Jag har letat igenom varenda spansk ordbok och vartenda spanskt lexikon men jag hittar det inte. Ordet jag i mitt anletes svett letar efter finns inte på spanska. Jag letar efter ordet logistik, som ju egentligen betyder ”en matematisk metod för behandling av problem”. Eller var sak i rättan tid om man vill förenkla.
Inte logik, det ordet finns på spanska, varför vet jag inte,för det verkar inte som om spanjorerna är särskilt förtjusta i vare sig ordet som sådant eller vad det för med sig. Om allting vore logiskt, som vi svenskar tillsammans med tyskarna hävdar är livets mening, så vore det ganska tråkigt. Inget större utrymme för lattjo-lajbans eller andra glada överraskningar. Som till exempel att ta dagen som den kommer. Blotta tanken på en så oplanerad tillvaro sänder kalla kårar efter ryggraden på folk från mörkrets länder.
Så glöm det där med logik. Det finns inget utrymme för sådant trams.
Men, och det är ett stort men, ibland önskar man att det där med logistik existerade, att någon har en plan, som ”Stickan” i Jönsson-ligan brukade säga.
Som till exempel när man skall till sjukhuset, speciellt till Costa del Sol som ju är alldeles för stort.
Du är kallad till klockan elva.
Du anländer i god tid.
I väntsalen sitter hundratals människor. Det är knökfullt, det finns knappt ståplats.
Du tittar uppgivet på hustrun.
Tjosan, det här kommer att ta tid, vi kan lika gärna avboka bordet vi beställt till klockan åtta i kväll.
Ett namn ropas upp. Tjugo personer reser sig upp och försvinner in i hissen.
Ett nytt namn och ytterligare tjugo pers försvinner.
Nu är vi i det närmaste ensamma kvar.
När vårt namn ropas upp travar vi iväg och hamnar i en ny väntsal med i stort sett lika mycket folk som tidigare.
Det är då tanken på att det finns något som heter planering dyker upp bakom pannbenet.
Alla är kallade till samma tid. Klockan elva. Det finns ett eftermiddagspass också, då är alla kallade till klockan tre. Att detaljplanera är för besvärligt.
Hopplösheten i situationen minskar dock betydligt när man får klart för sig att spanjorerna som satt i väntrummet hade hela släkten med sig.
Där sitter mormor och morfar, farmor och farfar, bröder och systrar. Man överger inte sina släktingar.Man förväntas att ställa upp och vara solidarisk med den stackars sjuke. Till och med nu i krisens dagar är en spanjor berättigad till tre dagars ledighet om en släkting av någon anledning hamnar på sjukhus.
Det du, Merkel, det är grejer det. Men trots allt.
Om det nu är så att spanjorernas kynne inte ligger åt det planerande hållet så har jag ett litet tips.
Lägg ut hela bibban på entreprenad.
Privatisera helt enkelt så blir dessutom pappskallarna i Internationella Valutafonden glada och lyckliga.Kalla in ett gäng grå, tråkiga svenska eller tyska byråkrater så blir det ordning på täppan.
Visserligen kommer antagligen väntrummet att vara lika fullt som tidigare, men, är man kallad till 11.07 så tyder det på tysk planering och då kan man känna sig trygg. Här görs inga misstag.
Privatisering av kö-problem är inte bara ett helt nytt ekonomiskt grepp, det innebär också att spanjorerna, utan störningsmoment, kan gå tillbaka till att syssla med det som de är så bra på.
Nämligen att må bra.
Och vi svenskar kan skänka en tacksamhetens tanke till svensk byråkrati som äntligen internationellt kan få visa sig på styva linan och tala om hur en slipsten skall dras.
För övrigt anser jag att IMF och Världsbanken skall förstöras.
Saludos amigos/as
Må väl och ta hand om er.
Hans G.
PS.
Jag upptäckte härom dagen ett galiciskt ordspråk som kan kasta ljus över frågan om Mariano ”ahoj med r framför” är fågel eller fisk. Det sägs helt enkelt att en galicier är så tvetydig att möter man honom i trappan vet man inte om han är på väg upp eller ner. (Jag hittade detta i Thomas Gustafssons goa bok ”Spanien”)
