Hur många vänner har du? Den frågan fick jag av en bekant för många år sedan.
Att jag säger bekant i stället för vän, ska jag strax förklara.
Av Lars Heden
e-post: gilaspanien@gmail.com tlf +34 722 856 490
Alltså, hur många vänner har du, frågade han. Jag som de flesta med mig, antar jag, började räkna i huvudet tills jag kom på ett för mig tillfredställande svar.
Han tittade på mig och sa. NEJ, så många har du inte. Du har en eller högst två.
Jag kände mig lite dum, lite besviken, kanske jag skämdes lite också. Sedan förklarade han att en vän är en person som du kan lita på till 100 procent. Som alltid ställer upp vad det än vara månde. En person som faktiskt kan sympatisera med dig om du är framgångsrik. Inte vara avundsjuk, utan vara glad för din skull.
I den stunden var han inte min vän längre, han blev plötsligt en bekant tillsammans med alla andra som jag trodde var mina vänner.
Idag har jag bara en eller kanske två som jag kan räkna som vänner, alla andra är bekanta. Inget fel i det, det är ju ingen nedgradering och vi kan ju vara ”vänner” ändå. Men jag måste erkänna att jag blir smått irriterad när jag nu hör hur många ”vänner” folk tror sig ha. Ordet vän missbrukas, det tycker jag inte om.
När jag tänker tillbaka kommer jag ihåg att min dåvarande tyska fästmö (jag bodde i Berlin i 7 år) reagerade på att jag alltid sa ”Er ist ein Freund”.
Han år inte din vän, sa hon. Vet du vad att vara en vän betyder?
Hon lade samma aktsamma värde i ordet vän som min f. d. vän, numera bekant eller för att det ska bli rätt f. d. bekant. Han lever inte längre, han söp ihjäl sig. Han hade inga vänner, han ville inte ha några. Jo förresten, en vän hade han, flaskan.
Har man bekanta har man garanterat också ovänner eller t.o.m. fiender, människor som inte tycker om dig. Dom bekanta eller dom s k vännerna kallar sig uppriktiga. Fienderna är det. Dom här människorna, vi kan till och med kalla dom för onda, skulle vara mindre farliga om dom inte hade något gott i sig.
När man kommit upp i min ålder minskas antalet bekanta och också fiender. Jag börja faktiskt bli riktigt orolig. Idag har jag nästan ingen personlig fiende kvar i livet. Synd, det var uppfriskande. Att förlora en fiende är en stor förlust.
En bekant till mig skröt om att han inte hade en enda fiende i hela världen. Vad han inte visste var att alla hans ”vänner” hatade honom. Voltaire sa så här: Den som inte kan hata, kan inte heller älska.
Jag säger så här: Du måste kunna älska dig själv för att kunna älska någon annan. Ingenting är väl så härligt som att möta den enda kvinnan i världen. Det är lika fantastiskt varje gång. Håll ditt samvete rent, använd det aldrig.
Men ärligt talat, när lyckan ler, vad ska man då med ”vänner” (bekanta)? Oavsett hur många ”vänner” (bekanta) du har eller inte har, tänk inte för länge på nästa steg, för då kommer du att få tillbringa livet på ett ben. Försök leva så, till och med begravningsentreprenören sörjer dig när du dör.
Hasta Pronto, Feliz Navidad
