Svårt? Inte alls. Farligt? Knappast. Dyrt? Nej. Värt besväret? I högsta grad. Britt-Marie & Lennart Ekman
Vår första resa till Argentina gick i Olle Montelius regi.(Han intervjuades i juninumret). Vi stannade då några dagar i Buenos Aires, besåg dess sevärdheter, besökte en gård på Pampas och for sedan vidare till den norra provinsen Misiones där vi träffade ättlingar till svenska utvandrare. På gränsen till Brasilien besökte vi också de mäktiga Iguazufallen.
Argentina är ett fantastiskt land och resan med Olle Montelius gav mersmak. Vi ville tillbaka och se andra delar av landet.
Guideböcker
I februari i år var det dags igen. Olle gjorde då samma resrutt som förra gången. Vi hängde på till och från Buenos Aires och veckorna dessemellan reste vi på egen hand.
Svårt? Inte alls. Farligt? Knappast. Dyrt? Nej. Värt besväret? I högsta grad.
Vi förberedde oss genom att läsa guideböcker och leta fakta på Internet. Vi kopierade kartor på områden och städer vi ville besöka, samt tog reda på sevärdheter som var viktiga.
Olle Montelius berättade vilka hotell han bott på vid en rundresa. Trestjärniga (av varierande standard) kostade ca 100 pesos för dubbelrum med frukost. 1 peso var då värd 2,50 kr. Att resa på järnväg i Argentina kan man bara glömma. Busstrafiken är däremot enorm och täcker hela landet.
11 timmars flyg
Vi flög ut från Madrid med Iberia. Resan tar ca 11 timmar och är inte särskilt bekväm, allra helst om man som vi fick kolosser som behövde skarvdel på säkerhetsbältet som stolsgrannar. Maten är av typisk turistklassmodell och inte något vidare. På Buenos Aires internationella flygplats, Ezeiza, mötte en rar guide, Mariela med buss ordnad av Olle.
Det går vanliga bussar, linje 86, in till centrala BA från Ezeiza som ligger några mil utanför huvudstaden.
Vi bodde mycket centralt på Hotel de la Paix (uttalas som det skrivs), ett kvarter från den enorma 20 filiga nionde Juligatan 10 minuters väg till Plaza de Mayo och en kvarts väg till shoppinggatan Florida. Taxi är mycket billigt och det är gott om dem, det lär finnas 40.000 taxis i BA.
Bussbiljetter
Vi hade bestämt vilken dag vi ville fara vidare och tog en bil till den enorma busstationen. På övre våningen finns de olika bussbolagens biljettkontor. Vi valde bolaget ”Andesmar” för att åka nattbuss till Mendoza och vi fick rådet att ta ”cama total” 1:a klass, vilket innebar säng med filt och kudde, middag med vin och en enkel frukost. På resan till Misiones året innan åkte vi med bolaget ”Singer” och då hade vi ”coche cama” biljetter som innebar samma förplägnad och en bred fällbar fåtölj.
Heliga Birgitta
Att sitta på en uteservering och bara titta på folk och njuta kan vara nog. I november blommar de tusentals jacarandaträden som kantar gatorna i lysande blått. I februari är silkesbomullsträden i full blom och ger staden ett rosa skimmer.
Vill man se mer är Plaza de Mayo vid vilken presidentpalatset, Casa Rosada, ligger ett mål. Mödrarna som i decennier demonstrerat för rättvisa åt sina under diktaturen försvunna barn och barnbarn har nu slutat demonstrera då man nu börjat ställa förövarna inför rätta. Katedralen ligger strax intill och som svensk blir man lite stolt över en minnestavla över den heliga Birgitta. Större minnesmärke har San Martin fått, han som befriade Argentina från spanskt herravälde.
Marknader
För argentinarna var väl Eva Peron nära nog ett helgon och många besöker hennes grav på den märkliga Recoletakyrkogården. Undvik att bli guidad där. Det är alldeles för jobbigt att höra om alla avlidna, men gör gärna ett privat besök.
På lördagar är det en jättestor hantverksmarknad på kullen utanför kyrkogården. Tillbringar man sen söndagen på Plaza Dorregos antik- och diversemarknad får man sitt lystmäte av marknader och bara längtar efter en kopp kaffe med ”medialunas” som de små goda gifflarna heter. Kanske man inte ska glömma stadsdelen La Boca med sina bjärt målade hus, en riktig turistfälla men rolig att se.
Det finns förstås intressanta museer och en tangokväll i Buenos Aires är väl nästan ett måste innan man far vidare.
Mendoza
Mendoza var första målet på vår resa på egen hand. Vi var i god tid på busstationen som har flera barer och restauranger. Vår Andesmarbuss skulle komma in på någon av perrongerna 6-11. Massor av folk trängdes (se upp för ficktjuvar), en högtalare meddelade vilken buss som kom in. Det kom och gick bussar varannan minut på de 47 (!) perrongerna. Lite nervösa var vi men kom på rätt fordon.
