Med Lad Ley de Memoria Democrática, eller Lagen om det historiska minnet har den spanska socialismen färgat historien för att passa sin egen ideologi.
Den som kritiserar den andra republiken som har fått ikonstatus riskerar bli stämplad som Francosympatisör, fascist eller revisionist.
Spanienkännaren, pedagogen och professorn i spanska Inger Enkvist har undersökt och granskat den spanska historien. Inte vilken period som helst. Den mellan 14 april 1931 och 17 juli 1936. Som utmynnade i ett inbördeskrig.
Boken ”Demokrati utan demokrater – upptakten till spanska inbördeskriget” (Bokförlaget Augusti) utgavs på svenska för ett år sedan. Den ges nu ut även på spanska. För svenskar med anknytning till Spanien som vill lära sig varför Spanien är som det är idag är boken en guldgruva.
– Den är relevant hur det politiska livet fungerar. Jag tror att en svensk med anknytning och intresse i Spanien har stor behållning av boken. Det finns ett intresse av Spanien men kunskapen om landet saknas ibland. Det brister i proportion mellan antalet Spanienresenärer och kunskap i historia, säger Inger Enkvist.
Folkligt missnöje
Upptakten till det spanska inbördeskriget (1936-1939) började redan 1931 när republiken utropades och kung Alfons XIII lämnade landet. Under den fem år långa perioden ledde misslyckade reformer och ökande folkligt missnöje till en allt större polarisering i det spanska samhället, konflikter som 1936 utmynnade i öppet krig.
Det var en orolig och brutal tid, med oförsonlig våldsamhet. Det slår mig som felaktigt att Lagen om demokratiskt minne framställer den andra republiken som ett exempel på demokrati, säger Inger Enkvist. (Foto: Andreas Eriksson)
Den spanska socialistregeringen under Pedro Sánchez har ingripit i den spanska historieskrivningen genom att i den nya lagen bestämma hur man ska se på spansk historia, något mycket ovanligt. Det är okänt för många svenskar att det finns en sådan lag.
Spanienkännaren, pedagogen och professorn i spanska, Inger Enkvist, skildrar i boken ”En demokrati utan demokrater” de dramatiska händelser som ledde fram till inbördeskriget.
Med hjälp av nya rön från spanska och utländska historiker och eget forskningsarbete i Spanien, försöker hon klargöra vad som egentligen hände under dessa år när allt som kunde gå fel också gick fel.
I boken rivs de kulisser som de olika sidorna velat resa kring sitt eget eftermäle.
– Det var en orolig och brutal tid, med oförsonlig våldsamhet. Det slår mig som felaktigt att Lagen om demokratiskt minne framställer den andra republiken som ett exempel på demokrati.
Ingen Enkvist är professor emerita i spanska vid Lunds universitet. Hon har tidigare (på annat förlag) bland andra utkommit med boken Erövringen av Amerika. Spanien och nya världen 14921600 (NoK) och Spanska tänkare under 1900-talet (Thales). En demokrati utan demokrater är hennes första bok på Bokförlaget Augusti.
Är det ideologi som färgar Spanien nutidshistoria från 1930-talet och framåt?
– Den nuvarande regeringschefen Pedro Sánchez följer i föregångaren José Luis Rodríguez Zapateros fotspår och framställer den andra republiken som en slags demokratisk föregångsperiod. Men det är väldigt tveksamt när man verkligen ser och studerar vad som hände. Perioden visar istället på verkliga problem ur demokratisk synpunkt.
I våra dagars läroböcker i Spanien ger man också en hårt redigerad framställning av det som hände, vilket ger en tillrättalagd beskrivning av historien, vilket passar regeringens syfte.
Mitt under den andra republiken, 1934, inträffade ett fullskaligt uppror mot en demokratiskt vald regering. Den tidigare vänsterregeringen hade förlorat valet.
– Vänstern kunde inte acceptera valresultatet. Bland annat deltog två tidigare ministrar i planeringen för det militära upproret. Det viktigaste var makten, och om den kom via demokratiska val eller vapenmakt spelade ingen roll.
Boken ”Demokrati utan demokrater – upptakten till spanska inbördeskriget” består av tre delar. Den största delen är en beskrivning om vad som verkligen hände.
– Det är en svår och förvirrad tid som jag försöker förklara. Den andra republiken skildras snedvridet i dagens historieskrivning – av ideologiska skäl.
Viktig röst
Inger Enkvist har tidigare medverkat och blivit intervjuad i Svenska Magasinet. Enkvist är en viktig röst i samhällsdebatten när det kommer till utbildning och historia.
Inger Enkvist har tidigare medverkat och blivit intervjuad i Svenska Magasinet. Hon har även föreläst vid Svenska skolan i Fuengirola
Inte minst i våra dagar när ideologier riskerar att sätta dagordningen över vad som ska vara politiskt korrekt och vad som ska gälla vid utbildning.
Att det blev en bok var resultatet av föreläsningar som Inger Enkvist höll för studenter.
