Hur fungerar vår förmåga att reagera på och hantera stress, och varför tycks upplevelsen av stress variera från person till person? Hur hänger våra tankar och känslor ihop med hur vi upplever stress, ibland även som fysiska reaktioner? Hur har det sett ut historiskt, finns det något syfte med att uppleva stress? Och framför allt – hur påverkas vi av kort- respektive långvarig stress? Av Hanna Willix, Leg. Psykolog
e-post: hannawillix@gmail.com
LinkedIn: Hanna Willix
+46 70 356 86 15
+34 684 363 922

Jul- och nyårshelgerna är över, och de flesta är tillbaka i vardagen. Vissa känner sig kanske utvilade och fulla av ny energi inför våren, medan andra skulle behöva ytterligare några veckors ledighet. Hur kommer det sig att vi känner som vi gör?

Vår förmåga att hantera och reagera på stress har under människans historia varit närmast avgörande för överlevnad. Det sympatiska nervsystemet (en del av det autonoma, icke-viljestyrda nervsystemet) ansvarar bland annat för att aktivera oss för så kallade ”fight or flight” responser; det vill säga reaktioner för kamp eller flykt. Något förenklat kan sägas att när ”larmet” går utsöndras olika hormoner (bland annat kortisol) som utlöser olika fysiologiska förändringar i kroppen, vilka bland annat syftar till att fokusera kroppens resurser och maximera tillgången på energi. Förberedelser för att hantera det förestående hotet eller situationen vi står inför. Effekterna blir bland annat att blodflödet omfördelas bort från matspjälkningssystemet och från huden (det kan kännas som att man kallsvettas), pupillerna vidgas, hjärtats slagfrekvens och blodtryck ökar, utsöndring av insulin minskar så att kroppens energireserver frigörs, främst genom att blodsockret stiger (vilket kan användas som snabbtillgängligt bränsle).

Vid kortvarig stress återställer kroppen relativt snabbt balansen igen när ”faran” så att säga är över, men det är svårare för oss att hantera effekterna av långvarig stress. Bland annat gäller detta störningar i kortisol-regleringen. Det kan leda till trötthet, nedsatt immunförsvar och förändringar i hjärnans fungerande; exempelvis vad gäller inlärning, minne och känslomässig bearbetning.

Människans välutvecklade prefrontala cortex (främre delen av hjärnans pannlob) har försett oss med kapacitet att bland annat överväga, besluta och planera, det vi kallar kognition och exekutiva funktioner. Förmågor vi ofta har mycket god nytta av, men de bär också en del ansvar när det gäller just stress. Samma förmågor som hjälper oss att till exempel planera, gör det också möjligt för oss att minnas det förflutna och föreställa oss framtiden, vilket kan leda till att vi spenderar mycket tid med att ”idissla” saker som har hänt eller oroa oss för saker som ännu inte skett men kanske kommer att hända. Det riskerar i sin tur leda till oro, ångest och stress.

Stress är samtidigt på många sätt nödvändigt – våra stressreaktioner har ett överlevnadsvärde. Många forskare hävdar att utan våra stressreaktioner skulle vi inte se nyttan med att anta utmaningar eller lösa problem. Utan dem hade människans hjärna heller inte utvecklats på samma sätt. I grunden skulle man alltså kunna säga att den kroppsliga mobiliseringen av energi som stress innebär är något positivt och påverkar vår förmåga att fokusera och åstadkomma saker. Att reagera snabbt på potentiella hot och rikta alla tillgängliga resurser mot att lösa situationen har varit till stor nytta för oss evolutionärt. Men med tanke på vilka problem som också kan orsakas av (för mycket) stress, är vår förmåga att slappna av och hantera stress minst lika viktigt för vårt psykiska såväl som fysiska välbefinnande. Inte minst gäller detta idag då vi lever i en värld där vi ständigt bombarderas med olika typer av information och kanske också i större utsträckning förväntas finnas tillgängliga och spendera vår tid på ett visst sätt.

Vad som är intressant är också att de aktiviteter som faktiskt kan hjälpa oss med stresshantering och återhämtning varierar mycket från person till person. Det finns de som finner hjälp i olika tekniker som är utformade för att främja avslappning, till exempel mindfulness (medveten närvaro). För andra kan det handla om att vara ensamma en stund, eller kravlöst umgås med nära och kära, fysisk aktivitet, att vara omkring djur eller i naturen. Det finns också viss forskning som pekar på att kroppskontakt och beröring hjälper till vid återhämtning (se gärna tidigare artikel i ämnet; Svenska Magasinet oktober 2015). Vad fungerar för just dig?

Fotnot: Med anledning av platsbrist nämns här inte mer allvarliga akuta stressreaktioner som ex. PTSD; Posttraumatiskt Stressyndrom.

Finns det något ämne som intresserar dig och som du skulle vilja läsa om i den här spalten i kommande nummer? Maila gärna till hannawillix@gmail.com så kanske just ditt förslag dyker upp i tidningen framöver.