Är man som jag en gammal hunduppfödare så finns det inget bättre än när tävlandet sker på hemmaplan. Det är en härlig lyx att få ligga kvar lite extra i sängen utan att bege sig iväg i ottan – eller att komma hem frampå nattimmarna efter långa bilresor. Och det är ingen skillnad om man bor i Sverige eller i Spanien. Hundutställningar oavsett var de hålls är en mötesplats för likasinnade – vi hundtokiga! Text och foto: Anders Rosell

Helgen den 19-20 oktober var det så dags att styra kosan mot Palacio de Ferias y congresos de Málaga, en modern, stor och luftkon-ditionerad hall av ett snitt vi sällan skådar i Sverige, där hundutställningar ofta är hänvisade till trånga idrottsanläggningar eller grå utställningshallar.
Här var samtliga utställningsringar tjusigt dekorerade och helt mattbelagda, något vi heller aldrig ser i Sverige men som är så viktigt för att en hunds rörelsemönster ska kunna bedömas av domaren. I Sverige är underlaget ofta halt och inte sällan förenat med livsfara – en överdrift förvisso, men åtminstone risk för skador för såväl två- som fyrbenta. Detta har i allafall spanjorerna tänkt på!

Varför hundutställningar?
Ofta benämns hundutställningar med ett förakt och ofta som en skönhetstävling. Så är det förstås inte då det handlar om en avelspremiering, dit uppfödare tar sina hundar för att få dem bedömda utefter den fastställda rasstandard som finns för alla renrasiga och godkända hundraser.
Hunden bedöms utefter hur väl och hur nära den faktiskt stämmer med beskrivningen av just sin ras. Därefter möter den sina andra raskonkurrenter och de bästa hundarna väljs ut och placeras eller rangordnas – bäst, nästbäst och så vidare. Bedömningssystemet är ungefär detsamma i alla länder i Europa, men den enda skillnaden mellan Sverige och Spanien är att det är betydligt billigare att anmäla sin hund här i Spanien.
I Sverige erhåller varje hund också en skriven kritik av domaren vad han eller hon anser om hunden ifråga. Det får man dock inte i Spanien. Däremot graderas de på samma sätt och alla hundar som erhåller vad man klassar som ”Exellent” går därefter vidare för att möta sina raskonkurrenter och blir rangordnade efter fritt skön. Det innebär att domaren bestämmer och det får man rätt och slätt finna sig i.

Det är till utställningarna uppfödare, men även valpköpare åker för att få sin hund bedömd, men också för att se andra uppfödares avelsarbete. Och hundutställningar är populära. Precis som i Sverige arrangeras det hundutställningar över hela Spanien praktiskt taget varje helg.Utställningen i Malaga hade i år tappat en hel del anmälningar. Från att tidigare år varit uppe i närmare 2000 anmälda hundar var man i år nere i runt 500 hundar. Domarpanelen bestod i huvudsak av spanska domare med en och annan influgen rysk domare.
Kringarrangemang
Hundutställningar är nästan som en vanlig tillbehörsmässa skulle man kunna säga, där man kan inhandla hundprylar från ett stort utbud av allt från hundleksaker, godis, trimbord till golvfönar, hundmat – ja, allt ens fyrfota vän kan tänkas behöva. Utbudet är ungefär detsamma som vi möter i Sverige.
I år hade man dessutom förenat utställningen med ett kattexpo, där katter av olika raser också bedömdes. Ett populärt inslag var trimtorget där halloween utklädda hundfrisörer tävlade genom att utsmyck sina hundar under samma tema – halloween.

Social samvaro
Atmosfären på spanska utställningar är densamma som i Sverige – tävlingsmomentet har de gemensamt och många är där för att vinna med sina hundar. Den enda skillnaden är att i Spanien har har man så kallade professionella handlers som lever på att visa fram andra ägares/uppfödare hundar på utställningar och på så sätt meriter dem. Målet är att vinna sin egen rastävlan för att komma vidare till eftermiddagarnas slutfinaler. Men hund-utställningar inte bara en fråga om tävlande. Här möts likasinnade. Och när bedömningar är klara, ja, då dukas det upp diverse godsaker – ost, vin, skinka, guacamole, bröd, spansk omlett. Och så fortsätter man att prata hundar och umgås ett tag till!