blev populära på den europeiska kontinenten. Konsumtionen ökade vilket genererade en blomstrande ekonomi. El Puerto de Santa María blev en viktig hörnsten i handeln med den nya världen.
Affärsmän och aristokrater från främst Baskien och Navarra flyttade hit. Även den utländska närvaron växte med familjer till italienska och flamländska köpmän.
Det nya näringslivet i stan fick ett eget uttryck, ”Cargadores de Indias” och bidrog till en ny livsstil. Genom giftermål uppstod penningstarka familjer med namn som Araníbar, Vizarrón, Eguiarreta, Valdivieso, Voss och Rivas. Flera av dem är fortsatt kända i näringslivet.
Säregen stil
De utvecklade en säregen stil på hemmen och byggde så kallade ”Casas-palacios” som blev ett mellanting mellan större bostadshus och palats på tre våningar som gick i italiensk stil, med innergårdar och marmorpelare. Det var stoppade möbler, kristallkronor i taken och dyr konst på väggarna.
Det blev en rivalitet mellan familjerna om vem som hade de starkaste ekonomiska musklerna och högsta sociala status. Förutom att bygga egna palats bidrog de till att modernisera arkitektur och infrastruktur i staden.
Några av de förnämsta palatsen som finns att se i våra dagar är Palacio Araníbar, Casa-palacio de Vizarrón, Palacio de Valdivieso, Palacio de Purullena, Casa de Roque Aguado och Casa-palacio de Reynoso. Det är bara att ta fram Google Maps, söka och kryssa sig fram och känna historiens vingslag från storhetstiden.
Historiska monument
El Puerto de Santa María har flera historiska monument som fästningen Castillo de San Marcos och Plaza de Toros de El Puerto där tjurfäktningar kategori 1 arrangeras flera gånger under året. Det är kändistätt i vimlet när landets främsta matadorer uppträder på den saffransfärgade Albero-jorden som är kännetecknande för de flesta tjurfäktningsarenor. Jorden finns för övrigt bara i området runt El Puerto de Santa María.
Sommarhalvåret bjuder på skönt klimat. Med närheten till Atlanten blir det aldrig för varmt. Även under vinterhalvåret är det milt och skönt även om det under vissa dagar kan blåsa ordentligt.
Skaldjursfrossa
Det är en stor variation av tapasbarer, lunchställen och utmärkta restauranger. Här serveras Spaniens bästa fisk och skaldjur i konkurrens med Galicien.
Vid världsutställningen Expo92 i Sevilla som pågick under sex månader med 300.000 besökare om dagen, var det svårt att få hotellrum i den andalusiska regionstaden. Så för mig fick det bli El Puerto de Santa María. Det var mitt första möte med staden och jag glömmer inte de grillade sjötungorna.
Bästa skaldjursfrossan hittar du på restaurangerna Romerijo. Här köper du skaldjur eller fisk av bästa kvalitet. Du får ”havets frukter” i pappersstrutar. Du kan välja att få läckerheterna friterade, grillade eller vitlöksfrästa.
Det är mycket att välja på. Ett tips om ni är ett större sällskap så köp olika skaldjur. Gör det till knytkalas efter att ni satt er vid borden och beställt in kall manzanilla, en torr sherrysort som invånarna själva föredrar.
Näst högsta bron
Några stenkast från restaurang Romerijo ligger floden Guadalete. Gör en avstickare till Västeuropas äldsta stad Cádiz under besöket i El Puerto de Santa María. Vid kajen längs floden som mynnar ut i Cadizbukten går snabbgående katamaraner som lägger till i Cádiz hamn. Det är en kort promenad till centrum.
Vid överfarten ser du den pampiga bron ”puente de la Constitución de 1812” också känd som ”puente de La Pepa” efter händelsen då konstitutionen skrevs i Cádiz 1812 som också har smeknamnet ”La Pepa”.
Bron invigdes 24 september 2015 och ersätta gamla Carranza-bron från 1969. Den nya bron var dyrare än både Golden Gate och Brooklyn-bron och kostade 511 miljoner euro.