Följande morgon vaknade vi i Mendoza 120 mil västerut. Resan tog 12 timmar och kostade 135 pesos per person. På busstationen i Mendoza köpte vi genast biljett till nästas resmål, Tucuman. Sen bar det av i taxi till Hotel Palace.
Vinodlingar
Mendoza är känt för sina vinodlingar och för alla träd som ger en härlig grönska Staden är byggd på ett ökenartat område, men sinnrika bevattnings kanaler gör att både vingårdar och parkträd kan växa här. Det finns en konstgjord sjö.
Vi åt gott för 13 pesos på Caro Pepes bufférestaurang. Vi tyckte mycket om Mendoza med alla parker, gågator och affärer, och framför allt utflykterna som vi fann i en broschyr och anmälde oss till: en stadsrundtur på fyra timmar, en vingårdstur med avsmakning och den mest fantastiska ”Alta Montãna” som förde oss upp i Anderna upp mot chilenska gränsen på 4.200 m höjd. Vi såg den snötäckta Aconcagua , som är mer än 6000m hög och vi fick höra mycket om San Martin som befriade Argentina från spanjorer.
Fem växtzoner
Vår färd gick vidare, en 15 tim lång men lika bekväm nattresa (288 pesos per person) norrut till staden Tucuman. Här bodde vi på resans bästa hotell, Mediterrané, (95 pesos) mycket centralt. Tucuman är en mer sliten stad men med vackra hus kring torget med dess park. Husen var stiligt fasadbelysta på kvällen. Här är samlingsplats och ett riktigt folkvimmel.
När vi var där pågick någon slags karneval med musik och utklädda barn som dansade häftigt trots hettan: det var 30-35 grader varmt. Vi stannade två nätter och hann med en alldeles underbar utflykt, också den hittad i en broschyr på hotellet.
Vi färdades med kunnig, trevlig guide genom fem växtzoner upp i bergen, besökte ett par övergivna jesuitkloster och en park med höga bildstenar, menhirer, minnesmärken efter en indianstam. En stor slätt full av en jättekaktusart, cordon, är nu nationalpark och cordonerna fredas. Man använde förr det hårda innanmätet i dessa cordoner i stället för trä till byggnadsmaterial.
Den morgon vi kom till Tucuman köpte vi biljetter till nästa stad, Salta. Dit blev det en kort dagsresa på 30-40 mil.
Salta
Jag tyckte nog allra bäst om Salta. Vårt trestjärniga Hotel Crystal var ganska skruttigt men med trevlig personal och centralt läge, så vi stannade.
Vilket folkliv på kvällen på gågator torg och parker! Människor i alla åldrar var ute, bebisarna bars på armen, ett-och-halvtåringarna fick traska själva. Musik uteserveringar, affärer i massor med reor inför höstsäsongen. Här trivdes vi och stannade fem nätter.
Vi hade tur med attraktioner. Första kvällen hittade vi en fotoutställning med föredrag om Argentina. Andra dagen var det stor parad till minne av frihetshjälten Güemes som en gång befriat Salta. Vi stod i timmar i hettan och tittade på defilerande trupper av alla de slag, från skolbarn till gauchos. Flest applåder fick hjältarna från Falklandskriget.
Vi tog linbana upp på ett närbeläget berg och fick utsikt över hela staden. Vi hann med ett par museibesök och två heldagsutflykter norrut till byarna Purmamarca och Humahuaca. På namnen hörs det att vi är i indianska trakter.
Vi besökte också ett högt beläget fort från 1000-talet Stora delar av Saltas befolkning bär indianska drag och sägnen om jordmodern Pachamama lever än.
I själva staden finns ett stort hantverkscentrum där man säljer vackra produkter till ett billigare pris än ute i byarna. På utflykten norrut passerade vi fantastiska bergsformationer där olika mineral gett dem otroliga färger. Den andra utflykten gick västerut upp i bergen där kondorer svävade över oss och vi hade turen att se grupper av guanacos, den vilda lamasläktingen.
Utmärkta guider
Jag skulle gärna vilja åka tillbaka till Salta. Vi åt gott på restaurang Don José eller på uteserveringarna vid torget. På en otroligt sliten frisersalong blev jag klippt av en mycket skicklig frisör till det facila priset av 8 pesos, ca 20 kr.
På alla utflykter vi gjorde fick vi utmärkta guider som inte bara berättade vad det var vi såg utan också talad om seder, växter och kulturer i områdena. På en av utflykterna hade vi en engelsktalande guide annars var det spanska som gällde.
På resan upp till Humahuaca hade vi en ung indian som dessutom sjöng och spelade traktens visor för oss i bussen. Den vackraste handlade om en gaucho som sjöng sin häst till sömns.
Från Salta flög vi sedan tillbaka till Buenos Aires och anslöt till Olle Montelius grupp.
Fakta/På egen hand
Våra tretton dygn på egen hand gick på ca 5.000 kr per person, inräknat bussresor, hotell, utflykter, taxi, samt flyg Salta- BA.
Vi läste Insight guides över Argentina och Guía Total, Anaya Touring Club innan resan.
Mariela Alvarez kan kontaktas för turer i Buenos Aires.
