Vi satt på en uteservering med ett par gamla vänner som var på besök från Sverige. Jag letade febrilt efter saltet i vanlig ordning medans min gamle vän berättade om hur hon blivit utmattad och var för stunden sjukskriven. Klassisk prestationsprinsessa. Välutbildad och smart, vi kan kalla henne Anna. Av Per Grape

Anna beskrev händelsen som en ”kunde inte klivaursängenmorgon” situation. Efter ett antal år i karriären, barn, husrenoveringar och som – marstuga med flera obligatoriska renoveringar.

Hon beskrev det som bottenkänning men att hon nu uppgraderar sig till en 2.0 version av sig själv. KBT, gruppterapi och att börja ta hand om sig själv blev lösningen. I sin ärliga rannsakan såg hon att hon genom sitt liv sökt bekräftelse genom resultat och att vara smart. Ingenjör o allt!

Jag gratulerade henne till den ärliga självinsikten och reflekterade över mina egna kraschlandningar genom livet.

Också jag har genom en lyckosam bekräftelseresa dykt in i kaklet. Jag kan bara konstatera att många av oss kraschar till slut på ett eller ett annat sätt med tillhörande lösningsförsök. Geografiska flykter, byta jobb, byta partners, dricka mindre, dricka mer, Candycrush. Min krasch var mer med buller o bång och nu ett antal år senare kan jag skratta åt mig själv. Varför gå tyst in i natten!?

Jag kan nu se det som att det var nödvändigt för att också jag skulle hitta min 2.0. Smärtsamt? Ja! Nödvändigt? Absolut! Vill jag göra om det? Nej tack!

Jag blev tvungen att hitta andra strategier. Dom gamla funkade helt enkelt inte längre. Exempelvis ingick det i den gamla planen att jobba hårdare, träna mer och skräna ännu mer om mina egna bedrifter och mitt oumbärliga bidrag till mänskligheten.

Min gamla terapeut rekommenderade mig att jag skulle läsa en dikt upprepade gånger för mig själv. Budskapet var att jag inte är en örn utan en enkel anka. Tror det var ett försök för att få bukt med mitt skenande ego.

Smula ner sitt ego verkar vara en ett vinnande koncept! Men hur gör man det då? Alltså om jag har ett stort ego, bekräftelsetorsk och nästan bara tänker på mig själv!

1. Meditera – klokare människor än mig själv har gjort det i årtusenden. 2. Göra osjälviska handlingar utan att skriva om det på Facebook. (förtar vinsten) 3. Och kanske viktigaste av allt. Se de fantastiskt fina sakerna om sig själv och i samma veva acceptera de mindre charmiga sidorna och ta ansvar för att börja jobba med det.

Önskar att jag kommit på det själv men egentligen är det Annas ”crash – course” som hon delade med sig av. Tack Anna! Du skrev min första ”Från min horisont” i Svenska Magasinet.

Stod i köket med min fru Frida häromdagen och gjorde två koppar kaffe till oss. Jag lade skummad mjölk på toppen. Det ena skummet blev fint och det andra fult. När jag skulle sträcka över kaffet ville jag instinktivt ge fulskummet till henne och behålla finskummet till mig själv. Men jag stoppade mig själv och gav henne ”finskummet”. Sa inget men reflekterade över hur ego jag kan vara ibland. En egoist som gör osjälviska handlingar i det tysta. Jag är ganska ok ändå.
Suave

PS Tror fortfarande i vissa stunder att jag är en örn och inte en anka.

Per Grape är entreprenör och driver mäklarföretag i Marbella/Fuengirola och leder idag kurser inom personlig utveckling på spanska solkusten. Han bor i Spanien tillsammans med sin fru, deras fyra barn och hunden Sandy. I år kämpar han om sin överlevnad i TV-realityserien Robinson Följ honom på Instagram och hans blogg på Muchachos.eu