Tjurfäktning? Ordet besvaras oftast med: Fy! Usch! Hemskt djurplågeri! Medan det för andra betecknar fest, stämning, spänning och beundran. Text: Britt-Marie Ekman

År 2007 ansåg sig mer än 70 procent av spanjorerna vara ointresserade och 2010 förbjöds tjurfäktning i Katalonien. Det var inte första gången ett förbud utfärdades. 1991 blev det förbud på Kanarieöarna, och redan 1567 kom en skrivelse från dåvarande påven att de kungar och potentater som gav tillstånd till tjurfäktning skulle bannlysas och de som dog på arenan utan att få sista smörjelsen inte fick begravas i vigd jord.

Kung Filip II såg till att allmänheten inte fick ta del av påvens beslut, för hur skulle man kunna fira kungliga bröllop, födslar, dop, utländska statsbesök segrar och fördrag utan tjurfäktning?
Nästa påve, Clemens VII, tog tillbaka förbudet, och med benskydd fortsatte matadorerna sitt värv fram till 1726, då regler och mode skapades i Ronda av Pedro Romero och Joaquin Castillares. Reglerna följs än i dag: Tre matadorer ska inom två timmar möta sex tjurar som lottas ut till dem. Föreställningen är i tre akter där picadorer, banderilleros och matadorer medverkar. Nu kunde djärva män även ur underklassen bli förmögna om de var duktiga matadorer.

Tjurfäktning en gammal sed
I grottan Lascaux i Frankrike finns en 12.000 år gammal målning som visar en man på marken framför en tjur med sänkta horn. I det 4.000 år gamla mesopotamiska eposet Gilgamesh dödar hjälten en tjur med sitt svärd. En väggmålning från Knossos på Kreta visar en man som svingar sig över en tjur. Visigoterna (415-711) tränade brottning med tjurar, morerna nedlade tjurar från hästryggen med lansar, och efter 1492 blev det överklassens favoritsport i fredstid att kämpa med tjurar från hästryggen. Vid de stora festligheterna ökade antalet tjurfäktningar. 25 tjurar kunde då dagligen dödas.
Föreställningarna hölls på städernas torg, och så småningom började man bygga särskilda arenor, där matadorerna tillägnade sin uppvisning någon särskild händelse, t ex tillkomsten av konstitutionen i Cadiz 1812.

Tjurfäktning gav inkomster
Under 1800-talet gav tjurfäktning god avkastning på investerat kapital. Man kunde renovera kyrkor och kloster, vägar och broar med pengar därifrån. 1808 behövdes sadlar till ryttare mot Napoleons trupper och pengarna till dessa sadlar kom från tjurfäktning. 1829 täckte pengar från sporten omhändertagande av jordbävningsoffer. Även koleradrabbade, krigsinvalider och översvämningsoffer fick hjälp via
tjurfäktningspengar i slutet av 1800-talet. Kött från tjurarna delades ut bland fattiga och soldater.
Spaniens bidrag till världsutställningen i Paris var en upplyst tjurfäktningsarena med rörligt tak.

Turistmagnet som svalnade
Tjurfäktningen drog massor av turister till Spanien, nya arenor byggdes, hotell och restauranger blomstrade. Man skrev om tjurfäktning, Hemingway skapade med böckerna “Fiesta” och “Döden på eftermiddagen” intresse för Spanien och tjurfäktning.
Sen kom så småningom debatten emot sporten igång och intresset har svalnat, men tillräckligt många spanjorer vill inte ha ett förbud. EU ger jordbruksstöd åt tjuruppfödarna och man vill räkna tjurfäktning som en del av spansk kulturhistoria. En organisation, Mesa de Toros, vill att FN ska ha sporten på listan över Immateriella kulturer.
I dag finns omkring 700 arenor och cirka 40 matadorskolor.
Några kvinnor har varit förtjänstfulla matadorer. Francisca Garcia i slutet av 1700-talet, Concita Cintron med 700 nedlagda djur och Christina Sanchez med 316 tjurar var aktiv 1993-99.
De läsare som inte är älskare av tjurfäktning kan sluta läsa här.

Vad som händer på Corrida de Toros
Biljettpriser till en föreställning varierar med avståndet till själva skådespelet och en plats i solen är billigare än en i skuggan.
Inledningen består av en parad ledd av två beridna alguacillos i plymhattar och svarta kläder. De följs av dem som sedan utför själva föreställningen. De hälsar arenans president och domare och avlägsnar sig sen.
Så är matadorer, och medhjälpare på plats och tjuren släpps ut. Den rusar runt och matadoren prövar dess rörelser och använder då en mantel, en capa, som är röd med gult foder. En trumpetsignal leder till nästa (och otäckaste) fasen: picadorernas. Två ryttare på madrasserade hästar möter tjuren och sticker sin långa lans i tjurens nacke för att försvaga dess nackmuskler. Picadorerna har ett begränsat rörelseområde och hästarna blir ibland omkullstångade.
En ny signal och nästa agerande springer in. De kallas banderilleros och de bär på två halvmeterlånga käppar försedda med vimplar i ena änden och hullingar i den andra. Springande ska de möta den anfallande tjuren och sätta fast käpparna, los banderillos, i nacken /ryggen på tjuren. Dessa 4-6 stycken banderillos hänger sen fast i djuret.

Slutligen kommer matadoren, nu med blodrött skynke, muleta, och värja. Han gör sin uppvisning i olika turer som visar hur skicklig han är att stillastående svänga muletan och undgå tjurens utfall. Slutligen ger han tjuren dödsstöten rakt genom hjärtat med värjan, och lyckas han genast få djuret på fall är han skicklig och belönas med tjurens ena eller båda öron och kanske till och med dess svans om han varit extra skicklig. Efter ett ärevarv på arenan, kanske på en medhjälpares axlar, dras tjuren ut och en ny föreställning med ny tjur och matador börjar.
På en corrida är tjurarna över två år, gärna fyra och stora, En novillada sker med högst två år gamla och lite mindre djur.
På affischerna står tjuruppfödarnas namn och naturligtvis också matadorernas. Säsongen för tjurfäktning brukar börja i mars-april och håller på över sommaren. Under spansk vinter arbetar många matadorer på arenor i Sydamerika och Mexico.
I skvallerpressen berättas om duktiga matadorer i samma stil som om Oscarsbelönade filmstjärnor.