Juan och Concha Calvo bodde mitt inne i Madrid i många år. 2002 tog de sitt pick och pack och flyttade ner hit till Mijas Pueblo med sin 5-åriga dotter. Concha är utbildad sjuksköterska och Juan är arkitekt. Juan hade fått lite jobb här nere och då hade han upptäckt att ett litet hus var till salu precis vid kyrkan här i byn. Sagt och gjort, det huset tänkte de bygga om till ett litet boutique-hotell. De hade redan en förankring till Mijas Pueblo eftersom Conchas mamma ägde hus i byn som hon brukade använda på somrarna. De lämnade Madrid bakom sig och gav sig av på ett nytt äventyr.

Hotellet är ombyggt och klart, själva bor de mitt i den gamla delen av Mijas Pueblo som heter Barrio Santana. Charmen med den delen av byn, utöver att den är genuint spansk, är att man aldrig vet vad som gömmer sig bakom husens fasader. Så är fallet också med Juan och Conchas hus. Det är ett underbart, charmigt hus med en helt otrolig utsikt. Som granne har dom Conchas mamma på ena sidan och tidigare hennes farbror på andra sidan, numera sålt sedan många år till en norrman som heter Björn.
–Var det inte en stor omställning att flytta från stora staden till en så liten by som Mijas?

Concha: Nej, det tycker jag inte alls. Vi anpassar oss lätt. Det enda som var lite jobbigt var att vi lämnade alla våra goda vänner bakom oss. Det blev lite ensamt i början, men det gick snabbt över. Vi hade ju dessutom semestrat här flera gånger tidigare. Min mamma hade ju hus här dit hon åkte på sin semester.
– Så det var ingen tvekan om vilket hus ni skulle köpa då?

Concha: Nej absolut inte! Vi älskar detta hus och dessutom bor ju mamma bredvid när hon kommer ner. Men du skall vet att huset såg inte ut så här när vi köpte det. Inte alls.

Jag känner Juan en del då jag arbetat ett par gånger med honom. Nu får jag möjligheten att lära känna dem lite mer personligt. Det visade sig att det är Concha som pratar mest. Juan är mer tystlåten men nickar ofta instämmande mot sin kära hustru.
– Vem är det som bestämmer designen här i ert underbara hus?

Concha: Oh, det är Juan. 100%!
Juan nickar instämmande men tillägger:
Men inredningen gör vi tillsammans. Jag har rivit väggar och planerat ramarna för huset men som sagt, resten gör vi tillsammans.”
– Ni har ett väldigt spanskt hem, säger jag.
Concha: Nej då, inte alls, jag tycker mycket om antikviteter och det här bordet t.ex. är engelskt och det här kommer från Oslo, och det här…

Plötsligt blev både hon och Juan väldigt pratsamma. Det visade sig att dom båda älskar att gå på marknader. Inte bara här nere på kusten utan dom har åkt runt om i världen och kommer alltid hem med några fynd som dom kallar det. Och när man börjar titta sig omkring i deras hus så ser man att det är fullständigt belamrat med olika små intressanta prylar överallt. Alla har sin specifika plats och än mer, alla har sin egen historia.

Concha: Titta där på solfjädern som hänger över den öppna spisen. Den köpte vi för en herrans massa år sedan i Malaga. Den har tillhört en kvinna som älskade tjurfäktning. Titta här, den är signerad av alla de mest berömda tjurfäktarna. Och titta här, här har Orson Wells signerat. Kul va? Jag tror att denna kvinna var ”en nattens drottning” säger hon och ler.

Vi går ut på terassen och fortsätter att prata. Utsikten är bara bedårande.
– Ingen dålig utsikt ni har, fortsätter jag.
Juan: Det är så sant. Bättre än så här kan det knappast bli. Jag älskar den här utsikten. Jag hoppas att jag aldrig kommer att bli van, så att säga, men å andra sidan, hur kan man bli van vid något så vackert?
– Trädgården då, vems intresse är det?
Juan: Det är nog mitt. Concha tycker om att gå ut i trädgården men inte att rensa rabatterna, eller hur Concha?”
Concha: Så är det. Vår trädgård är brant som du ser, och det är jobbigt att arbeta i den så det lämnar jag med varm hand till Juan.

Juan: Vi har en liten gästlägenhet där nere i trädgården. Vill du titta?”
– Ja, hemskt gärna, en annan överraskning, toppen.
Vi går ner för trapporna och där ser jag plötsligt en dörr.
Juan: Det här var tidigare en grotta, där dom som bodde här hade sina åsnor.”
– Dom tog alltså in åsnorna ifrån gatan och hit ner?
Juan: Javisst, på den tiden var här inga terasser eller trappor utan bara en bergsslänt. Efter åsnorna så kom hönsen och efter hönsen så kom våra goda vänner.” Säger han och skrattar. “Det är vad som kallas evolution!

Den lilla grottan har dom inrett väldigt charmigt, väldigt spanskt igen tycker jag. Också här finns ett antal små ”fynd”. Att vara en god vän till Juan och Concha är inte svårt precis.
Man kan bo sämre än i denna charmiga lilla lägenhet. Man kan bara gå rakt ut i trädgården, njuta av utsikten, för att sedan ta sig ett svalkande bad i poolen. Kan knappast bli bättre tycker jag. Både Juan och Concha är båda väldigt trivsamma och ödmjuka i sitt sätt att vara. Båda två hjälper alltid till i Barrion när det är fest, givetvis helt gratis. Dom bygger, dom serverar öl, dom städar osv. Detta tycker dom båda är helt naturligt. Kan man hjälpa till så skall man göra det. Detta verkar vara helt självklart för spanjorerna, för just detta har jag träffat på många gånger tidigare. Jag vet att en del av utlänningarna som bor här inte är speciellt förtjusta i spanjorer, men det är jag. Absolut! Det enda som jag inte tycker om är byråkratin och det visade sig att om detta var vi helt överrens. Det lilla huset som dom köpte intill kyrkan, och som dom med omsorg har byggt om till ett litet hotell var trögt att få igenom hos kommunen berättar Juan och skakar missbelåten på huvudet.

Detta lilla hotellet förresten kommer jag att återkomma till i en senare artikel. Ni skall då få lov att kika in i en återigen, enligt mitt tycke, väldigt spansk och hemtrevligt miljö.

Conchas mammas hus kan ni hyra om ni vill. Jag lovar ni kommer att få en oförglömlig semester.
Ta kontakt med:
Concha (pratar engelska) tel +34 659 85 76 27
conchagilojeda@gmail.com