Iris, Kajsa, Margareta, Britten och Yvonne går på keramikkurs hos Marta-Lena Malmström varje fredag. Det tycker de är fantastiskt roligt, så pass roligt att de beslöt sig för att dela med sig av denna glädje till oss andra. Av Camilla Grahn
Jag blev lite förvånad då Britten Emme ringde upp mig en fredagkväll och frågade om jag ville komma till Coin, ovanför Marbella, och ta del av deras fredagsmys. Hon berättade för mig att de har keramikkurs i 3 timmar och sedan äter de en långlunch. Ville jag vara så snäll och skriva en artikel om detta? Och det är klart att jag ville.
Efter mitt besök i Coin lade jag ner åtskilliga timmar på att fundera över hur jag ska vinkla denna berättelse. Ska jag beskriva hur ritualen kring framställning av keramiska alster ser ut från början till slut? Eller ska jag berätta om ett kompisgäng som träffas och umgås en fredag i Coin? Men så beslöt jag mig för att skriva om både och.

Vi tar det från början: Marta-Lena är utbildad keramiker och var verksam i Sverige på 70-talet. Marta-Lena är gift med Hans. Hans är egentligen revisor men tyckte att det där med siffror var vääääldigt tråkigt. Så han blev krögare i stället. Hans och Marta-Lena drev genom årens lopp ett flertal restauranger. År 2001, då det var dags att pensionera sig, flyttade de till det hus de hade köpt i Coin redan 1986.
Här på solkusten blev de snart engagerade i Club Nordico och AHN i Fuengirola. Och det är faktiskt därifrån man kan känna igen paret Malmström för båda har spelat i Club Nordicos revy.
Marta-Lena beslöt sig för att ta upp det här med keramiken igen. Hon började tillverka keramiska produkter men tyckte det blev lite ensamt ibland så hon beslöt sig för att starta kurser och det har hon aldrig ångrat.
Det tummades, knådades, drejades, uppmuntrades och smuttades bland Marta-Lenas elever. Och roligt har de!
Man jobbar oftast med terrakotta, ler- eller stengods men det man måste tänka på innan man sätter igång är själva bearbetningen av leran. Den måste göras smidig och mjuk och det får inte förekomma några som helst luftbubblor för det är där, i bubblorna, det spricker.

Om man tänker sig framställningen av en keramisk produkt i fyra etapper så börjar det hela naturligtvis med att tillverka själva föremålet och det finns flera metoder.
Ett sätt är att ”tumma”upp det. Det vill säga att man formar leran med tummarna. Ett annat sätt är att kavla och det går till precis som det låter, man kavlar leran med en brödkavel och formar sen det man vill ha – till exempel ett fat, en tavla, ett collage… Ett annat roligt sätt är att ringla. Då bakar man långa korvar och staplar dem på varandra och jämnar sedan ut skarvar och nivåskillnader.
Och så kan man dreja och det är i regel lite svårare – om man inte kan det förstås, för då är ju ingenting svårt.
Efter själva formationen kommer torkprocessen. Det är viktigt att produkten blir helt torr innan man påbörjar glaseringen och det kan ta några veckor beroende på storlek. Glasyr är en glasliknande ytbeläggning och är den som ger färgen. Det här med färgsättningen är lite komplicerat för du kan inte se vilken färg glasyren har förrän du bränt alstret i ugnen. Men det är lugnt, Marta-Lena vet. Det är sen själva bränningen som härdar produkten och ger den slutgiltiga hållbarheten. Visst låter det roligt att hålla på med keramik!
Det här tjejgänget jag mötte är alla väldigt kreativa. Jag var imponerad av vad de åstadkom. Och de var även Marta-Lena, hon var förundrad över hur alla vågade testa, experimentera och leka fram sina alster. Jag fick se många prov på deras kreativitet som låg upplagt i rabatter och på alla möjliga lediga, släta ytor.
Så småningom var det dags för lunch och nu var alla rejält hungriga. Hans lagar normalt mat varje fredag till damerna – men också till deras män som dyker upp lagom till lunch. Fast denna fredag hade man faktiskt bjudit in gästkocken Kurt och han hade lagat kalvjärpar. Till detta serverades saltgurka i stavar och hemmagjord körsbärsgele. Fast först åt vi en god sallad med friterade calamares och det hela avslutades med hallonsuffle som i sig var ett eget konstverk.
Men vi hade ju också en trubadur bland oss. Hans sjöng några väl valda visor med ös och klös och det är här jag egentligen hade den enda invändingen; jag hade velat sjunga mé.
Jag njöt varje sekund jag var där och vilken tur att jag hade kameran med mig – annars hade ni väl aldrig trott på mig – att man kan ha det så här fantastiskt roligt en vanlig fredag.
Jag kan avslöja att onsdagsgruppen kan ta emot fler elever. Är du intresserad av att delta i den är du välkommen att kontakta Marta-Lena på telefon 951 31 55 91.