Gaudis verk hör ihop med Barcelona. Genom hela 1900-talet växte staden. Järn-, stål- och bomullsindustri drog till sig arbetare och på 50 år ökade invånarantalet från 150.000 till 600.000 i de centrala delarna. Det nya Barcelona behövde bostäder och andra nya byggnader Av Britt-Marie Ekman
“Mina herrar, vi befinner oss i sällskap med ett geni eller en galning.” Så presenterades Antoni Gaudí av sin rektor för arkitektskolan då han just fått diplom för sin utbildning. Året var 1878 och Gaudí svarade: “Som synes är jag arkitekt”.
Den nye arkitekten hade förvånat sina professorer med sin speciella personlighet och stora arbetsförmåga då något intresserade honom. Men han uppfattades också som odisciplinerad och uteblev från vissa professorers lektioner. Han försökte hitta andra lösningar på problem än dem som lärarna presenterade. Man ska alltid favorisera direkt erfarenhet och personligt arbete och trohet till egna impulser framför akademisk undervisning, ansåg Gaudí.
Naturen och Bibeln
Gaudí fick rykte om sig att vara en ”dandy” på grund av sin mondäna klädsel med handskar och hatt som inhandlats i de bästa affärerna i Barcelona och han deltog i stadens kulturella liv. Han var också medlem i en naturvetenskaplig förening som gjorde exkursioner.
Naturen hade intresserat honom sedan barnsben, och i sina arbeten försökte han kombinera naturelement med arkitekturen. Han kom från ett mycket religiöst hem, och han var väl bekant med Bibeln och andra religiösa texter.
I sitt avslutande arbete under utbildningen fick han i uppgift att skissa en stor port till en begravningsplats. Han inspirerades i det arbetet av en text från Johannes Uppenbarelseboken och resultatet blev ett fantastiskt projekt fyllt av religiösa symboler.
Innan Antoni Gaudí blev berömd för sina modernistiska skapelser arbetade han i många år med och under andra arkitekter.
Mecenaten Güell
Eusebio Güell var en textilindustrimagnat som köpt ett område på en bergssluttning i utkanten av Barcelona. Där tänkte han skapa en helt ny stadsdel.
“Jag fyller fickorna på Don Eusebio och Gaudí tömmer dem”, lär Güells sekreterare ha yttrat då Güell blivit Gaudís mecenat och vän. Gaudí blev Güells favoritarkitekt och han fick flera uppdrag, som huset på la Rambla, Palacio Güell, kryptan till en religiös byggnad och en hel exklusiv stadsdel, Parque Güell som fylldes med byggnader i Gaudís speciella stil.
I Parque Güell bosatte sig Gaudí 1906 tillsammans med sin gamle far och Rosa, en sjuk brorsdotter. I hemmet hölls kulturella sammankomster och man promenerade i området. Gaudís sista profana uppdrag blev “Casa Mila”, i folkmun kallat “La Pedrera”, stenbrottet.
Luffare
1910 började Gaudís hälsa svikta. En nära vän och Rosa dog och båda förlusterna tog han hårt. Trots försämrad hälsa arbetade han träget vidare på sitt allra största projekt, katedralen La Sagrada Familia. Den snobbiga klädseln hade han lämnat för länge sedan. Han klädde sig nu mer som en luffare och paltorna hängde allt lösare över hans avmagrade kropp. Han flyttade ner från Parque Güell och bosatte sig i verkstaden till La Sagrada Familia. Han levde för och i templet där han försökte lösa arkitektoniska problem vid byggnationen.
1926, på väg till mässan i Sankta Felip Nerikyrkan blev Gaudí påkörd av en spårvagn. Föraren körde vidare och lät, som han trodde, luffaren, klara sig själv, men några vänner hjälpte denne till sjukhus där han dog tre dagar senare. 12 juni begravdes Antoni Gaudí, och kistan följdes av många ur den katalanska societeten och gatorna fylldes av åskådare. Hans kista med kvarlevorna sänktes ned i La Sagrada Familias krypta där den ännu vilar.
Den Heliga Familjen
Det är väl som arkitekt till katedralen La Sagrada Familia, Den Heliga Familjen, som Gaudí blivit bekant för människor bosatta utanför Barcelona. Den märkliga byggnaden påbörjades i slutet av 1800-talet och är ännu inte färdig. Gaudí utnämndes till dess arkitekt 1883. Under årens lopp har andra arkitekter och konstnärer varit inblandade i byggnationen av Barcelonas berömda tempel, men det är Gaudís skapelse. Han var 31 år när arbetet började och det fortsatte tills hans död 1926.

Platsen för templet låg i utkanten av Barcelona. Det finns en bild från 1915 där man ser getter framför byggnaden, men staden har krupit närmare, och det fria område Gaudí önskade runt kyrkan har naggats i kanten. Under inbördeskriget låg arbetet nere, och kryptan och arbetsrummet med ritningar förstördes delvis.

“Templet ska ha 18 torn. Det högsta dedicerat till Jesus, fyra till evangelisterna, tolv till apostlarna och ett till jungfru Maria”.

I tornen finns sammanlagt 84 klockor. Gaudí studerade noga akustiken för att få det önskade ljudet. Han var naturälskare och mycket av kyrkans utsmyckning är inspirerat av naturen. De 36 pelarna ger t ex intryck av en skog. “Det finns inte bättre struktur än ett träds stam eller det mänskliga skelettet”.
I många gamla svenska kyrkor finns målningar med motiv från Bibelns berättelser. I La Sagrada Familia är det i stället skulpturer som påminner besökarna om dem. Många av Nya Testamentets berättelser om Jesu liv är skapade som inspiration och utsmyckning, speciellt kring de tre stora portarna. Det finns statyer som föreställer personer som grundat religiösa ordnar, Franciscus t ex. Änglar, zodiakens tecken, representanter för yrken, kan också ses som skulpturer liksom husdjur. Patriarker och profeter saknas inte heller, och de sju dygderna och dödssynderna finns också med. Bönen Fader Vår kan ses bland sakramenten och även på en av bronsportarna. Där tillkom 2008 delen ”Giv oss idag vårt dagliga bröd” som kan läsas på 50 olika språk. Förutom marmor har andra material använts, betong, järn, kakel.

Annons

De vackra fönstren har också berättande bilder. Runt templet finns en muravgränsad gång som isolerar exteriören.

Man förstår att en beskrivning av La Sagrada Familia ger en önskan att besöka detta märkliga tempel, Gaudís storverk, som ska representera “Det nya Jerusalem, det himmelska Jerusalem” som Gaudí läste om i Apokalypsen vers 21 och 22.
Som hyllning till Gaudí efter hans död lät en av skulptörerna ge Josef, Jesu fader, Gaudís anletsdrag.

Den första invigningen av La Sagrada Familia skedde den 7 november 2010 av påven Benediktus XVI och efter detta kan templet kallas basilika, ett namn som bara påven kan ge. Nu kan man utföra vissa religiösa akter här. Det högsta tornet, Kristustornet, återstår att bygga. Byggnationen finansieras av biljettintäkter och donationer vilket kanske kan förklara att så många år gått utan att templet blivit färdigt. Det är också utmanade med sin form och särskiljande från andra, långt från standard i konstruktion och många av metoderna är unika.

Man har inte satt något färdigställande datum för arbetet med byggnationen, men man leker med tanken på år 2026 som blir 100-årsminnet av Gaudís död. Trots polemik runt Gaudi´s verk har många av dem förklarats Världsarv av UNESCO som parken Güell, Palacio Güell, Casa Mila och naturligtvis La Sagrada Familia.