Hela Iberiska halvön var i gångna tider täckt av en ymnig vegetation, där korkekar, stenekar och kastanjeträd bredde ut sig över väldiga arealer Av Monica Ramfelt
Foto: Harry Ramfelt
I samband med romarnas intåg i området ändrades bilden dock radikalt. Hela 50 procent av skogarna skövlades under det romerska imperiet på grund av ett intensivt utnyttjande av markerna för boskapsskötsel och åkerbruk och trä behövdes för metallutvinning och skeppsbyggande.
Från Málagas hamn gick det en livlig trafik över Medelhavet till Rom och man lastade skeppen fulla med ädla metaller, silke, vin och olivolja.
Västgoter, morer och kristna
Sedan kom västgoterna, som såg förödelsens biverkningar och införde lagar om restriktioner och stränga straff utmättes för trädfällning. Skogarna fick sedan även vara i fred under morernas tid ända fram till början av 1500-talet, då det blev fritt fram att fälla träd igen.
Det spanska kungaparet Ferdinand och Isabella gav tummen upp för exploatering av skogarna för jordbruk och boskapsskötsel. Dessutom behövdes ek till Amerikaskeppen och under 1600- och 1700-talen högg man ner mängder av träd med katastrofala följder i form av erosion och översvämningar.
Korkeken – bästa botemedlet
Korkeken är ett träd som under årtusenden anpassat sig till klimatet i södra Spanien och utvecklat unika egenskaper. Dess rötter borrar sig långt ner i jorden, där de lätt fångar upp vatten och binder de övre jordlagren.
Dess vintergröna, tjocka löv hindrar avdunstning och korkbarken skyddar mot eld, ett riktigt superträd i sammanhanget alltså. Och nu i den globala uppvärmningens tidevarv lär vi få se mer ek i Andalusien.
Flera återplanteringsprojekt pågår bl.a. i Málagabergen, där man efter de katastrofala översvämningarna i början av förra seklet har planterat pinjer, som förbereder jorden för inplantering av de ursprungliga ekarna.
El Parque Natural de los Alcornocales
Om man vill göra sig en föreställning om hur hela Spanien såg ut för några tusentals år sedan, bör man bege sig till Andalusiens sydvästra hörn. Där ligger korkeksparken, en gigantisk, fredad landyta, där halvöns ursprungliga vegetation har fått fritt spelrum.
Ett bra sätt att närma sig parken är att köra till Cortes de la Frontera och besöka korkfabriken strax utanför byn. Här får man lära sig lite om korktillverkning och inne i Cortes finns ett informationscentrum, där man berättar om korkeksparken.
Cortex blir Cortes
Cortes är en trevlig liten by, som inbjuder till en trivsam promenad i smala gränder med vitrappade hus, en ståtlig kyrka och ett fint rådhus. Den stadsbild vi ser i dag växte fram på 1600-talet, då man på allvar började exploatera ekbarken men byn är mycket äldre än så.
Fenicierna slog sig ner här långt före vår tideräkning och romarna gav byn ett namn, Cortex. Alltså bark, som kan tolkas bokstavligt eller syfta på det skyddsvärn som försvarade gränsområdena här uppe i obygden och som Cortes de la Frontera ingick som en del i.
Svarta grisar och ekollon
Cortes ligger alldeles vid parkens östra gräns och härifrån kan man färdas västerut ända bort mot Gibraltar genom oändliga ekskogar om man så vill. Men även en liten tur räcker långt.
Alltså viker vi av söderut mot Colmenar och möts av idel knotiga, svarta, avskalade stammar, vars grenar sträcker sig ner över fallfärdiga stengärdsgårdar och gamla stenhus i ruiner.
Här kan man träffa på de svarta grisarna, som på hösten börjar böka efter något att äta. Kastanjer duger bra men ekollon från kork- eller stenekar är ett snäpp bättre, åtminstone när det gäller skinkans kvalitet. Om grisarna fått maximalt med ekollon blir det högsta betyg och högsta pris.
Vandringsstigar
Vägen slingrar sig ner mot Colmenar, ett litet oansenligt stationssamhälle, där gubbarna sitter sysslolösa vid stationen och pokulerar. Härifrån bär det av uppåt igen och vi träffar på ett riktigt trevligt hotell, Hacienda la Herriza.
Här kan man äta lunch eller middag i den trivsamma matsalen med utsikt över dalgången ner mot Colmenar eller övernatta och utnyttja de fina vandringsstigarna som finns i korkeksskogen och få en annan och djupare insikt i skogens mysterier.
