På en högplatå över staden Granada i Andalusien reser sig sagopalatset Alhambra, som ett unikt monument över den moriska kulturen i medeltidens Europa. I fjärran sträcker bergskedjan Sierra Nevada ut sig likt en grandios kuliss bortom palatset. I århundraden har besökare bländats av Alhambras skönhet. Här tillbringade den amerikanske författaren Washington Irving några månader 1829. Hans bok om Alhambra skulle få enorm betydelse för återupptäckten av det förfallna Alhambra. Av Lars Stahre
e-post: larsstahre1@gmail.com

Granada på avstånd
Vi är på väg mot Granada en kylslagen morgon i mars efter några dagars vistelse i Cordoba i den norra delen av Andalusien.
Morgondimman ger vika för solens första strålar som får de omgivande bergen att glöda. Vår buss är på väg mot sydost och färdas stadigt på serpentinvägar uppåt i riktning mot Granada, som ligger på en platå med den snöbeklädda bergskedjan Sierra Nevada som en gigantisk fond. De storslagna vita bergstopparna skimrar i fjärran när vi närmar oss staden. En mörk armé av pinjeträd sträcker ut sig i det ljusnande landskapet.
Granada och Andalusien har genom tiderna präglats av flera olika invaderande folkslag. Fenicier, kartager, romare, vandaler, visigoter och morer har på olika sätt lämnat bidrag till den färgstarka kulturen.
När bussen nått fram till de centrala delarna av Granada kan vi skymta palatsområdet uppe på en höjd. Den skimrande juvelen vilar i morgondiset – Alhambra – det magiska moriska palatset.
Dagen därpå vandrar vi från Granadas centrala delar upp mot palatsområdet. Vi förstår, långt innan vi nått upp till den platå där palatset ligger, att Alhambra är ett underverk.

Alhambra och den moriska tiden på den Iberiska halvön
År 711 hade islamiska arméer från norra Afrika seglat över Gibraltar sund och inom några år besegrat det visigotiska kristna kungariket. Endast vissa motståndsfickor i de Asturiska bergen i norr höll stånd. Under århundraden därefter styrdes Granada och större delen av Iberiska halvön av det arabiska riket al-Andalus. Erövrarna fick benämningen morer och var araber och berber från nuvarande Marocko och Algeriet.
Staden Cordoba blev tidigt ett centrum för den politiska makten och en enastående kulturell och vetenskaplig guldålder inföll under 900- och 1000-talen då staden utvecklades till en av Europas största och rikaste städer. Arabisk vetenskap och bortglömda antika texter från Grekland och Rom spreds vidare till det kristna Västeuropa.

Det skulle ta närmare 800 år för de kristna att återerövra vad som i dag är Spanien. Morerna pressades obönhörligt allt längre söderut av de kristna smårikena I norr.
Granadas storhetstid inleddes i mitten av 1200-talet då den övriga delen av iberiska halvön hade återerövrats av kristna kungariken. Córdoba hade intagits redan 1236 och Sevilla 1248. Endast Granada återstod av de moriska fästena. Riket omfattade området från Almeria i öster till Tarifa i väster och sträckte sig några mil in i landet. Den moriska kulturen pånyttföddes och konst och kultur blomstrade.
Granada styrdes av den moriska nasriddynastin och ett palatsområde började uppföras från mitten av 1200-talet till slutet av 1300-talet – Alhambra – vars like inte fanns att skåda någonstans i Europa.

Annons

Den långa moriska närvaron på den Iberiska halvön böjade gå mot sitt slut och Granada intogs år 1492 av de sammanslagna kristna kungarikena Kastilien och Aragonien. Begreppet ”Morens sista suck” härstammar från tillfället då Boabdil, den siste moriske härskaren, tvingades lämna Granada. Det sägs att hans följe stannade ett stycke från staden för att vila på en högt belägen plats och att han då vände sig om för sista gången för att se sitt undersköna Alhambra.
De segerrika katolska monarkerna “los reyes catolicos” Isabella av Kastilien och Ferdinand av Aragonien, som hade ingått äktenskap ett par decennier tidigare, fascinerades av det överdådiga Alhambra och palatset blev snart deras sommarresidens.

Årtalet 1492 har ikonisk status i dagens Spanien. Christoffer Columbus nådde samma år fram till de västindiska öarna, vilket inledde det spanska imperiebygget i Amerika. Under Ferdinand och Isabellas första år i Alhambra kunde de i en av praktsalarna ta emot Columbus efter sin första resa till Amerika.
År 1516 bildades kungariket Spanien av de ihopslagna Kastilien och Aragonien. Det enade Spanien blev Europas nya supermakt och Spaniens guldålder kulminerade under 1500- och 1600-talen.

