Förutom Federico García Lorca har Spanien många ansedda författare. Här är 14 av landets mest kända: Juan Miguel Aguilera
Född 1960 i Valencia, är en spansk science fiction-författare. Han ligger bakom främst kallad hård science fiction, d.v.s. relativt teknikdominerad science fiction. Hans böcker utspelar sig i ett fiktiv universum som kallas Akasa-Puspa.
Bernardo Atxaga
Heter egentligen Joseba Irazu Garmendia, född 27 juli 1951 i Asteasu utanför San Sebastian, baskiskspråkig författare. Atxaga är utan jämförelse den baskiske författare som nått den största läsekretsen. Han översätter själv sina verk till spanska. Flera är översatta till svenska som exempelvis Obabakoak (1989), svensk översättning: Obabakoak (Stockholm: Bonniers), Gizona bere bakardadean (1993), svensk översättning: Den ensamme mannen (Stockholm: Bonniers, 1996), Zeru Horiek (1995), svensk översättning: Dessa himlar (Stockholm: Bonniers, 1998).
Jacinto Benavente
Född 1866, död 1954, dramatisk författare. Han skrev över 100 pjäser, bl.a. satiriska samhällsstycken och folklivs- och idédramer. I flera kommuner utmed kusten har han fått en väg uppkallad efter sig.
Vicente Blasco Ibáñez
Född 1867 i Valencia, död 1928 i Menton, Frankrike. Författare och politiker.
Blasco Ibáñez hade fått ett arv som han spenderade på att ge ut El Pueblo, en radikal, republikansk tidning. Flera fängelsestraff och deputerad sju gånger. 1909 lämnade han Spanien för Sydamerika. Romanen Los cuatro jinetes del Apocalipsis (Apokalypsens fyra ryttare) från 1916, handlar om första världskriget, och är den roman som hans berömmelse vilar på.
Pedro de Castañeda
Född i Nájera i Baskien. Var fotsoldat i Francisco Vásquez de Coronados upptäckts- och plundringsexpedition – från Mexiko in i nuvarande USA så långt som till Kansas – som skrev den mest värdefulla skildringen av expeditionen. Hans text är en flitigt använd källskrift vid studier av Coronados expedition.
Vid den tid då expeditionen planerades befann sig Castañeda på en spansk militärpostering i Culiacán i nordvästra Mexiko. Han var gift, och hade minst åtta barn. Han beskriver även händelser som andra delar av expeditionen var med om, som han inte själv var vittne till. Originalet finns inte kvar, men en avskrift från 1596 som omfattar knappt 200 sidor finns bevarat på Lenox Library i New York.
Camilo José Cela
Född 11 maj 1916 i Iria Flavia, distriktet Padrón, La Coruña, Galicien, död 17 januari 2002 i Madrid; spansk författare, medlem i Spanska akademien 1957.
Efter spanska inbördeskriget bröt Cela den av diktaturen påtvingade tystnaden inom romanen med La familia de Pascual Duarte (1942), en då blott alltför aktuell studie i våld, som censuren förbjöd under några år. Denna debutroman samt La colmena (1951, ”Bikupan”), censurförbjuden till 1963 men ändå läst, markerar inledningen till den samhällskritiska roman som växte fram i Spanien på 1950-talet. Hans litterära produktion är ganska omfattande och uppgår till ett hundratal volymer. Nobelpristagare i litteratur.
Luís Cernuda
Född 21 september 1902 i Sevilla, död 5 november 1963 i Mexiko, spansk poet, tillhörde ”Generación de 27”. Under spanska inbördeskriget flydde han till England, och vidare till Frankrike, Skottland, Massachusetts, Mexiko och Kalifornien. Han återvände aldrig till Spanien.
Miguel Cervantes
Eller Miguel de Cervantes Saavedra, född 29 september 1547 i Alcalá de Henares, Kastilien, död 23 april 1616, spansk författare i megaformat och säkert den vi bäst känner till genom sitt verk Don Quijote (Don Quijote de La Mancha).
Cervantes har gått till eftervärlden som en av de största romanförfattarna i världshistorien med ’Don Quiote’, och är Spaniens nationalskald. Romanen handlar om riddaren av den sorgliga skepnaden och hans väpnare Sancho Panza. Den är en dråplig parodi på samtidens populära riddarromaner, och stilbildande för den västerländska romakonsten.
Federico García Lorca
Född 5 juni 1898 i byn Fuente Vaqueros i provinsen Granada, död 18 eller 19 augusti 1936 i Víznar, Granada, var författare; dramatiker. García Lorca var en mångsidig och nydanande författare med ett tydligt politiskt engagemang. I augusti 1936, i början av det spanska inbördeskriget, mördades han av Francosidan.
Baltasar Gracián y Morales
Född 8 januari 1601, död 6 december 1658, var en spansk jesuit, författare och predikant. Med sin morallära påverkade han bland andra Arthur Schopenhauer.
Juan Luis Vives
Född i Valencia 1492, död i Barcelona 1540. Spansk humanist. Studerade i Sorbonne och undervisade i bland annat Paris och Oxford. Var lärare åt Katarina av Aragonien och Mary Tudor. Juan Vives var en framträdande person under renässansen, han var vän till Erasmus av Rotterdam som fått inflytande på hans verk. Han kritiserade skolastikernas angrepp på Aristoteles filosofi. Vives ville återställa de klassiska värdena, utan att frångå kristendomen.
Han skrev på latin inom många ämnen, de främsta verken behandlar undervisning, moral samt sociala och psykologiska frågeställningar.
Manuel de Cabanyes [kava:njes]
Född 1808 i Villanueva y Geltru (Barcelona), död 1833 i Granada, var en spansk skald. Han var mycket kunnig både i klassiska och moderna språk. Hans stilistiska känsla och starka självkritik begränsade hans litterära produktion, som präglas av formell fulländning och djup pessimism. Hans förnämsta arbeten är: La independencia de la poesia, A Cintio, på elvastavig vers, och Preludios de mi lira (1833), som alla fått mycket positiv kritik.
Manuel Vázquez Montalbán
Född 1939 i Barcelona, död 18 oktober 2003 i Bangkok, Thailand, var en spansk författare. Bibliografi (utgivet på svenska), Döden i Barcelona (1992), Mord i Madrid (1993). The Martin Beck award 1992.
Lope de Vega
Egentligen Lope Félix de Vega y Carpio, född 25 november 1562 i Madrid, död 27 augusti 1635 i Madrid, spansk dramatiker, jesuitpräst. Han utbildades vid en jesuitskola. Som ung började han skriva drama för teatrarna i Madrid och blev den mest framstående dramaförfattaren under den spanska teaterns guldålder.
Han tjänstgjorde i den stora armadan 1588 och levde därefter en tid i Toledo. Från år 1605 till sin död var han privatsekreterare hos greven av Sessa, Don Luis Fernandez de Cordoba.
Från år 1588 skrev han historiska drama och även samtidsdrama. Produktionen omfattade cirka 2.000 pjäser och dramastycken. Omkring 400 är bevarade. Ett flertal rör historiska händelser. Kända är Maestro de Danzar, Azero de Madrid och Noche de San Juan. Andra kända drama som rör andra ämnen är Jerusalen conquistada, Pastores de Belen och Dorotea.
En personlig religiös kris fick honom att bli präst år 1614. Han övergav då dramaskrivandet och skrev i stället religiös poesi. Lope de Vega dog fattig. Alla hans stora inkomster från dramaproduktionen skänktes nästan helt och hållet till välgörande ändamål inom kyrkan.
Källa: Wikipedia den fria encyklopedin
