Är den ”smarta” tekniken ett bidrag till vår förmåga att kommunicera, eller i vissa fall en fälla för den? Kanske finns en risk att något går förlorat i kontakten med andra när vi allt oftare kommunicerar genom en skärm. Av Hanna Willix, Leg. Psykolog
e-post: hannawillix@gmail.com
LinkedIn: Hanna Willix
+46 70 356 86 15
+34 684 363 922

Vilka fördelar finns med att gå i psykologisk behandling via Skype? Och framförallt – hur får vi ut det mesta och det bästa av tekniken, utan att själva drunkna i informationsflödet?

När det gäller kommunikation med hjälp av modern teknik är det som diskuteras kanske inte kommunikationen i sig; utan förändringen som sker i vårt sätt att kommunicera med varandra, och de medel vi allt oftare använder. Vissa uttrycker oro för att surfplattor och ”smarta telefoner” ska ta över och ersätta annan kommunikation mellan människor.

Farhågor kring att annan interaktion skulle ersättas av den digitala, det vill säga att vi skulle sluta prata med varandra ansikte mot ansikte och istället övergå till att allt oftare skicka sms, chatta, maila och ”umgås” i den virtuella världen. Men frågan är om det verkligen behöver handla om antingen eller, eller om man snarare bör se de olika sätten att kommunicera som komplement till varandra?

Det finns också många som upplever kommunikation och umgänge via internet som en räddning. Har man till exempel svårt med direkta sociala relationer av olika anledningar, kan utbytet och gemenskapen med andra i ett chattforum fungera som en fristad. Att kunna uttrycka sina åsikter, diskutera och fundera tillsammans med andra, utan att behöva genomlida till exempel direkt ögonkontakt eller riskera pinsamma, tysta pauser, lockar många.

För vissa kan en tillgång som denna möjliggöra kontakter och relationer som man annars inte hade skaffat sig. På samma sätt kan kontakt med en psykolog via nätet fungera som en inledning för vissa, en kontakt man kanske annars inte hade tagit eller en kontakt som möjliggörs trots stora avstånd.

Vad är syftet med kommunikation? Kommunikation är människans främsta redskap för att tänka, förstå och lära. Genom kommunikation utvecklar vi vår identitet, uttrycker känslor och tankar, och inte minst kan vi genom kommunikation också förstå hur andra känner och tänker. Kommunikation bidrar till förutsättningarna för oss att vara delaktiga i samhället. Man brukar dock säga att den största delen av vad vi förmedlar och kommunicerar inte kommer ur just orden vi använder, utan av andra signaler; exempelvis kroppsspråk.

Vilka signaler skickar en person med en mobiltelefon i handen? Kanske något i stil med: ”jag är upptagen med någonting annat just nu”. Ber man personen i fråga att lägga ifrån sig telefonen, uppstår plötsligt andra förväntningar på samtalet; hade man verkligen något viktigt att säga? Hur ska man kunna konkurrera med vad som finns i telefonen; hela världen?

Något intressant att komma tillbaka till är frågan om hur vi människor påverkas mentalt av att ha hela världen i våra händer, tjugofyra timmar om dygnet. Hur kan vi förhålla oss? Är våra hjärnor rustade för att hantera all den information vi får till oss, eller har tekniken utvecklats så snabbt att vi ännu inte hunnit anpassa oss?

Med en enkel knapptryckning kan vi få del av både vad grannen äter till middag och samtidigt få rapporter om vad som händer med utsatta flyktingar i krigsområden, bilder från terroristdåd, sjukdomsepidemier, demonstrationer och väldigt mycket annat. Vad fokuserar vi på i detta flöde av information och kunskap; världen som presenteras i apparaten i våra händer, eller den mindre världen som finns och sker omedelbart runt omkring oss?
Kanske finns egentligen inte någon mening med att göra skillnad mellan dessa två. Det är ju samma värld, resonemanget gäller snarare hur mycket vi är kapabla att ta in; tänka på, känna med, på en och samma gång.

Vi kan säkert vara överens om att tillgången till nya sätt att kommunicera och hålla kontakten, informera oss om omvärlden, är bra. Men kanske är det någonstans här vi befinner oss – vi har tillgång till allt detta, oftast gillar vi det och vi får bekräftelse av att använda det, men möjligen har det gått så fort framåt att vi behöver öva oss i hur vi förhåller oss till det. Hitta någon slags balans i användandet.

Alla har vi någon gång fallit i samma (mobila) fälla – men nästa gång du är tillsammans med din bästa vän, testa mobil-/teknikfritt en stund och se vad som händer!