– Jag fick ett uppdrag av Europastudier att för studenter som inte specialiserade sig på Spanien kort berätta det viktigaste. Jag valde att berätta om den muslimska tiden och återerövringen, upptäckten av Nya världen och Spanien under 1930-talet.
– Senare blev jag ombedd att göra en podd om 1930-talet och andra republiken. En förläggare hörde av sig. Det låter som att du har material för en bok, sa förläggaren till mig.
Inger Enkvist fokuserar på perioden ur både ett historiskt och ett statsvetenskapligt perspektiv. Vilka villkor som ska gälla om demokrati ska fungera? Det är tydligt att lagar måste upprätthållas och att politiker måste respektera valresultatet även när motståndaren vinner.
Om demokrati ska fungera i verkligheten måste det finnas partier för olika åsiktsyttringar. Sätter man upp en demokrati utan att de här omständigheterna föreligger kan det bli farligt. Det kan skena iväg utan att någon har kontroll, menar Inger Enkvist.
Efter att den andra republiken hade utropats kom en regering till makten som styrde på ett sätt som inte i första hand byggde på invånarnas vilja. Regeringen menade sig slå vakt om demokrati men fattade beslut utifrån sina egna kriterier utan att lyssna på väljarna.
Förvrängning
Enligt Inger Enkvist är forskningen om den andra republiken delad i två grenar. En gren som bygger på nya fakta som tagits fram, men den motarbetas, medan den andra präglas av ideologi och finansieras med offentliga medel.
– Regeringen under José Luis Rodríguez Zapatero införde Lagen om det historiska minnet som kom före den om demokratiskt minne. Där avsattes pengar till de historiker och filmskapare som ger den version som regeringen ville ha. Pengarna gjorde och gör att det finns en frestelse att tacka ja.
Det leder till en förvrängd historieskrivning som gör att spanjorerna har svårt att förstå om det är sant som sägs idag.
Enkvist menar att det är viktigt för både människor och länder att inte ljuga för varandra. Det finns ett samband mellan god utbildning, ekonomi, människors utveckling och en riktig beskrivning av landets historia.
– Det bekräftar bara varför det ser ut som det gör i Spanien idag. Det är splittrat och polariserat. Det är mycket som inte är bra.
Manipulationer och våld
Den andra republiken ledde till ökat gatuvåld, manipulation och politiskt hat. Det var en period som grusade det spanska folkets förhoppningar och ledde landet till inbördeskrig.
Den andra republiken utropas och firas i Barcelona. Den skulle utmynna i spanska inbördeskriget. (Foto: Wikipedia)
– Den som har makten kan skriva läroplan för skolan. De kan tillsätta personer som gör att deras version av historien når ut till befolkningen. Det sker via läroplan, utbildning, grundskola och gymnasium.
– Då är det viktigt med forskare och historiker som försöker vara så objektiva som möjligt och som kan jämföra olika källor och kan bedöma vilka som är mest tillförlitliga.
En del har inställningen att man inte kan nå 100 procent sanning, så det spelar ingen roll. Granskning och jämförelser upphör och man krymper den tid som läggs på historia.
– Granska och jämföra gör vänsterhistoriker nervösa, de gillar inte att prata om den andra republikens svagheter. De undviker att nämna vänsterns politiska våld och de vill inte att spanjorerna ska associera republiken med död och oordning.
Samhällskunskap
– I stället sväller samhällskunskap, vad som gäller nu och vad som ska införas i framtiden. Man byter fokus för unga och lär inte ut historia och varifrån de kommer utan att de unga är medborgare i ett samhälle som förändras. Då finns det en fara att man inte lär sig av historien.
Den andra republiken orsakade det som senare skulle inträffa – spanska inbördeskriget. Inbördeskriget hade kunnat undvikas. Men den politiska eliten med Alcalá Zamora och Manuel Azaña hade enormt inflytande men var oansvariga.
Azaña ville ha ett sekulärt republikanskt Spanien. Indalecio Prieto gjorde allt för att socialismen skulle behålla makten genom att köpa vapen till oktoberrevolutionen 1934, och Largo Caballero ville ha en socialistisk enpartistat och uppmanade allt öppnare till inbördeskrig.
– Den andra republiken är en varningsklocka över vad som kan hända om politiker med makt fattar beslut utifrån sin egen önskan och vilja bara för att behålla makten snarare än att tänka på landets bästa.
Moraliskt misskreditera
Den andra republiken var en period som präglades av brist på fredlig samexistens mellan vänster och höger, och hur vänstern moraliskt ville eliminera högern. Boken ägnar flera sidor åt att analysera hur vänstern moraliskt misskrediterade motståndaren.
– Det som hände då gör att man får en djupare förståelse för vår tid. De som inte höll med om republikens idéer kallades automatiskt för fascister. Det har förts över till nutid.
– Det är ofta i samhällsdebatten fascistkortet åker upp och även termer som högerextrem, homofob och islamofob används. Avsikten är att misstänkliggöra och eliminera motståndaren från det offentliga rummet, inte fysiskt utan moraliskt.
