De kan komma och ta dig när som helst.
Efter det blir inget som förut, om man
får tro dem som varit med!
Av Dag Öhrlund, Krönikör, Jorden, e-post: dagsinbox@gmail.com
En dag för 50 år sedan såg min bäste vän Micke och jag en spännande annons. Vi var nyfikna tonåringar och bestämde oss för att ta reda på Den Stora Sanningen.
När vi klivit av bussen smög en gubbe i trenchcoat fram till oss, vände på rockslaget, blottade ett UFO-märke och väste:
”Jag förstod att ni var av rätt sort. Följ mig.”
Det gjorde vi.
UFO-mötet var en parodi. En förening visade suddiga bilder av skrivbordslampor – som skulle föreställa UFO:s – svävande ovanför Stockholms ström och grovkorniga svartvita filmer av skrikande människor som flydde från lysande föremål.
Folk i lokalen gapade euforiskt om ett enat universum, om att de gröna äntligen var här för att ta över.
Det såldes åt helvete för mycket hasch på den tiden.
Det finns mer och mindre vetenskapliga dokumentationer om liv i universum och besök av UFO:s. Det finns teorier om att den amerikanska regeringen gömmer ett kraschat rymdskepp med döda rymdisar i en hangar.
Och visst, du behöver bara gå ut en stjärnklar natt för att inse att du inte ens är en flugskit i universum och det vore absurt att tro att vi är de enda levande väsendena här. Men ändå.
I en amerikansk skvallertidning läser jag om vad små gröna män kan hitta på och att en miljon amerikaner blir kidnappade av dem varje år, utan att veta om det. Så följer några tips om hur du ska veta om du har varit bortrövad av rymdisar:
*Du vaknar på natten och känner att du nyss har varit med om något märkligt.
*Du känner dig konstant övervakad
*Du har konstiga sår men ingen aning om hur de uppkommit
*Du har plötsligt massor av nya kunskaper men inte en aning om hur du fått dem
*Saker i ditt hem försvinner, för att dyka upp igen några dagar senare.
Eftersom minst hälften av det där händer mig varje vecka, utgår jag ifrån att jag blir kidnappad av rymdisar regelbundet.
Men andra har det värre:
34-åriga Connie Renblosser berättar hur hon en augustinatt kidnappades och våldtogs av rymdisar. Connie vaknade mitt i natten, gick ut på balkongen på 23:e våningen och blev paralyserad av ett starkt ljus. Hon sögs ut i luften, svävade högt ovanför gatorna innan hon landade i Central Park. Fyra rymdisar bar in henne i ett skivformat rymdskepp där hon utsattes för ”hemska medicinska experiment” och därefter våldtogs av en liten typ med grått skinn och platta, svarta ögon.
Connie svimmade. När hon vaknade åkte hon till akuten. Läkarna behandlade henne som ett våldtäktsoffer och sa att hon skulle anmäla händelsen till polisen. Connie höll tyst. Men nu vill hon ”tala ut för att hjälpa andra kvinnor som blivit våldtagna av rymdvarelser”.
De australiska ungdomarna Sandy Horner och Thomas Hannon hävdar att de på sin andra träff överraskades av ett UFO som sög in dem i skeppet. Efter att de ”opererats med elektroniska instrument av gråa varelser” beordrades de delta i en ”bisarr ceremoni”. Därefter tvingades de falla på knä framför skeppets kapten som genom telepati förklarade att de nu var en ”biologisk enhet”. Efter ”vigselns” avslutande förpassades de tillbaka till sin bil.
Avslutningsvis: Psykiatern James Gordon vid Georgetown-universitetet i Washington hävdar att människor som berättar om UFO-erfarenheter är mentalt friska, inte fixerade vid uppmärksamhet kring den egna personen. Huruvida doktorn själv har blivit kidnappad av rymdisar framgår inte.
Om du själv har vistats i ett UFO kan du väl maila detaljerna lite kort.
Själv tar jag mig en extra whisky ikväll. För tänk om…
