Det händer ibland att jag tittar i veckotidningen HOLA och ibland går jag förbi en butik där man säljer bröllopsutstyrslar. I skyltfönstret finns utställt fantastiskt vackra brudklänningar. Jag har börjat förstå att det där med bröllop är något som man inte slarvar iväg med, utan på det lägger man ner resurser Av Mona Lidman Valdemarsson
Faktauppgifter från Elvira Herrador Quero

Eftersom det är väldigt kostsamt för unga par att skaffa sig eget hem på grund av de skenande bostadspriserna, flyttar man från föräldrarhemmet sent, kring 30-årsåldern. Sedan kan man vänta ytterligare med bröllopet till dess man med familjens hjälp fått ihop tillräckligt med medel för bröllopsfestligheterna.

Vidskepelse
Jag frågade Elvira vad hon vet om spanska bröllopsseder och vi kunde konstatera att många är rätt lika i flera länder. Många seder har idag inslag av vidskepelse eller besvärjelse, fast de i gångna tider nog hade en mer konkret betydelse.
Det verkar vara med bröllopsseder som med julseder; de internationaliseras, man lånar av varandra över gränserna. Elvira och jag gjorde också ett besök i den nämnda bröllopsaffären och intervjuade ägarinnan, som var mycket nöjd och hade stor efterfrågan på bröllopsutstyrslar. Här följer en redogörelse för hur ett bröllop i Spanien bör gå till.

Förberedelser
Ungefär ett år i förväg bestämmer man datum, bokar kyrka och festlokal.
Före ett katolskt bröllop skall paret gå en äktenskapskurs. Den leds av en präst och dessutom kan ett gift par frivilligt medverka för att undervisa om vad ett äktenskap innebär. Kursen kan ske under ett veckoslut eller vid flera tillfällen under några månader.

Brudklänningen
Klänningen skall vara vit eller elfenbensvit. Vitt är sedan romartiden symbol för jungfrulighet och renhet. (I andra kulturer symboliseras renhet av andra färger; i Islam av svart och i Kina av rött.)
Man lånar eller hyr inte brudklänningen, den köper man. Ett genomsnittspris för klänningen ligger på mellan 1.400 och 2.000 euros; men för den som har råd kan den kosta 6-8.000 euros. Det finns möjlighet att köpa den på avbetalning.
Klänningen provas ut mellan sex och nio månader före bröllopet. Den kommer bara att användas bara denna enda gång, varefter den kemtvättas och hängs undan i minnenas garderob. (Jag kan fundera över vad som händer med den vid skilsmässor, som nu är rätt vanliga även i Spanien.)

Bara axlar
Klänningarna görs numera på specialinriktade fabriker, vilka har utrustningar och möjligheter som ingen mindre sömmerska kan ha. Det kommer nya kollektioner en till två gånger om året och företagen har kataloger, som man kan välja ur. För närvarande är det modernt med bara axlar, lite tyg upptill men desto mer nedtill runt benen.
Sedan tillkommer det utgifter för diverse tillbehör som skor, smycken, hårprydnader, underkläder och slöja. Hårfrisörskan på bröllopsdagen måste också tas med i kalkylen.
Bruket av slöja kommer från Orienten, där giftermålen var överenskomna av familjerna. Brudgummen fick inte träffa sin brud före vigseln. Under akten hade hon en slöja framför ansiktet. När vigseln var klar, fick han lyfta på slöjan och då var det för sent att ångra sig.
Återkommande i många länder är de fyra ting som bruden skall ha på sig. Något gammalt för att representera den gamla familjen; något lånat för att symbolisera vänskap; något nytt för att symbolisera det nya livet; något blått, vilket betyder lycka, gärna på underkläder som strumpeband.

Övrig klädsel
Det är vanligt att även brudgummen, brudparets föräldrar, syskon, tärnor och brudnäbbar kostar på sig nya, fina kläder inför ceremonin. Allt som behövs för alla dessa personer finns i samma butiker som för brudutstyrseln, varför man kan förstå att ett bröllop kan bli en rejäl affär. En sed är att brudgummens mor skall bära svart mantilj vid vigseln.

Brudbuketten
I Spanien härrör man bruket av blombuketten från en arabisk legend. Några kvistar med blommor från ett apelsinträd, som en fattig trädgårdsmästardotter bar i sin famn, gjorde att palatsets prins förälskade sig i henne; de gifte sig och levde lyckliga i alla sina dagar. Apelsinblom doftar ljuvligt men numer är en brudbukett ett konststycke av en florist.

