Nu är det dags att deklarera resultatet av fjolårets gångna sträv. I samband med denna årliga övning har jag grävt lite i skatte frågor som diskuteras flitigt av residenta skandinaver i Spanien. Av Ruben Larsen, Haga Kapital
e-post: ruben@hagakapital.se

Utgångspunkten för det spanska skattesystemet börjar redan i Artikel 1 i konstitutionen. Där beslutades att Spanien ska vara en social och demokratisk stat. Begreppet Social Stat är hörnstenen som det spanska sociala skyddsnätet vilar på. Senare i konstitutionen definieras begreppet Social Stat som det solidariska ansvaret som vilar på varje spanjor. Ansvaret beskrivs på tre olika sätt. 1. Geografisk solidaritet 2. Solidaritet mellan generationer 3. Solidaritet mellan dom bättre bemedlade och dom som har mindre. I samtliga fall handlar det om re-distribution av försörjningsförmåga. Den som har bättre försörjningsförmåga ska stödja den som har sämre förmåga.

En skatt som procentuellt drabbar ytterst få personer är förmögenhetsskatt. Trots denna verklighet är beskattningen inte populär. I vissa sammanhang framställs beskattningen som ett barbariskt övergrepp på individer som är ekonomiskt bättre ställda, viljan att kringgå denna skatt är stor och många har vidtagit åtgärder för att slippa skatten.

Kreativiteten imponerar och flera aktörer på den finansiella marknaden har tagit sitt ansvar och erbjuder därför tjänster som kan begränsa barbariet. Aptiten på övningar som har till syfte att kringgå förmögenhetsskatt är så stor att priset inte spelar någon roll, det får kosta vad det kosta vill.

För att skapa mig en övergripande bild har jag med experthjälp grävt lite i frågan samt analyserat några av de lösningar som väljs för att undgå skatten. Jag har tittat på förutsättningarna i Andalusien och gjort en sammanställning av de olika skattenivåerna.

Exempel
Ett par har en förmögenhet på 4 673 999 euro, avdrag på 2 miljoner görs. Summa beskattningsbar förmögenhet blir slutligen 2 673 999 Euro, skatt blir 1,17 % (31 318 euro)

Hur omvandlas beskattningsbara tillgångar till icke beskattningsbara tillgångar?
En strikt form av kapitalförsäkring med diskretioner är förvaltning som används. Man överlåter förvaltningen till någon som (förhoppningsvis) har tillstånd för detta och har därmed inget inflytande över förvaltningen. Försäkringstagaren kan inte fritt komma åt kapitalet och drabbas av en begränsad möjlighet att förfoga över egna tillgångar. Lösningen medför även begränsningar i möjligheten att byta förmånstagare om verkligheten skulle kräva detta. I de flesta fall ligger kostnaden för själva försäkringen mellan 0,3 % och 0,5 %. Efter en liten genomgång av olika erbjudanden som finns på marknaden kan man konstatera att kostnaden avseende förvaltningen varierar mycket men snittet ligger på ca 1,8 %.

Summerat hamnar vi på en årlig kostnad avseende förvaltning och försäkring på ca 2,1 %. Förenklat ligger Break Even på en beskattningsbar förmögenhet som överstiger drygt 100 miljoner sek. Då har man enbart tagit hänsyn till kostnader krona för krona och inte beaktat begränsningar i möjligheten att förfoga över tillgångarna. Så för paret som hade en beskattningsbar förmögenhet på ca 2,6 miljoner Euro blev kostnaden ca 80 % högre än den sparade skatten.

För en ensamstående person med totala tillgångar som uppgår till 1 668 499 Euro och har rätt att dra av 1 000 000 blir förmögenhetsskatten 0,45 %. Skulle en sådan person välja denna speciallösning skulle den genomsnittliga kostnaden överstiga den alternativa förmögenhetsskatten med ca 366 %.

Trots kostnaden är det inte sällan man träffar på dessa lösningar. Förklaringen till detta mycket irrationella beteende heter förmodligen skatteoptimering kosta vad det kosta vill.

Skulle man äga en (skatte effektiv) försäkring eller annan kreativ lösning för att minska förmögenhetsskatt är rekommendationen att ta hjälp att finräkna på nyttan samt titta på alternativ.