Washington Irving
Alhambra blev alltmer förfallet och under Napoleons ockupation 1808-1813 var palatsområdet nära att bli sprängt i luften av franska soldater.
Våren 1829 fick Alhambra besök av författaren och tillika amerikanske ambassadören Washington Irving. Han häpnade och förtrollades över den överdådiga moriska arkitekturen och beslutade sig för att snarast flytta in.
I Alhambra skrev han klassikern ”Berättelser från Alhambra”, som är en utmärkt bok att läsa inför ett besök i det moriska underverket.
Boken handlar om hur han anländer till Granada, rider upp till palatset och flyttar in. Han finner ett Alhambra som är djupt förfallet och bortglömt. Han får bo i en del av palatset i ett rum som tidigare använts av kung Filip II och dennes gemål.
Han berättar med historisk medvetenhet om Alhambra och den moriska kulturens uppgång och fall på den iberiska halvön.
Washington Irving skriver om ett ”tappert, begåvat och skönhetsälskande folk, som segrade, härskade, blomstrade och försvann.”

Irvings “Berättelser från Alhambra” publicerades 1832 och blev en stor succé och väckte intresse för det moriska kulturarvet. Bokens beskrivning av det bortglömda medeltida sagopalatset i vackert förfall passade väl in i de romantiska stämningar som spreds i Europa vid den här tiden.
Intresset för palatset och dess tidigare storhetstid väcktes till liv. En flod av turister och kulturpersonligheter sökte sig till Alhambra. Alhambras arkitektur satte fantasin i rörelse och influerade övrig konst och arkitektur i Europa. Dörren in till det rum i palatset där han bodde är utmärkt med en minnestavla.

Under 1800-talet växte Alhambra ut till ett av alla tiders främsta spanska turistmål och en världsberömd sevärdhet. Spanjorerna kunde efter många turer i sin historia inkludera den moriska perioden i sin historia.
1984 sattes Alhambra upp på Unescos världsarvslista tillsammans med den närbelägna trädgårdsanläggningen Generalife och den angränsande stadsdelen Albaicin strax norr om Alhambra.

Vandring i Alhambra
När vi nått upp till entrén till det världsberömda borg- och palatsområdet vidtar ett kaotiskt köande, men snart är vi inne i det enastående palatsområdet. Vi vandrar västerut bort mot Alcazaban, den mäktiga borgen. Alhambra betyder ”den röda” på arabiska, och syftar på den röda färgnyans som präglar stenarna som morerna använde när de byggde befästningsmurarna.
Uppe på en av de högre delarna av borgen inser vi att Alhambras läge är lika magnifikt som själva palatsområdet. Vi huttrar i vinterkylan men njuter av anblicken av de snötäckta topparna i bergskedjan Sierra Nevada som bildar ett fantastisk inramning.
Alhambra är mycket mer än ett palatsområde. Det är som en stad i staden Granada. De Nasridiska palatsen i den norra delen representerar den mest sofistikerade arkitekturen i Alhambra. Det är behagligt och stämningsfullt att vandra omkring i den fascinerande mixen av salar och gårdar.
Salarna är rikligt utsmyckade. De övre delarna av väggarna är oftast i stuck medan de nedre delarna täcks av färgrika mosaiker, som står i perfekt kontrast till de dämpade färgerna i stucken ovanför. Öppningar i taken låter ljuset sippra in, vilket förstärker skönhetsupplevelsen.

Vi når fram till en grund långsträckt bassäng omgiven av fruktträd och låga, tättklippta buskar. Ljudet av porlande vatten är rogivande. Vi är i Myrtengården. Det sägs att författaren Washinton Irving brukade ta simturer här på sommaren 1829.
Längst in i labyrinten av gårdar och salar ligger Lejongården, som tillsammans med Myrtengården är de mest berömda delarna av de nasridiska palatsen. I mitten av Lejongården står en fontän buren av tolv stenlejon och omgiven av mer än hundra kolonner. Fontänen är en symbol för livets källa som enligt Koranen, men också Bibeln, är upphov till de fyra livgivande floder som genomkorsar paradiset. Vattnet från Lejonbrunnen leds ut mot kolonnaderna längs gårdens sidor i fyra stenlagda fåror. Lejongården är en av Spaniens mest fotograferade platser.
Vi fortsätter vår vandring. Inte bara Myrtengården innehåller vatten. I Alhambra är vatten ett dominerande inslag. De som anlade trädgårdarna gjorde det i vetskap om att vatten gör luften svalare och att vattnets rörelse inger en lugnande känsla.
I dammarna finns guldfiskar, näckrosor och grodor. Det finns vatten överallt. Det porlar och sipprar och rinner. Vatten leds ner från bergen och in i ett invecklat bevattningssystem.

Vi lämnar Alhambra och vandrar västerut mot Generalife, ett avskilt palatsområde på toppen av en höjd som fungerade som sommarpalats för de moriska härskarna. En djup ravin avskiljer området från Alhambra. Undersköna trädgårdar med långa dammar omgivna av blomsterbäddar, fontäner och kolonnader dominerar.
Efter flera timmar i Alhambra är det det dags att lämna området. Det tar lite tid att återhämta sig. Tysta går vi mot bussen och passerar statyn föreställande Washington Irving. Vi är snart nere i Granadas centrala delar.
Alhambras skönhet är ett oemotståndligt monument över den moriska guldåldern på den iberiska halvön. Att Alhambra idag är Spaniens mest besökta sevärdhet med cirka tre miljoner besökare om året är inte så förvånande. Något liknande finns inte.