– Det är anmärkningsvärt att den andra sidan inte svarar på samma sätt.
Det fanns ingen demokratisk grundsyn. När vi vet hur 30-talet slutade är det oroande att vi inte lärt oss något, nu fortsätter det på samma aggressiva sätt.
– Om elever lär i skolan varför det gick så galet, hjälper det dem vara vaksamma och alerta när samma metoder används idag.
”La Ley de Memoria Histórica och la Ley de Memoria Democrática”
Den första lagen infördes av José Luis Rodríguez Zapatero och den andra av Pedro Sánchez. De uttrycker en politisk vilja att skriva historien. Regeringen manipulerar sina invånare.
– De gömmer undan det som inte är positivt från perioden med republik på 30-talet.
Inger Enkvist har studerat läroböckerna vid skolor i Spanien och kan konstatera att det inte alltid är sanningen som lärs ut. Att utelämna information och fakta är lika allvarligt som att lägga till felaktiga uppgifter.
Ge ett exempel?
– Vi kan se på våra dagars läroböcker. Det handlar inte om att blåljuga utan att utelämna fakta och uppgifter som upproret 1934. Samtidigt infördes kvinnlig rösträtt och ett stort foto på kvinnor är publicerat. Men något foto från upproret finns inte. Här styrs elevernas uppmärksamhet när man utelämnar vissa fakta.
Undersökningar visar att det bara är de yngsta bland Spaniens befolkning, de mellan 18 och 29 år, som ser sig vara republikaner.
– Så blir det när skolböcker förvränger den andra republikens historia och utelämnar fakta som oktoberrevolutionen 1934 där vänstern tog till vapen mot den legitima och demokratiskt valda regeringen.
Det manipuleras på andra sätt genom att undvika att säga att det fanns censur under den andra republiken, att kyrkor och kloster brändes och att regeringen inte gjorde något för att förhindra det eller straffa dem som utförde våldsdåden. Och det nämns inte heller att de friheter som fastställdes i 1931 års konstitution samtidigt togs bort.
– Det är en manipulativ del, där vänstern i stället framställs som offer. Lagen om det demokratiska minnet är manipulativ. Det är mycket ovanligt i Europa i våra dagar att en regering styr historieskrivningen på det sätt som sker i Spanien, menar Inger Enkvist.
PP rädda för sitt förflutna
Spaniens nuvarande opposition med liberalkonservativa Partido Popular i spetsen engagerar sig inte i frågan. Kanske är de rädda för vad som skulle komma fram, inte från andra republiken men från inbördeskriget och Francotiden.
– Under flera decennier har de låtit bli att ta itu med frågan samtidigt som det varit ett starkt tryck från vänstern. Min gissning är att trycket från vänstern har gjort att högern tigit och att enskilda historiker inte har velat studera perioden därför att de är rädda för påhopp, om de tar fram fakta som inte passar vänstern.
Inger Enkvist menar att det finns ett fåtal utmärkta historiker som berättar hur valen gick till och vad som inträffade under 1930-talet och den andra republiken. Det finns allt mer bra forskning om perioden. Kanske det är dags att skriva om historien. Det behövs mer fri forskning om Spaniens samtidshistoria, säger Inger Enkvist och nämner Stanley Payne, Roberto Villa García och Manuel Álvarez Tardío.
Andra författare är också Sergio Campos Cacho och José Antonio Martín Otín och boken ”Violencia roja antes de la Guerra Civil” (Espasa), Det röda våldet före inbördeskriget identifierar och beskriver vänsterextrema personer som kör ut nunnor ur klosterbyggnader och hur tortyr utfördes på politiska motståndare, redan innan militärupproret kom.
Så var det en kamp mellan demokrater och fascister som utspelade sig i 1930-talets Spanien?
– Nej det var det inte. Spanska inbördeskriget var inte en kamp där högern var fascister och vänstern var demokrater. Det var en kamp mellan revolutionärer som vill ha en sovjetliknande revolution och antirevolutionärer.
Málaga under den andra republiken
Det är en dramatisk historia som utspelat sig i kvarteren runt Teatro Cervantes i Málaga. Här låg tidigare klostret Convento de Nuestra Señora de la Merced från 1507.
Det var bland de kloster i Spanien som drabbades hårdast av den våldskampanj som pågick mot kyrkor och kloster som eldhärjades den 10 till 13 maj 1931, bara några veckor efter att den andra republiken hade utropats. Det har kommit att kallas ”La quema de conventos”.
Málaga var bland de städer i Spanien som påverkades mest när anarkister och vänsterradikala mordbrännare tände på religiösa byggnader. Konstnärlig, kulturellt och historiskt arv förstördes för alltid. Mängder av ovärderliga, historiska, konstnärliga skatter gick förlorade.
– Bara efter en månad med republik startade en våldsvåg. Regeringen satte inte stopp för våldsvågen och de sökte inte efter de ansvariga. Allmänheten förstod att republiken inte tänkte se till att lag och ordning upprätthölls, säger Inger Enkvist.
