Måndagen den 4 januari vaknar Europa upp till årets första börsdag med ett nyhetsflöde som berättar om Kinas ekonomi är i fritt fall och börshandeln har stoppats efter ett fall på 7 %. Av Ruben Larsen, Haga Kapital, +34 616 854 498
e-post: ruben@hagakapital.se

Europa och USA följer efter med fall på 2 till 3 % och marknaden präglas av panik (sälj först och fråga sen). Tisdagen är dock något lugnare men runt hörnet väntar ytterligare fall, paniken tar över och natten till torsdagen var kinesiska börsen öppen för handel i ca 30 minuter innan ett nytt handelsstopp.

Vad orsakade denna panik och är den befogad?
För att besvara frågan bör vi studera Kinas BNP ur ett produktionsperspektiv och titta på hur fördelningen är mellan olika sektorer i ekonomin. (data hämtat från Världsbankens senaste rapport 2016, se bild nedan). Kinas BNP var 2 200 milliarder USD år 2006, år 2014 var siffran 10 350 milliarder USD, upp 370 %. Världsbanken presenterar en sammanställning på komposition med senaste helårs data vilket är för år 2014.

Vid det datum har Kinas tjänstesektor hunnit växa till drygt 48 % av BNP, industriproduktionen har minskat till ca 43 % av BNP vilket resulterar i en jordbrukssektor på ca 9 %. I skrivande stund estimeras tjänstesektorn ha vuxit till över 51 % och industriproduktionen har minskat till ca 40 %.

Natten till måndagen offentliggjordes Manufacturing PMI data (industriproduktionen) som redovisade en nedgång från 48,6 till 48,2, detta tolkades negativt av marknaden och paniken tog över. Senaste data för Non Manufacturing PMI var upp från 53,7 till 54,4 (tjänstesektorn).

En mycket befogad fråga är varför Kinesisk industriproduktion får denna obalanserade uppmärksamhet samtidigt som kinesiska tjänstesektorn inte uppmärksammas alls, trots denna del är störst. Även med sämre PMI data växer industriproduktionen enligt senaste observation med 6,2 % inflations rensat vilket i min värld är starkt. Tjänstesektorn som är störst hade en inflations rensad tillväxt på 10,8% senaste mätning.

Under samma vecka kommer finansiell data ut från Tyskland och Eurozonen som pekar på återhämtning som drivs av ökad inhemsk efterfrågan, ökad sysselsättning, ökad export och en ökning i investeringar. Vidare kommer sysselsättningssiffror från USA ut med 292 000 nya jobb för december mot 200 000 förväntat.

Även dessa nyheter går obemärkta förbi. Varför denna panik och kommer den att hålla i sig?

En del av förklaringen till det starka focus på industriproduktionen är att denna del historisk har varit störst och drivits av investeringar i produktionskapacitet avsedd för export. Investeringar har avtagit men sektorn växer fortfarande och kommer i framtiden vara en mindre del av ekonomin. Historiskt har investerare använt kinesisk industriproduktion som en temperaturmätare för hela ekonomin, här kommer vi med hög sannolikhet se ett skifte där focus gradvis växlar över mot tjänstesektor.

Under perioder med panik söker investerare djupare kunskaper och mer kvalitativa analyser vilket vill dämpa dramatiken.
Kinas börser kommer sannolikt fortsätta vara volatil men ha en avtagande betydelse för globala aktiemarknader.