Då menar jag givetvis inte att vi är födda på Costa del Sol utan snarare att vi är födda på livets solsida och slipper att uppleva mycket av det elände som många av våra medmänniskor upplever just nu. För dem är det tveksamt om det är ett gott nytt år som rullas upp. Av Hans G

Uppe i Mijas Pueblo har vi till exempel för andra året i rad haft en insamling av presenter till barnen i byn. De presenterna går till de barn vars föräldrar inte hade råd med något extra, om än så lite, så att de kan köpa något att ge till sina barn på ”De tre kungarnas dag”. Och tyvärr är det så att de föräldrarna blir fler och fler.

Men visst ja, det glömde jag. Krisen finns ju inte mer. ”This parrot is no more” som Monthy Phyton sa. Och nog verkar hela resonemanget inom det så kallade etablissemanget mer och mer likna pyton. Men med en tillväxt på blygsamma 0,2 procent för tredje kvartalet i rad har IMF och marknaden fått sitt. Att det har gått ut över vanliga, idogt arbetande människor och skapat ett vi och dom-samhälle är inget att bekymra sig över.

Men nu är det ett nytt år och nya bollar som gäller. Och kanske det trots allt finns tecken i skyn som tyder på att saker och ting börjar gå åt rätt håll även för dem som befinner sig på skuggsidan.

Kan man bara hålla banker och börsnissar på mattan så kanske, kanske. Inte minst trevligt är det att läsa att arbetslösheten, inte minst bland unga, är på väg neråt. Siffrorna är väl knappast hundra procent trovärdiga men de visar trots allt på en trend. Nu är det bara att hoppas att Mariano ”ahoj med R framför” fortsätter att stimulera iställer för att bara strangulera.

DET är kanske till och med läge att ge mannen en chans. Det är ett löfte som inte är helt enkelt att avlägga. Men å andra sidan skriver vi ju den 15 januari, så vi är mitt inne i de brutna löftenas månad. Så jag gör som biskop ”härtill är jag nödd och tvungen” Brask gjorde. Jag lovar att inte gnöla på ”ahoj” för tillfället.

Tillbaka till verkligheten. Förra året var det uppenbarligen bantning som gällde som nyårslöfte, i varje fall om man skall se till de mängder salladsblad som knaprades och de hundratals liter mineralvatten som dracks, innan nu-skall-jag-bli-smal-löftet slängdes på sopen och man glatt leende och med en stor pilsner i handen var tillbaks i tjock-smock livet. Det finns ju faktiskt något som heter trivselvikt som en av mina bekanta påpekade med tanke på sina 20 kilos övervikt.

I år är det enklare att lova. Nu skall det slutas röka. Som hjälp på traven har elektron-ciggen dykt upp. När man kommer in på baren framåt kvällskvisten ser det ut som rena lysmaskidyllen. Det glittrar och blänker och röken bolmar. Det luktar nikotin blandat med doften av apelsin, konjak, mango och Humle-Dumle kola. Det har dykt upp hundratals specialaffärer som har mängder av konstfullt utsmyckade cigarett-substitut med olika smaker att erbjuda alla förhoppningsfulla.

JO TACK , själv mår jag alldeles förträffligt. Inte minst med mitt ”nya” ansikte som enligt mina kvinnliga fans nästan gör mig rättvisa. Jag mår så bra att jag frångått min antipati mot nyårslöften och inte bara lovar att lämna Mariano ”ahoj” i fred för tillfället utan jag har dessutom lovat att aldrig sluta grogga, att aldrig börja jogga och att aldrig betala Endesas fakturor i tid. Det gäller bara, att precis som Orsa Kompani och Mariano ”ahoj med R framför”, aldrig lova något bestämt. Man är ju inte sämre karl än att man kan ändra sig.

Må väl och ta hand om er.
Saludos amigas/os