Hanteringen av arv och vem som har rätt att representera dödsboet och arvingarna fungerar ofta olika i olika länder.
Vi tittade i förra närmare på de olika former av administration av arvet och dess företrädare som finns i Spanien och ska i detta nummer se vad som händer om arvingarna inte kan komma överens.
Av Carlos Berrocal Rengel GONVEL & KAMPH
spanska advokater och skatterådgivare info@gonvelkamph.net · www.gonvelkamph.net
Som vi såg i förra numret, kan man i Spanien i sitt testamente utse en albacea (testamentsexekutor) som har som uppgift att se till att testatorns vilja uppfylls. En annan figur är contador-partidor (ung administrator) som är den person som ansvarar för arvsskiftet, dvs fördelningen av kvarlåtenskapen. Till skillnad från testamentsexekutorn behöver denne inte ha utsetts i testamentet, utan kan också utses av en notarius publicus eller av en domstol.
Därutöver finns också s.k. contador-partidor dativo, som föreskrivs i artikel 1.057 Código Civil (civilrättslagen). I de situationer där den avlidne inte upprättar något testamente, eller där testamentet inte utser någon representant, kan de arvingar eller legatarier som representerar minst 50% av arvet gå till en notarius publicus och begära att en contador-partidor dativo utses, varvid övriga berörda parter kallas. När hen har utsetts kommer hen att fortsätta med delningen av arvet, som måste godkännas av notarien, såvida inte skiftet uttryckligen bekräftas av alla arvingar och legatarier. Det är dock möjligt att några av arvingarna och/eller testamentstagarna motsätter sig skiftet hos notarien, men detta innebär inte i sig att ärendet avstannas. Om någon av arvingarna och/eller testamentstagarna inte håller med om det skifte som upprättats kan de klandra arvskiftet i domstol.
Om tvisterna mellan arvingarna kvarstår trots de medel som finns för att lösa dem utanför domstol, måste de inleda ett rättsligt förfarande för att dela upp arvet för att få slut på den befintliga konflikten. Förfarandet för delning av arvet kan inledas av arvinge eller legatarie, förutsatt att delningen inte ska utföras av person utsedd av testatorn, genom överenskommelse mellan arvingarna, domstol eller notarien.
När den rättsliga delningen av arvet har begärts ska domstolen fastställa en förteckning över tillgångar och skulder och domstolen kommer att kalla arvingarna till ett möte där de ska komma överens om att utse en administrator för att göra fördelningen av kvarlåtenskapen mellan arvingarna samt utse experter för att värdera tillgångarna; om ingen överenskommelse nås kan utnämningen ske genom lottdragning.
När delningen har genomförts ska domstolen underrätta de berörda parterna, som har rätt att framföra invändningar inom tio dagar. Om någon av parterna motsätter sig förslaget, ska administratorn och parterna kallas att inställa sig i domstolen. Om konflikten mellan dem kvarstår, ska förfarandet fortsätta i enlighet med reglerna för muntliga förhandlingar i domstol.
När förfarandet har avslutats och arvskiftet och fördelningen har godkänts slutligt, skall den som utsetts hos domstolen överlämna till var och en av parterna de tillgångar som de har tilldelats och ägarbevis.
