Ett glas champagne i Epernay, en kopp kaffe vid den fantastiskt fina katedralen i Reims och en vandring i Bremens innerstad. Eller varför inte en båttur längs efter Brugges kanaler innan det är dags för en portion Moules frites.’Det här handlar om över 400 mil i bil.

Av Peter Arnström e-postadress: arnstrom.peter@gmail.com

De flesta Spaniensvenskar väljer flyget. Lätt och behändigt.

Vi har valt bilen.

Kanske inte så miljövänligt så vi vill redan här be Greta, våra barnbarn och kommande generationer om förlåtelse.

Den ”bilskam” (finns det ett sådant ord?) vi borde känna minskas också med några procentenheter av reduktionsplikten i soppan samt ytterligare 30-40 procentenheter av att vi kör en hybrid.

Många väljer att köra sträckan mellan Sverige och Solkusten på tre-fyra dagar.

Några sover till och med i bilen.

För oss handlar det mer om en semestertripp på över tio dagar för att hinna se så mycket som möjligt.

För tro mig, det finns otroligt många fina pärlor.

Sarlat, Hornfleur, Segovia, Beaune, Bueda, Caceres, Millau-bron, Tecklenburg, Carcassonne, La Rochelle och Aranjuez för att nämna några.

Ändå har jag med ålderns rätt förmodligen glömt många andra sevärda städer och byar.

Vi har haft turen att ha vänner som gjort den här resan sedan mitten på 90-talet och tipsat oss om många av de nämnda platserna.

Naturligtvis ska man försöka variera vägvalen så mycket som möjligt.

För vår del har det som kortast blivit 411 mil (pandemiåret 2020), som längst 532 mil då vi valde norra Spanien och ner genom Portugal.

Vidare är det klokt att variera körlängden från 30 mil per dag till upp mot 70-80 vissa dagar.

Här kan man välja att kopiera det gamla larmsystemet för krig -”tre korta-en lång” – som jag har för mig att det stod i telefonkatalogen.

Ni kommer väl ihåg att det förr fanns telefonkataloger?

Själva brukar vi ibland också stanna två nätter på vissa ställen för att hinna se så mycket som möjligt.

I typ större städer som Valencia, Porto och Brugge.

Ja, inte riktigt Brugge utan vi åkte ut till Oostende för att hitta ett hotell.

I Brugge var det ingen större idé att leta efter något ledigt rum då vårt besök skedde samma kväll som Dortmund på andra sidan tyska gränsen var på plats för att spela Champions Leauge-fotboll.

Annars har det aldrig varit några problem att hitta boende. Till rimliga priser dessutom.

Inte ens i början av pandemin då det mesta var stängt var det svårt, även om det totalt bara blev tre övernattningar.

Vi bokar aldrig i förväg eftersom det då kan bli tidspress för att hinna fram i tid.

Kanske vi ibland börjar söka i någon app när vi väl kommit fram till en plats.

Ganska mysigt att vakna på morgonen för att resa vidare till nya platser utan att veta var man checkar in senare samma dag.

Ett annat tips är att inte döma ut en ort innan man nått själva centrum. Infarter och förorter är oftast inte vackra men några minuter senare hamnar man mitt i en idyll.

Ni som åkt av motorvägen i Mellbystrand och in mot Laholm förstår vad jag menar.

Det gäller att också ta det lugnt på vägarna. Det finns gott om fartkameror och jag kan intyga att här gäller verkligen ”lagens långa arm”.

En böteslapp i Frankrike hittar till slut postlådan hemma i Sundsvall närmare 300 mil längre norrut.

Samma sak gäller en P-bot i Belgien, som vi inte fick betala på plats eftersom vi inte hade ett bankkonto i landet…

Nåväl, att resa i Europa är fantastiskt och lärorikt.

Men det kan också ha sina prövningar.

Som att passera Antwerpen i rusningstid, eller Hamburg där det efter flera decenniers resande i Europa kan konstateras att vägjobbarna aldrig behövt kontakta A-kassan.

Det byggs hela tiden…

Just nu, när detta skrives, planerar vi höstens resa.

Dinkelsbuhl i Tyskland, sedan Gardasjön och Florens i Italien innan vi tar färjan från Civitavecchia till Barcelona.

Finns det förresten något som heter ”båtskam”?