Tillbakalutad i stolen med ett glas rödvin i handen, en ostbit queso manchego och egna handplockade ekologiska oliver inlagda i vitlök och kryddor. En vårdag på Solkusten utanför den lilla byn Coín möter vi Niklas Jansson, 36 år Av Ola Josefsson, foto Johan Tingå

Familjen Jansson köpte ett landområde på 15 hektar och fick Guardia Civil på besök ett par gånger om dagen. Den tidigare ägaren hade på sina marker tränat upp elitsoldater som skulle till Sudan för gerillakrig. Nu ville spansk polis försäkra sig om att Niklas inte fortsatte med samma verksamhet, under nytt namn eller ny ägare.
-Det är en otrolig historia, säger Niklas Jansson.

Hinderbana och flygfält
Det finns mycket intressanta och spännande saker som gömmer sig bakom bergen längs Solkusten. Holländaren med egen camp eller hinderbana på tomten tillhör de mest originella som jag har hört. Med finanser utifrån byggde han upp sin egen armé som tog på sig uppdrag i Sudan.
Under en rundvandring visar Niklas de hinder som holländaren byggt upp på det natursköna området som ligger undanskymt mellan berg och bland olivlundar. Gjutna fundament med tunnlar under mark, skjutbana, klätterställningar med rep, nät, boxningsring – och en rullbana för ultralätta flygplan!

Extremister
-Han utbildade elitsoldater, extremister som skulle till Sudan för gerillakrig. Här fanns armébungalows, ett stort militärtält i kamouflagefärger utrustade med paraboler. Polisen fann skarpladdade vapen och granater vid tillslaget, berättar Niklas Jansson.
I början av 2000-talet skickade de spanska myndigheterna hem den holländske mannen. Området ägdes av en spanjor under ett halvår innan Niklas tog över det 15 hektar stora området 2002.
I stället för utbildning av gerillasoldater kännetecknas området sedan några år av fridfull harmoni med hästar som går och betar på sluttningarna. Men det hindrade inte Svenska Magasinets utsände från att prova några hinder och slänga sig hejdlöst mot ett nät som fortfarande höll…

Annons

Släkt med Nobel
Niklas Jansson är finlandssvensken som tog studenten på Svenska skolan i Fuengirola 1990. Han är gift med Mira, har två barn, och är släkt med Ludvig Nobel, född i Stockholm, son till Immanuel Nobel d y, bror till Robert och Alfred Nobel.
-Vår släkt på drygt 100 nu levande personer har sex stående inbjudningar till Nobelfesten varje år. Jag var själv på plats vid 100 årsjubileet vid prisutdelningen i konserthuset, berättar Niklas.
En kul upplevelse var när frun Mira skulle köpa en klänning i Puerto Banús inför Nobelfestens 100 årsjubileum. En något dumdryg expedit i en känd modeaffär i småbåtshamnen strulade vid köpet av klänningen varpå Niklas sa: ”Vill du se din klänning på Nobelfesten eller inte?” Expediten angav en lite ödmjukare ton och klänningen kunde göra entré i Blå Hallen.

Ville tillbaka
Efter studenten vid Svenska skolan i Fuengirola blev det hotell och restaurangföreståndareutbildning i Finland och därefter ekonomistudier i Storbritannien. Efter det flyttade Niklas tillbaka till Finland och började jobba med ett mobiltelefonibolag i Finland. På grund av diverse omständigheter inom bolaget fick Niklas chansen att kliva av, tilldelad en ekonomisk ersättning.
-Kände att jag ville tillbaka till Spanien, så jag slutade och tillsammans med Mira reste vi runt 60.000 km med bil i Spanien på jakt efter det perfekta stället att bo på.
De hittade inte den perfekta bostaden, väl den perfekta marken i ”Valle del Azahar”, fem km från Coín. Här byggde de sitt eget hus, hästgård och sin egen ranch, ”Rancho Rocinante”, namn efter Don Quijotes häst, här finns citrusodlingar, avokados och oliver. Underbart goda oliver.
Han beskriver sig själv som lat, men det tror vi inte på. Han vill bygga upp verksamheter från grunden och se dem växa. Normalt sett så sliter man stenhårt, säger Niklas medan vår fotograf Johan Tingå, fotar 36-åringen med ett glas vin och en bit queso manchegoost i handen. Det är svårt att ta ledigt när man väl är hemma på gården varför semesterresan helst går till en annan plats, menar Niklas.

Olivskörd
Vi sitter på Niklas altan och njuter av vårsolen. I bakgrunden hörs fåglarna, inte ett billjud så långt örat når, och vi njuter av sagolika oliver.
-Du skulle träffa honom, vår 78-årige spanske vän som lägger in oliverna. Han heter Salvador och han har alltid funnits här, känns det som.
Olivbranschen är inte som den har varit. Förtjänsterna är små, får inte de stora producenterna av olivolja subventioner lär de knappast inte överleva. Många låter oliverna ruttna, det lönar sig inte att ta hand om dem. Du blir knappast rik när inköpspriset på ett kilo skördade oliver ligger på 30 centimos.
Niklas har 1.380 olivträd på sina marker och 120 apelsinträd. Han bjuder in vänner och kompisar till olivskörden i november/december. På två ton oliver får han ut cirka 280 liter olja.

Massor av salt
-Vi skördar våra egna oliver, sedan pressar vi dem bara en gång och inte för hårt. Cirka 15 procent av den totala mängden blir olja av bra kvalitet. Det är vanligt att man värmer upp resterna och gör en andra pressning, berättar tvåbarnspappan Niklas Jansson.
De gröna är ätoliver, svarta oliver som konsumeras är färgade. Oliver som blivit svarta på träden konsumeras inte.
-Det krävs stora mängder salt för att lägga in oliver. Det krävs så mycket salt i vattnet att ett rått ägg med skal ska kunna flyta i vattnet.

Hästfoder
Annars kretsar det mesta kring hästmat för Niklas del. De flesta svenska hästägare jag har träffat under årens lopp på Costa del Sol, vet vem Niklas Jansson är. Han har nämligen agenturen för hela Spanien, utom Madridområdet, för världens bästa högkvalitetshästfoder, som han själv uttrycker det, Dodson & Horrell.
-Det är basen i min verksamhet även om marknaden med hundfoder expanderar. En utmärkt produkt, fri från kemiska substanser eller genmanipulerat, det handlar om naturliga ekologiska produkter.
Just för tillfället söker Niklas lokala distributörer för hundfoder i Málagaprovinsen. Han bygger även ut sin stallverksamhet där hästägare kan hyra in sig, få full service med skandinavisk standard och bästa hästfoder.
Niklas och Mira samt deras två barn njuter av livet på landet. När vi tar en promenad på markerna möter vi åsnan Romeo från Rumänien som Niklas tagit hand om. Guardia Civil kom med åsnan till Niklas en dag och undrade om han kunde ta hand om den. Tillsammans med en rumän hade åsnan under fyra år gått från Rumänien till Spanien.
-Polisen skickade hem rumänen, men åsnan fick stanna…
Läs mer på: www.ranchorocinante.com