Den italienske sjöfararen vars misstag gjorde Spanien till en världsmakt. Christopher Columbus föddes i det som idag är italienska Genua på hösten 1451.
Han var tidigt intresserad av att färdas på haven och reste i sina unga år bland annat till den grekiska ön Chios och enligt vissa källor även till Bristol i England, Galway på Irland och så långt som till Island.
Ett porträtt av en person man tror är Christopher Columbus.
Han kom att bli en framgångsrik handelsman som arbetade för flera viktiga familjer i det som då var Republiken Genua. Han var inte vetenskapligt utbildad utan lärde sig sitt yrke som praktikant och lärling. Han var dock intresserad av en rad olika ämnen och studerade på egen hand astronomi, geografi och historia. Han lärde sig även att tala latin, portugisiska och spanska.
Sökandet efter Asien
Columbus var främst aktiv runt Medelhavet men i mitten av 1400-talet vred han sin blick, först österut och sedan västerut.
Columbus studerade en hel del på egen hand. Här hans egen kopia av Marco Polos resor med anteckningar i marginalen
Fram till då hade de europeiska länderna haft fri passage på den så kallade Sidenvägen för att ta sig till Indien, Kina och andra delar av Asien för att handla med värdefulla saker. Men 1453 föll Konstantinopel (dagens Istanbul och på den tiden huvudstad i det Bysantinska riket eller Östromerska riket) till det Ottomanska riket. Detta innebar i praktiken det officiella slutet för det som fanns kvar av det romerska riket men också att vägarna till Asien stängdes för kristna handelsmän.
Den nya verkligheten innebar att de europeer som ville göra affärer i Asien fick börja ta sig dit via haven. För att göra detta seglade man söderut för att runda Afrika och sedan ta sig vidare.
Oljemålning föreställande Columbus ombord på Santa María 1492.
Många började dock spekulera i och hävda att det skulle gå snabbare att resa västerut och korsa Atlanten för att på så vis ta sig runt jorden och till sitt mål. En av dem var Christopher Columbus.
På 1480-talet började han tillsammans med sin bror utveckla en plan för hur detta skulle gå till och presentera den för rika och mäktiga människor runt om i Europa för att få finansiering. Det dröjde dock till 1492 innan kung Ferdinand och drottning Isabella av Spanien nappade.
Motiven för resan var dock inte bara att underlätta handeln genom att hitta en säkrare och snabbare väg till Asien. Många historiker menar att Columbus var en kristen apokalyptiker. Med andra ord var han övertygad om att domedagen skulle komma under hans livstid. Vissa hävdar att detta drev honom att vilja omvandla alla världens invånare till kristna och ”befria Jerusalem från muslimska händer”.
En platt eller rund planet?
Det finns en något felaktig uppfattning om att Columbus var tidig med att hävda att jorden är rund. Att han fick nedslag på sin plan att segla runt planeten för att makthavarna helt enkelt inte trodde det var möjligt. Men faktum är att i stort sett inga utbildade människor på den tiden i Europa trodde att jorden var platt. Idén om en sfärisk planet fanns redan i antika Grekland.
Så gick Columbus första resa till Amerika.
Men även om man visste att en resa västerut till slut skulle leda till Asien var de flesta övertygade om att en sådan skulle vara på tok för lång för den tidens skepp att genomföra. De skulle helt enkelt inte kunna bära nog med föda för att de ombord skulle överleva färden. Columbus hade dock en teori om att jorden var mindre än andra trodde och att det var möjligt. Det spanska kungahuset valde att satsa på honom eftersom de såg möjligheten att de och deras katolska allierade skulle få en konkurrensfördel mot andra europeiska länder.
Columbus sökte stöd för sina idéer bland flera europeiska makthavare. Här den portugisiska kungen.
Det visade sig dock att Columbus hade fel och att hade gjort en hel del misstag i sina beräkningar rörande hur stor planeten är. Han trodde bland annat att avståndet mellan Kanarieöarna och Japan endast var 4 400 kilometer när det i verkligheten är närmare 20 000. Så det var tur för hans besättning att en – för Europa – tidigare okänd kontinent låg emellan.
Amerika
Den 3 Augusti 1492 seglade tre skepp – Santa María, Pinta och Niña – från Palos de la Frontera i Huelva, i Andalusien. Resan varade i flera veckor men natten till den 12 oktober fick en besättningsman syn på land. Columbus hävdade dock bestämt att han själv som först lade ögonen på kusten eftersom pengar hade lovats till den som först upptäckte land.
Besättningen steg i land på en ö som Columbus döpte till San Salvador, i det som idag är Bahamas. De kom snabbt i kontakt med urinvånare som de tog till fånga och utnyttjade för att lära sig om ön. I sin dagbok skrev Columbus att “folket här är enkla i stridssituationer… jag skulle kunna erövra dem alla med 50 man, och styra över dem som jag önskar”.
Statyn med Columbos framför den spanska drottningen hittar du i Granada.
Resan gick vidare och man lade även till i och utforskade Kuba och Haiti innan man vände tillbaka till Spanien. Columbus gav de olika folken och stammarna han kom i kontakt med samlingsnamnet indios (indianer) på grund av den felaktiga uppfattningen att han kommit till Västindien. När han återvände till Europa var han själv – och de flesta som fick lära sig om resan – övertygade om att han hade hittat en väg till Asien snarare än en ny landmassa. Idag vet vi förstås att det är helt fel men huruvida Christopher Columbus någonsin kom till denna insikt är idag omstritt. Han gjorde åtminstone aldrig något fullständigt erkännande att han i själva verket stigit i land på en annan kontinent. Han kom dock att göra flera resor till Amerika och bli en viktig politisk figur för Spanien och dess kolonialisering av den nya världen. Om det berättar vi i del 2.
