Den gamla kyrkogården San Rafael i Málaga har en av Spaniens största massgravar med kvarlevor av människor som avrättades under inbördeskriget. Just för tillfället pågår en stor granskning i att identifiera offren. Svenska Magasinet har besökt Cementerio San Rafael i Málaga där uppskattningsvis över 4.500 avrättade personer ligger begravda Av Ola Josefsson
Foto Gustavo Fernández
Det var när det bestämdes att det skulle byggas en park på det område som i våra dagar heter Cementerio San Rafael som det tog fart. Ämnet är känsligt då en stor del av befolkningen i Málaga känner till att området innehåller massgravar. Om inte invånarna har släktingar som blev avrättade har de fränder som höll i vapnen och stod för avrättningarna.
Några familjer gick ihop och det blev startskottet till det omfattande arbete i att gräva fram tusentals lik ur massgravarna som nu pågår. Hur många republikaner som ligger begravda i Málaga sedan inbördeskriget är något oklart. Föreningen Asociación contra el Silencio y el Olvido, Föreningen mot Tystnad och Glömska, har funnit namnen på 4.500 personer som avrättades eller på andra sätt avled mellan åren 1937 till 1954.
Arbetet vid massgravarna vid den antika kyrkogården San Rafel finansieras av organisationen Asociación contra el Silencio y el Olvido. Det är en av flera organisationer utöver sammanslutningen La Asociación de la Memoria Histórica som uppmärksammar dem som avrättades i samband med inbördeskriget.
-Vi hittar nya kroppar hela tiden, säger tekniske arkeologen José Alberto Fernández när Svenska Magasinet besöker platsen.
Arbetet inleddes 16 oktober 2006 och för närvarande pågår utgrävningar av åtta gravar som ligger på tomten San Francisco. För närvarande arbetar ett flertal experter på platsen biträdda av en grupp frivilliga med att dokumentera hälften av de 18 gravarna.
Francisco Espinosa, en av forskarna i gruppen, räknar med att arbetet ska kunna vara slutfört i mitten på 2009. Men samtidigt betonar han försiktighet med tanke på det stora antalet överraskningar som utgrävningarna hittills har lett till.
Faktum är att den information som samlats in av föreningen Asociación contra el Silencio y el Olvido uppenbarar att det finns ett trettiotal gravar i området men tolv av dessa går inte under benämningen massgrav och kan därmed kanske helt uteslutas.
Under efterkrigstidens år handlade det om avrättningar på som mest tio-tio. De övriga gravarna är betydligt mindre. Bortsett från vissa spekulationer tror man att det är ett stort antal människor som avrättades på platsen. När grävningsarbetet inleddes spekulerades det kring 3.000 lik. Nu pekar mycket på 4.530 personer.
Majoriteten av de avrättade är över 40 år, men det handlar även om ett hundratal kvinnor och man har hittat en havande kvinna i åttonde månaden. Man har även påträffat cirka 50 spädbarn. I dessa fall handlar det inte om avrättningar, istället är det svält eller epidemi som är orsaken.
– De nu öppna gravarna i området San Francisco innehåller avrättade människor från 1937 och fram till 1951, säger José Alberto Fernández, teknisk arkeolog, till Svenska Magasinet.
Forskaren Francisco Espinosa berättar i en artikel i La Opinión de Málaga hur stora skilda lager av kalk användes och hälldes över kropparna för att underlätta fragmentering av ben. Utgrävningarna och undersökningen av liken hoppas också ge svar på hur människorna avrättades. Om exempelvis avrättningarna skedde på plats.
Forskarna har även gjort fynd som tyder på att vissa gravar kan ha tömts. Enligt Francisco Espinosa kan kroppar ha flyttats från kyrkogården i Málaga till det mausoleum som ligger vid de fallnas dal, Valle de los Caídos, utanför Madrid och som Franco lät uppföra.
Stjärnadvokaten Baltasar Garzón har önskat dra igång en rättegång mot Francostyret för brott mot de mänskliga rättigheterna, något som åklagarämbetet har sagt nej till. I november kom ett uttalande från Nationaldomstolen som menar att Garzón är inkompetent för att ta sig an fallet.
Samtidigt fortsätter ”Memoria Histórica”, det historiska minnet, och arbetet med att ge ett ansikte åt de tusentals offer som avrättades kallblodigt i Málagaprovinsen. I en bok utgiven av Spaniens motsvarighet till landstinget, Diputación, identifieras medborgare som avrättades, torterades i inbördeskriget och som hamnade i massgravar.
Det är ett mycket grundligt arbete och är frukten av en insats som tog sin början för fyra år sedan. Genom analyser av kommunala arkiv, insamling av vittnesmål som inte bara identifierar namn och efternamn utan även berättar människors historia har man försökt att få en inblick i vilka människor som föll offer.
Boken utkommer nästa månad av Landstingsmyndigheten, Centro de Ediciones de la Diputación de Málaga (CEDMA).
-Det handlar inte om någon kall numerisk folkräkning eller forskning som sätter ett namn eller ett ansikte på människor. Det är ett sätt att hedra dessa människor och att skapa rättvisa, säger Encarnación Páez vid CEDMA. För tillfället saknar vi information om ett tjugotal personer.
Nu bör det tilläggas att i nästan alla kommuner i provinsen finns det massgravar som kan inhysa ett stort antal medborgare och som ännu inte har undersökts. Undersökningen omfattar perioden 1937 till 1957 och ger viktig information om omständigheterna kring dödsfallen av människor som miste livet på grund av ideologiska skäl. Det handlar om medborgare som greps, torterades eller avrättades i fängelset eller politiska fångar som dog i överfulla celler.
”Málaga var en tillflyktsort för många människor som försökte fly men som till slut dog i händerna på regimen. Många anhöriga har vädjat till oss för att få veta vilket öde som drabbade deras släktingar”, säger en forskare.
Det har varit ett svårt projekt att samla in information, det har visat sig vara mödosamt eftersom mycket av dokumentationen har varit utspridd, annat material har försvunnit på grund av inbrott eller bränder samtidigt som många ögonvittnen har avlidit.
-Det finns många människor som upplevt detta svarta kapitel och som hade kunnat ge mycket värdefull information, men de har tagit med sig hemligheter i graven.
Vissa historier eller episoder har man kunnat rekonstruera genom att tala med grannar eller andra nära människor till de bortgångna. Det gäller att på något sätt kompensera de anhöriga som väntar på ett svar över vad som hände och kunna bärga kropparna av sina nära och kära. Material som har samlats in har skickats till släktingar eller ”rättmätiga ägare”. Många av dessa lever i länder som Chile och Mexiko.
Encarnación Páez, en av dem som ligger bakom den enorma undersökningen, beklagar åklagarämbetets vägran att starta en rättegång mot Francoregimen för brott mot de mänskliga rättigheterna.
– Vi är det enda europeiska land som inte har reparerat såren efter ett folkmord, säger han i en intervju i tidningen La Opinión de Málaga.
