Vi hyrde bil en helg och körde längre nedåt kusten. Körde utan mål, allt vi visste var att vi ville uppleva någonting nytt. Någon ville äta skaldjur, någon ville bada i Atlanten, någon ville lära sig surfa och alla var vi överens om att vi ville göra några stopp vid havet. Av Anton Andersson

Från Marbella körde vi väg E-15 och N-340, förbi Gibraltarhalvön och vidare tills vi nådde Tarifa. Vi möttes av barer, surfshoppar och backpackers som gick omkring på gatorna i jakt på ett billigt boende. Många av surfshopparna erbjöd surflektioner både för nybörjare och även för mer rutinerade surfare. Vi valde bort surflektionerna och besökte istället den sydligaste punkten för Europas fastland. Därifrån kunde man tydligt se över till Afrika. Mängder med båtar, i olika storlekar, pendlade fram och tillbaka över Gibraltarsundet.

Vi lämnade Costa del Sol och fortsatte längs väg N-340 över till Costa de la Luz, Ljuskusten. Vi hann inte vidare långt innan vi var tvungna att stanna till igen. Denna gång för en promenad längs en av stränderna som ligger bara några kilometer utanför Tarifa. Ingenting vi egentligen var tvungna till, men den vackra stranden och skymten av Afrika längs promenaden gick inte att motstå.

Vi fortsatte sedan längs vägen som tog oss längre inåt landet igen.

Vi svängde av vid skylten mot Barbate och La Zarzuela, för att komma ned mot vattnet igen. På de öppna fälten, som bredde ut sig framför oss, stod mängder med vindkraftverk som gav en hint om att det förmodligen kunde blåsa väldigt mycket på den här kusten. Just denna dag stod de stilla. Efter vi svängt av och lämnat de öppna fälten bakom oss, fortsatte vägen nu längs med vattnet genom mindre samhällen i bohemisk stil. Även i dessa samhällen finns mängder med surfshoppar och erbjudanden om surflektioner, både vindsurfing och kitesurfing.

Längs med vägen ligger många vackra stränder, enkla att stanna till vid. Vi valde att köra igenom Barbate för att sedan stanna till vid stranden Playa de Los Canos de Meca.
Längs den breda stranden stod några fiskare. Längre bort badade några ungdomar i det långgrunda vattnet för att strax därefter besöka någon av de hippie-inspirerade barerna, som ligger precis ovanför stranden. Stranden är även denna perfekt för surfing, men idag tillät inte vinden. Istället fick det bli ett dopp i Atlantens uppfriskande vatten, innan vi fortsatte till den lilla fiskebyn Conil de la Frontera där önskan om skaldjur infriades på en restaurang vid havet.

Vi hade nästan lyckats att uppfylla allas önskemål innan dagen var slut, förutom önskemålet om att lära sig surfa.

Stränderna är relativt orörda på Costa de la Luz jämfört med grannkusten Costa del Sol och är absolut värda ett besök. Enklast är att nå dessa stränder med bil.

Ska man åka till Tarifa och stränderna längs Costa de la Luz bör man kolla upp vädret innan man ger sig av. När det blåser som mest är stränderna längs kusten varken badvänliga eller surfvänliga för nybörjare.