Psykodynamisk terapi och kognitiv beteendeterapi är de två psykologiska inriktningar som är vanligast i Sverige och flera andra delar av världen idag. Många känner kanske bara vagt till att det finns olika ”metoder” eller angreppssätt att utgå ifrån inom psykologin, såväl den kliniska som inom forskningen. Går man till psykologen så går man till psykologen, kanske utan att fundera särskilt mycket över till vilken typ av psykolog. Men faktum är att på de flesta av Sveriges universitet får psykologstudenterna efter ungefär halva utbildningen välja den ena eller den andra inriktningen. I det följande ska jag försöka tydliggöra detta lite. Av Hanna Willix, Leg. Psykolog
e-post: hannawillix@gmail.com
LinkedIn: Hanna Willix
+46 70 356 86 15
+34 684 363 922

Människor som söker hjälp är olika och detsamma gäller för terapeuter. Det finns antagligen lika många varianter av behandlingar som det finns psykologer, liksom det finns lika många varianter av patienter som det finns människor. Ofta (för att inte säga alltid) krävs i alla fall en viss anpassning efter situationen och personen som sitter mittemot dig. Detta gäller antagligen såväl i en terapisituation som på jobbmötet eller under familjemiddagen. Sällan gäller att samma sätt fungerar för alla du möter under en dag. Men vad är det då som egentligen hjälpt människor som genomgått en psykologisk behandling? Vilken del är psykologens personliga egenskaper, och vilken del kan tillskrivas den specifika metoden och psykologens kompetens inom densamma? Det är frågor som forskning tittar på idag.

Ett försök att reda i orsak och verkan vad gäller psykologisk behandling har varit mer standardiserade psykologiska behandlingar som vuxit fram under senare decennier. En statistiskt säkerställd metod med olika steg i en behandling som i forskningsstudier visat sig fungera för vissa, eller många, människor.

Det man dock bör tänka på är att mycket av forskningen som genomförs och som visar en metod är effektiv, inte sällan bygger på att den utförs av experter inom området. Hur kvaliteten i behandlingen påverkas om den genomförs av någon med endast en kortare intensivutbildning är något som börjat diskuteras allt mer. Adekvat utbildning är väsentligt i sammanhanget. Leg. psykolog och leg. psykoterapeut är båda skyddade yrkestitlar med legitimation utfärdad av Socialstyrelsen, vilket bör indikera någon form av kvalitetsstämpel. Det innebär även att man arbetar efter vissa lagar och etiska riktlinjer.

Annons

En leg. psykoterapeut behöver inte vara psykolog i grunden, utan kan vara exempelvis socionom eller sjuksköterska. Andra titlar innehållande ordet ”terapeut” kan däremot användas fritt, det vill säga alla får kalla sig exempelvis samtalsterapeut, familjeterapeut eller coach. Varför är det här viktigt? Jo, av den anledningen att den som inte är legitimerad inte heller är obligerad att följa några särskilda regler eller ens föra journal. Om man däremot inte är nöjd med hjälpen man får hos någon som är knuten till Socialstyrelsen, kan man till exempel anmäla eventuell felbehandling. (Men självklart ska man komma ihåg att det finns bra och mindre bra psykologer, terapeuter och utövare inom alla yrken och alla inriktningar).

KBT. Ett exempel på manualbaserad behandling är kognitiv beteendeterapi (förkortat KBT). I en KBT-behandling görs inledningsvis en noggrann kartläggning av problematiken. Det innebär ofta att patienten observerar och samlar information om när problem uppträder, i vilket sammanhang och med vilka konsekvenser. Efter kartläggning upprättas en behandlingsplan med tydliga målsättningar, man återkommer och stämmer av behandlingen regelbundet utifrån dessa. Man arbetar med konkreta förändringsstrategier, exempelvis nya beteenden i en viss situation eller att förhålla sig till negativa tankemönster genom övningar och hemuppgifter. I KBT analyserar terapeut och patient tillsammans hur patientens symtom påverkas av och påverkar den omgivning han eller hon befinner sig i. Man arbetar utifrån utgångspunkten att beteenden, tankar, känslor och kroppsliga reaktioner (till exempel ångest) existerar i ett samspel med omgivningen kring personen. Många beteenden ses som inlärda och är möjliga att förändra. Psykiska symtom ses som möjliga att förstå och komma till rätta med genom en förståelse för vad som vidmakthåller dem, för att därefter förändra dessa förhållanden. I samband med avslut utarbetas en plan för att patienten på egen hand ska fortsätta arbetet, för att kunna tackla eventuella framtida svårigheter. KBT har i forskning visat sig framförallt mycket effektivt för att behandla fobier och olika typer av ångesttillstånd.

