AHN i Marbella hade besök av EU-geologen Robert Lilljequist den 16 november. Här skriver han själv om provinsens Málaga geologi. Av Robert Lilljequist
Provinsen Malaga är geologiskt en del av den Betiska Bergskedjan, som sträcker sig utmed den sydspanska kusten från Cádiz till Alicante – en sträcka på ungefär 600 km och med 200 kilometers bredd. De Betiska bergen har bildats som en följd av en kollision mellan kontinenterna Eurasien och Afrika. De geologiska formationerna har tillknycklats, deformerats genom förskjutning och uppskjutningar med veckningar och hoptryckta paket av sedimentbergarter – sediment som en gång avsatts på bottnen av ett forntida Medelhav eller samlats vid foten av höjder i terrängen och sköljts ned längs floddalar.
I detalj är geologin (historien om hur bergarterna ursprungligen bildades och förändrade sig genom årsmiljonerna) mycket svårtolkad. I stora drag indelas den Betiska Kordilleran i en yttre och en inre zon. Málagaprovinsen befinner sig i den inre zonen och är underlagrad av bergsformationer från Paleozoisk tid fram till perioden Trias (från cirka 500 till 200 miljoner år sedan). Dessa formationer är oftast deformerade: hopskrynklade eller utdragna till glimmerrika skiffrar.
Yngre tertiära bildningar (från 65 miljoner år sedan och framåt) täcker stora delar av låglandet från Gibraltar till Estepona. Pliocena bildningar (2-5 miljoner år gamla) är kalkrika leriga till sandiga avsättningar utmed kusten från Manilva till Marbella, med väl bevarade marina skaldjur som snäckor, musslor och koraller. Den utbredda förekomsten av fossil i dessa relativt unga sediment kan beskådas i det Paleontologiska.
Museet i Estepona, som är inrymt i tjurfäktningsbyggnaden. Mer än 2 000 fossil finns här utställda tillsammans med Dinosaurier från Argentina.
Vulkaniska bildningar är mindre förekommande i Malaga med omnejd – där sediment i form av kalksten och dolomit, sandsten och lersten dominerar. Mijasbergen och Sierra Blanca är uppbyggda av karbonatbergarter, där sten traditionellt har brutits och polerats till marmorplattor.
En speciell bergart finns att beskåda i det vackert rödbruna berget Bermeja ovanför Estepona (1 450 m högt) och i berget Sierra Alpujata vid Ojén ovanför Marbella. Den är ursprungligen en stelnad magma från 70 till 700 kilometers djup under den yttersta jordskorpan. Den ultramafiska bergarten (en bergart rik på järn och magnesium) har pressats upp från dessa djup under Afrikas tryck mot Europa. Stora delar av berget är rikt på mineralet olivin och kallas peridotit. Dessa bägge peridotitmassiv är bland världens största lagrade intrusiv. I historisk tid har man brutit mindre ansamlingar av nickel, krom, järn, talk och grafit från dessa berg. Idag är delar av dem naturskyddade.