Det är den näst högsta bron i världen med segelfri höjd på 69 meter. Bara Verrazano Narrows i New York är högre. På plats tre ligger Golden Gate i San Francisco, 67 meter, och Brooklyn-bron.
Det är den tredje största i Europa när vi talar om huvudspann, 540 meter, efter Normandie-bron i Frankrike och Rion Antirion i Grekland. Bron består av en motorväg med två körfält i vardera riktning. Den mäter 5.001 meter och förenar Cádiz med Puerto Real. 3.157 meter är byggd över vatten.
Det kan också nämnas att tillfartsbroarna vid Öresundsbron byggdes och tillverkades vid Dragados Offshore i Puerto Real.
I stället för att ta katamaranen tillbaka till El Puerto de Santa María så ta lokalbussen, M-040, så får du åka över den nya bron. Den går från järnvägsstationen i Cádiz, nära hamnen där katamaranen lägger till.
Övernattning
Som övernattning väljer flera besökare Hotel Monasterio San Miguel, ett tidigare kloster omgjort till hotell. Det är lätt att gå vilse i gångarna.
Här bodde det dåvarande spanska kungaparet Juan Carlos och Sofia några nätter under Spanienåret 1992 när Sevilla hade världsutställningen.
Klassikern Osborne
Överallt i El Puerto de Santa María ser du tjurar som tittar på dig. Befinner du dig vid tjurfäktningsarenan Plaza de Toros de El Puerto har du bara några minuters promenad till den klassiska bodegan Osborne. Med den svarta tjuren som logga.
Med tjurfäktningsarenan i ryggen så ta gatan till vänster som går mot floden. Den heter calle los Moros. Efter några hundra meter ligger bodegan på höger hand.
Bodegan grundades redan 1772 av Thomas Osborne y Mann. Den är i huvudsak känd för sina utmärkta sherryviner och brandy, den spanska motsvarigheten till Konjak.
Osborne är en imponerande producent som har produktion på flera platser i Spanien. De gör både cava, skinka, kaviar förutom vita och röda viner.
Ett besök på Osborne ligger högt upp på listan för besökare i Puerto de Santa María.
Albero
Och när vi varsamt vandrar genom anläggningen lägger vi återigen märke till den saffransfärgade Albero-jorden. Den är kännetecknande för området runt El Puerto de Santa María.
Albero-jorden känns igen från tjurfäktningsarenor. Den finns även i bodegorna eftersom den bidrar till de bästa förutsättningarna för luftfuktighet i samband med lagring och solerasystemet vid framställning av Sherry.
Vi ska inte förväxla den med den vita och kalkrika albariza-jorden som också är typisk i trakterna runt Jerez och El Puerto de Santa María. I den jordmånen trivs druvorna Palomino och Pedro Ximénez.
”Flor”
Vid Osborne ser vi amerikanska fat, som normalt rymmer 600 liter, som är fyllda till 2/3-delar som gör att ”flor”, eller vingäst bildas på ytan och hindrar att vinet kommer i kontakt med syre.
Läs mer: Spaniens populäraste tjur
Flera av faten har 100 år på nacken. Efter att PX-faten (Pedro Ximénez) använts till sherrystilen Oloroso går de till lagring av brandy och bidrar till både färg och smak som choklad, karamell och vanilj.
Druvor
Druvorna Palomino och Pedro Ximénez ligger till grund för vanliga sherrystilar som Fino, Amontillado och Oloroso. Fino är den torra varianten som ger nyanser av gröna äpplen och sälta.
Pedro Ximénez ger mer intensiva söta, mörka, dessertsherry med nyanser av vanilj och valnöt.
Druvan Airen ligger till grund för brandy. Beroende på lagringstid i gamla Olorosofat blir det Brandy Solera, Solera Reserva eller Gran Reserva.
Det kan tilläggas att brandymärket 1866 som vi känner igen från Málaga är uppköpt och produceras numera av Osborne.