PDT. Den teoretiska inriktning som ligger undertecknad psykolog varmast om hjärtat är den psykodynamiska (förkortat PDT). PDT innebär ett öppet och utforskande förhållningssätt, och en anpassning efter individen. En lugn och trygg atmosfär som skapar förtroende och vilja att utforska känslor, ibland jobbiga sådana. Relationer är centrala, dels de relationer patienten har utanför terapirummet, de relationer patienten vuxit upp med, men även relationen i rummet mellan patienten och mig som behandlare under vårt arbete tillsammans. Tillsammans är ett nyckelord i sammanhanget. Psykologen må vara expert på sin metod och delar av mänskligt psyke och fungerande, men personerna vi möter är experter på sig själva; sina känslor och upplevelser. Vi behöver arbeta tillsammans för att nå resultat.

Vid flertydiga eller mångbottnade frågeställningar kan entydiga eller alltför enkla målformuleringar vara otillräckliga. Genom att i samtal med en PDT-terapeut ta upp aktuella problem och tillsammans betrakta dessa i ljuset av tidigare erfarenheter och vad man varit med om, kan man nå ökad insikt om känslors sammanhang och orsak. Vad kan tänkas påverka att man känner som man gör inför en viss situation? En ökad medvetenhet om de egna drivkrafterna och vad som styr vårt handlande kan leda till att man vågar prova nya sätt att vara. Enligt psykodynamisk teori är en del av det vi känner, tänker och vill styrt av omständigheter inom oss som vi bara till viss del eller inte alls är medvetna om. Det kan vara önskningar eller behov som vi inte ”vill” se, exempelvis för att det skulle påverka hur vi ser på oss själva eller av rädsla för att andra kanske skulle ta avstånd från oss. Inom PDT är en utgångspunkt att psykiska symtom som ångest eller depression uppkommer när det inte går att hitta mer fungerande sätt att hantera sina känslor eller relationer till andra. Symtom på att det inte gått att hitta konstruktiva lösningar på livsproblem ses som i någon form meningsbärande uttryck som det går att förstå. En orsak till att det är svårt att hitta konstruktiva lösningar kan till exempel vara att man är omedveten om och därmed inte tar hänsyn till förhållanden som inverkar på hur man själv beter sig, känner och tänker. Med en ökad medvetenhet och förståelse för bakomliggande faktorer, ökar också vår förmåga att hantera inre eller yttre konflikter och svårigheter.

Många är fokuserade på skillnaderna mellan de ovan beskrivna psykologiska inriktningarna. Jag tycker att det är mer intressant att tala om likheterna. Gemensamt är att man utifrån en samarbetsrelation arbetar med fokus på aktuella problem så som de tar sig uttryck i vardagen. Båda inriktningarna använder metoder som inriktar sig på förståelse och acceptans inför sina egna tankar, känslor och beteenden. I förlängningen också i vissa fall förändring av desamma.

Så istället för att fastna i vem som gör vad bäst, borde det väsentliga istället vara att fortsätta avstigmatisera psykisk ohälsa och fortsätta utveckla goda behandlingar. För faktum är att vi fortfarande har en lång väg att gå; psykiska diagnoser står för en väldigt stor del av sjukskrivningarna idag och det fortsätter att öka enligt rapporter från Försäkringskassan. Dock tycks intresset för psykologins stora möjligheter till förändring och positiva effekter ständigt öka i vårt samhälle, vilket är roligt att se! I takt med detta minskar stigmat som länge funnits kring psykiska besvär. Det är fascinerande hur mycket förändring en människa är förmögen till och hur något negativt kan bearbetas och ibland vändas till en djupare förståelse för sig själv och sina medmänniskor.

Vad fungerar för vem? Hur kan fler bli hjälpta? Att marknadsföra en enskild metod som lösningen för alla är verkligen inte vad jag är ute efter, vilket förhoppningsvis är tydligt vid det här laget. Det förhållningssättet riskerar snarare öka pressen på den som eventuellt inte drar nytta av sin behandling. Istället bör vi för ställa oss frågan: vad fungerar för vem? Även om man med hjälp av forskning funnit vissa grundläggande kunskaper som kan anses närmast ”universella” kring människans psyke och fungerande, är mycket individuellt. En grundtanke blir då att olika behandlingar borde fungera olika bra för olika personer (utövare som patienter), också beroende på typ av besvär och vilken period man befinner sig i i livet. Många studier har också pekat på att relationen till psykologen är viktig, det vill säga personkemin mellan den som söker hjälp och den som ger hjälp. Så välj en terapeut du får förtroende för och trivs med, snarare än att utgå från vilken psykologisk inriktning han eller hon har. (Men se gärna till att personen i fråga är legitimerad).