Vintern som gick och äntligen är förbi, var det den längsta och mörkaste? Ja, där hemma alltså. Här i Spanien har gräset faktiskt under samma tid blivit ännu grönare.

Av Ola Wenström, sportjournalist, programledare och krönikör. ola@wenstrom.tv

Ola Wenström producerar golf- programmet 18 MINUTER, för WTV på Youtube i samarbete med Svensk Golf, ofta med Sotogrande som hemmaplan.

Fortsatt inflation, höga räntor och en svag krona. Från ett alltjämt pågående invasionskrig i Ukraina till ett tålamodsprövande tvådygnsstopp på E22an – i vår gemensamma tillvaro testas vi alla på olika sätt överallt. I ett fortsatt polariserat samhällsklimat med ännu flera hot och ännu mera hat blir syret i bubblan en bit därifrån ännu viktigare. Frizonen på fairway till exempel.

Om vi så bara behöver fly från sprängningsrubrikerna och gängbrottsnyheterna, att sticka från vardagen, har sällan behövts så mycket som nu. I samma takt som kursen på den svenska kronan sjunkit har åtminstone en sak rusat: stunderna vid sidan av allt. Värdet på en golfrunda till exempel har aldrig varit högre.

Annons

Vi såg pandemiboomen med spel överallt och hela tiden. Rundorna nådde rekordnivåer. Där fanns möjligheten att ändå ses. När den ruschen nu har lagt sig är det läge för Golfhausse 2.0. Och var är förutsättningarna bättre än här på ”Costadelgolf”? Trots mindre för kronorna är det ändå mer för pengarna än någon gång tidigare.

För egen del försöker jag styra både jobb och fritid till den här kusten. Så mycket jag kan och så ofta jag får. Som golfare är man ju van att strikt följa reglerna. Med Sotogrande som bas, längst bort intill Gibraltar, producerar vi golfteve på förmodligen världens bästa arbetsplats – det finklippta gräset. Jodå, det händer att vi landar i ruffen också. Men det är ju skönt grönt där också. Golfproduktionen av programmet 18 MINUTER, både för egen Youtubekanal och SvenskGolf.se, må vara ett rätt intensivt arbete men det är i en miljö som inte skulle kunna vara varken finare, bättre eller trevligare. Och än vänligare har det blivit på sistone.

Golfen är ju artig och gammaldags till både naturen och traditionen men det är som att dosen av vanlig välvilja och allmän hygglighet har spätts på just runt greenerna. Det finns såklart arroganta typer och stressade sprättar som varken bär på sin bag eller just de personlighetsdragen. Men en sak är tydlig både från jobbstunderna och hobbyrundorna det senaste året: de vänliga har, om de inte blivit fler har de i alla fall blivit vänligare.

Känslan bygger på upplevelser och skulle såklart kunna vara en effekt av allt annat out-of-bounds. Räntorna och E22an och det där. Jag kan ha fått en uppfattning som är tydligare just på grund av allt skarpare kontraster. Solen är väl aldrig så ljus och stark som just på flygplanstrappan efter en resa hemifrån mörkret? Men precis som jag slår en aning för många slag där ute på banan så slår jag ändå här ett till: det här är verkligen en trend. Golfare följer inte bara reglerna. De tar ansvar också.

Tecknen är små men exemplen många. Om det så har varit att lite extra tydligt hålla upp dörren in till shopen, stå för några särskilt schyssta ordväxlingar vid en genomgång eller några värmande hejarop från en altan intill. Helt enkelt gester och glosor som blir mer och mer sällsynta en bit utanför den här bussiga bubblan; ageranden som ibland inte hade behövts men som gör skillnad. Det är som att vi golfare med en outtalad förståelse ser samma värld där utanför och utifrån en tyst överenskommelse tar hand om varandra. Om det är så att man med en schysst driver kan nå långt kan man med lite vanlig vänlighet nå ännu längre. Tillsammans.

Värdet på en golfrunda har aldrig varit högre, gräset här i Spanien har aldrig varit grönare.