Axel Karlsson, 18 år, är uppvuxen på Solkusten. Han gick på St. Antonys i Mijas kommun och tre år i Sotograndes internationella skola. Ifjol flyttade Axel till Sverige för att gå på Grennaskolan som är ett av Sveriges tre riksinternat Av Ola Josefsson
Hur går det på Grennaskolan?
-Jag trivs väldigt bra. Önskar att jag hade gjort detta tidigare. Jag var lite trött på Spanien, många kompisar flyttade hem och jag ville bo i mitt eget land. Nu bor jag på internatet tillsammans med 150 elever, ytterligare 70 bor utanför skolan. Någon återflytt till Spanien är inte aktuellt.
Vad saknar du med Spanien?
-I Sverige är allt ordning och reda, men det kan bli lite för mycket. Ibland är det skönt med en mer avslappnad livsstil som i Spanien. Jag saknar min familj och de av mina kompisar som är kvar på Solkusten.
Hur var det att flytta hemifrån?
-Spännande men jag kände ingen rädsla. I min klass på den engelska linjen går elever från hela världen. Alla är nyfikna på varandra, hur vi har vuxit upp och under vilka förhållanden.
Hur ser en vanlig skoldag?
-Frukost vid halv nio, skolan startar klockan 9 sedan följer ett antal lektioner på rad. Under middagsrasten på en till två timmar går jag till elevhemmet. Sedan blir det ytterligare någon eller några lektioner. Sedan har vi ett arbetsrum där vi kan fråga läraren om våra studier. Under en dag har jag fem, sex timmars lektionstid. Mycket av lektionstiden är individuell.
-Första året var inte så mycket läxor, det blir mer i höst. Spanska, geografi och biologi är ämnen jag satsar extra mycket på och hoppas få höga poäng i.
Vad gör du på fritiden?
-Spelar fotboll och badminton och så styrketränar jag en hel del.
Beskriv Gränna?
-En liten lugn småstad med bra och härliga människor. Det är en perfekt stad, har kanske inte allt men tillräckligt.
-I Vättern som alltid är kall ligger Visingsö, en vacker ö med rikt kulturliv och historia. Det är väldigt fint och mycket att se. På vintern åker vi ibland till Jönköping för att se på Elitserien i ishockey. Mitt favoritlag är Skellefteå AIK.
Har det blivit många polkagrisar?
-Jag äter det aldrig. Invånarna i Gränna tycks aldrig köpa det. Det är bara turister på genomresa som stannar till och köper polkagris.
Vad väntar i den närmaste framtiden?
-Det blir två år till i Gränna sedan hoppas jag kunna resa till Australien. Jag har hört så mycket positivt om det landet om naturen och människorna. Tänker ta det lugnt något år, ta dykarexamen och ta något servicejobb.
Lycka till!
-Tack, Ola.