Registrering
För att vigseln ska vara juridiskt giltig måste man före den registrera äktenskapet hos myndigheterna i civilregistret. Sedan kan man välja om man vill ha ceremonin i kyrkan eller borgerligt inför en domare. Väljer man borgerlig vigsel måste man ha vittnen med sig och den följs inte av någon större fest.

Kyrkbröllop
Först kommer gästerna och de brukar vara många, omkring hundra personer är inte ovanligt. När det är dags kommer brudgummen, vanligen med sin mamma, som är hans madrina, vittne. Det är tradition att bruden anländer sist. Hon förs fram till altaret av sin far, som är hennes padrino, vittne, samt eventuella tärnor och brudnäbbar.
I ceremonin framför prästen växlar paret ringar, vilket ju är brukligt på många håll i världen.
Har paret tidigare varit ringförlovade, har de burit ringarna på vänster hand. Som gift bär man ringarna på höger hand, den hand man håller fram för att svära en ed.

Brudgåva
En annan sed som sägs ha arabiskt ursprung är las arras, en symbolisk brudgåva. Brudgummen får av sitt vittne, vanligen av modern, tretton speciella mynt. Dessa överräcker han till bruden som symbol för att de ska ha tillräcklig försörjning årets alla tolv månader. Det trettonde myntet betyder att man skall dela med sig till behövande, samtidigt som det är symbol för tur i livet. Dessa mynt kan vara billiga av nysilver, förgyllda eller av guld, allt efter råd och lägenhet och präglade med några minnesord.
Och vilket likaledes är vanligt i många länder, möts brudparet när de träder ut ur kyrkan av en skur av risgryn; en sed som funnits i Europa sedan medeltiden. Innebörden är att paret tillönskas många barn.

Bröllopsfesten
Festen brukar hållas på en abonnerad restaurang. Medan gästerna samlas, hälsar på varandra och serveras några drinkar, far brudparet till en vacker park för fotografering om de inte föredrar en ateljé. Middagen är riklig med många maträtter och drycker. Bröllopstårtan är ett viktigt nummer och en sed, som härstammar från romarna. Dessa bröt ett bröd över huvudet på bruden som symbol för fruktsamhet och sedan åt gästerna upp smulorna. I våra dagar bärs den stora tårtan in till tonerna av en bröllopsmarsch. Brudparet håller gemensamt i kniven och skär de första bitarna. Även det en sed som vi känner igen.

Buketten kastas
Efter denna festmåltid följer traditionen, även den internationell, att bruden ställer sig med ryggen framför de ogifta kvinnliga gästerna och kastar sin bukett bakåt. Den kvinna som fångar buketten kommer att gifta sig först. Brudgummens vänner klipper hans slips i småbitar, som de säljer till gästerna.
Pengarna går till brudparet. Bruden delar ut små souvenirer till gästerna och brudgummen delar ut cigaretter eller cigarrer till de manliga gästerna. I sin klänningsfåll har bruden ett antal knappnålar med stora huvuden. Dem delar hon nu ut bland flickorna, som sätter dem på sig med huvudet nedåt. Ramlar knappnålen sedan ner, innebär det god tur.
När man så börjar komma in på nattimmarna kan dansen börja. Och även här följs den internationella seden att brudparet börjar med en vals. Under nattens lopp finns förstås god tillgång på drycker, frukt och konfekt.

Dyrt kalas
Naturligtvis kostar det mycket pengar att ställa till ett sådant bröllop och det blir också dyrt att vara inbjuden gäst. Det förväntas nämligen att gästerna bidrar med presenter till brudparet eller ännu oftare kontanta pengar. Ett genomsnittsbelopp per gäst ligger idag kring 100 euros, men bör vara minst så mycket att det motsvarar kuvertavgiften. Som gäst kanske man också behöver en ny festklänning eller kostym. Numera är det mindre vanligt att brudparet har lämnat in en önskelista i ett av de större varuhusen.

La luna de miel
Uttrycket sägs härstamma från en germansk sed med början på 1500-talet. Bröllop firades då vid fullmåne och 30 dagar efter bröllopet skulle brudparet inta en honungsdryck, vilket var befrämjande för deras fertilitet.
Idag är det vanligt att brudparet gör en bröllopsresa, gärna till en romantisk eller exotisk plats, vilket säkert också kan vara gynnsamt för nativiteten. Den är ju nu bekymmersamt låg i Spanien bland de infödda spanjorerna.
Men det är en annan historia.