DET HADE KUNNAT GÅ RIKTIGT ILLA. Nu tillhör jag dem som njuter av den andalusiska vintern. Den fantastiska naturen återhämtar all sin grönhet och skönhet igen efter en brunbränd och het sommar.
Anders Rosell, Chefredaktör & formgivare
Det som är mindre trevligt under den här delen av året är att vissa ovänliga djur i naturen tittar fram ur sina gömmor och ställer till det. Under årens lopp har jag satt ihop åtskilliga artiklar om den sk processionslarven. På engelska heter den Processionary Caterpillar och på spanska Procesionaria Del Pino.
Den lever och frodas under den här tidpunkten på året i pinjeträden. Deras bo kan ses som spunnet-socker-liknande nystan – om man nu har sådana träd på sin tomt. Vi har sådana men aldrig tidigare sett till några bon. Det verkar allmänt känt att den här vintern har varit ovanligt mild, vilket verkar ha varit ett gynnsamt klimat för processionslarven att frodas i.
Under en av vinterdagarna satt jag som vanligt framför datorn och arbetade när husets yngsta hund helt plötsligt tittade fram under mitt skrivbord efter ha varit ute på tomten. Hon var alldeles skummig runt munnen. Nyfiken sex månader gammal valp som hon är ligger det i naturen att leta efter och smaka på allt som kommer i hennes väg. Utan att först förstå vad orsaken kan ha varit till skummet runt hennes mun misstänkte jag att hon förmodligen fått i sig något, eller rent av råttgift som placerats ut.
Snabb kontakt togs med de lokala veterinärerna, som kvickt konstaterade att något råttgift var det inte alls talas om – det leder sällan till akuta problem eller skum runt munnen. Allt eftersom dagen gick blev valpen tröttare och dagen efter började hon lukta ruttet i munnen, även om hon för övrigt verkade pigg och med viss möda lyckades äta sin mat. Ny kontakt med veterinären togs som konstaterade att valpen förmodligen blivit biten av en processionslarv. Besök inbokades akut. Och mycket riktigt, en snabb titt på tungan, det var där hon blivit biten. Den delen av hennes tunga var redan död och stor som en gråaktiv enkrona i format. Efter antibiotika och steroidbehandling skulle den snart trilla bort av sig själv. Hade hon ätit larven hade hon med all sannolikhet avlidit.
Vid koll av pinjeträden på tomten visade det ena trädet ha ett bo, men när vi verkligen tittade närmare var de närmare tjugo än ETT bo spridda allra högst upp i trädet. Kontakter med vår lokala kommun togs, men de ville inte alls ha något ansvar för att åtgärda problemet, även om trädet som sådant klassas som ”skyddat” och inte kan tas ner utan speciellt tillstånd, trots att det står på VÅR tomt.
Eftersom det här hushållet har ytterligare fyra hundar kändes det hela rätt akut och det var inte utan problem att hitta någon som snarast kunde åtgärda det fördömda trädet. Tack vare en spansk vän fick vi kontakt med ett lokalt trädgårdsmästeri som kom till undsättning. De ordnade snabbt kontakt med en man som inställde sig för att rökbehandla trädet. Den optimala tiden att just rökbehandla pinjeträd mot processionslarven är för övrigt september. Värt att tänka på.
