Att åldras är ju en naturlig del av livet, även om det finns människor som oroar sig redan när dom ska fylla 30.
Personligen har jag aldrig brytt mig om åldrandet, men jag måste erkänna att det skulle vara ett idealiskt tillstånd om ungdomen kom lite senare i livet.
Med åldrandet följer erfarenheten. Det är den vi kallar för våra misstag. Ett gott omdöme beror på erfarenhet, och erfarenheten får man på grund av dåligt omdöme. Alla vill leva länge, men ingen vill bli gammal. Man kan inte vara nog försiktig i valet av sina föräldrar.
Min mamma är idag 101 år, min moster som jag växte upp hos avled för tre år sedan. Då hade hon hunnit bli 100 år och 3 månader.
När jag berättar detta får jag alltid höra: Du har bra gener. Det kanske jag har, men vad jag vet är att livet är det enda vi inte kommer levande ifrån. De människor som fått ut mest av livet är inte de som levt ett sekel, utan de som levt varje minut.
Mycket få människor lever idag, de flesta gör förberedelser för att leva imorgon. Jag sa till min moster vid ett tillfälle att jag inte ville bli så gammal som hon och min mamma. Hon tittade mig djupt in i ögonen och sa med bestämd röst:
– Det får du nog räkna med.
När man tittar på sina barn och barnbarn, då vet man att man har blivit äldre (inte gammal). Gammal är man när ljusen kostar mer än födelsedagstårtan.
Vad vill man ha ut av livet när man är i sina bästa år?
Jag tror att, kanske inte alla, men de flesta har drömmar och förväntningar som i de flesta all aldrig slår in och därav besvikelse. Man fick inte jobbet man önskade. Man skulle vilja ha haft en högre lön.
Man bor i ett radhusområde. Grannen tjänar mer pengar än du, han åker på fina semestrar, har köpt en ny bil. Tips: Försök inte matcha honom, utan dra ner honom till din nivå, det blir billigare så.
Jag själv som passerat bäst före datum för länge sedan. Är jag nöjd med hur mitt liv har gestaltat sig? Jag måste säga att det är jag, trots all skit som hänt de senaste åren.
I min situation vet jag att det är många som blir deprimerade ledsna för att man inte kan göra saker man kunde tidigare. Men jag är varken ledsen eller deprimerad. Vad jag kunde göra förut är ju inte att tänka på, alltså tänker jag framåt.
Vad kan jag göra nu? Efter att ha tänkt efter ett tag, kommer jag till slutsatsen: Inte ett dj-la skit! Detta konstaterande skulle kunna få den mest optimistiske person att konvertera till pessimismen. Men jag gör tvärt emot vad många andra människor gör. Jag dränker mina bekymmer, i stället för att ge dem simlektioner, och ser framåt. Jag respekterar tron, men tvivlet är det man blir bildad av.
Ni som är unga idag och har hela livet framför er ska veta att om ni inte är vackra vid 20, starka vid 30, rika vid 40 och visa vid 50, blir ni aldrig vackra, starka, rika eller visa.
Oavsett så kommer ni att göra många dumheter och misstag i era liv, men det är ju det som är kryddan i livet. Misstag som är lika med erfarenhet, som är en bra lärare och dessutom skickar svinaktigt dyra räkningar. Men hav tröst. Gruva er bara för en dag i taget. Erfarenheten väntar på er.
Till oss som är lite till åren komna så går ju månaderna så fort (de gick faktiskt ännu fortare när man betalade underhåll). Vad jag skulle säga var att ålderdomen är helt acceptabel om man tänker på alternativet. Tyvärr finns det människor som använder den första delen av sitt liv till att göra den andra olycklig.
Till sist vill jag säga att ni som önskar att Era drömmar ska bli verklighet gör klokt i att vakna först.
Hasta pronto!